Jag har barnvecka jag och har firat med mina hjärtan. Medan många fokuserat på blivande och varande partners har jag ägnat tankarna på kärleken till barnen. Och till vännerna. De riktiga vännerna.
När jag fick barn och drabbades av den kärlek som bara en förälder kan känna, insåg jag att hur mycket jag än älskar mina föräldrar kan det inte mäta sig med min kärlek till mina barn. I samma stund slogs jag av en gnutta sorg, för jag insåg att mina barn aldrig kommer att älska mig på det sätt som jag älskar dem. Men det är OK, så ska det vara!
Därför finns det inte ord för känslorna som väller upp när en knubbig barnhand stolt visar vad som knåpats ihop på dagis. Han har tänkt på mig och ansträngt sig. Bokstaverat fast han bara är fyra år. "Kram från Henning"
En annan person som varit hos mig idag, om än via elektronisk kommunikation och inte fysiskt, är kanske den finaste människan på jorden (och hon är min vän, wohoo!!). Hon känner mig bättre än jag själv och hon ger mig lika mycket kärlek som rak och svidande ärlighet. Hon håller mig på banan när jag vacklar och jag undrar hur hon orkar. Jag lär mig knappt av misstagen men outtröttligt påminner hon mig. Även fast vi är miles apart kan jag se henne spänna sina vackra blå ögon i mig och säga "Jag finns här för dig. Men ratten är din! Vart kör du?!"
Därför passar den här bilden så bra! Barnen upptäckte den igår och jag fotade. For no reason trodde jag då, men idag fick jag givetvis användning av den. Jag tänker på dig min älskade vän!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar