Rökare, äckligare än andra?

Jag brukar undvika att ta vissa starka ord - vanliga hederliga svordomar slinker tyvärr ur titt som tätt - i min mun. Jag tycker till exempel att ordet "hata" säger mer om personen som använder det än den/det som ska beskrivas. Ett annat ord jag undviker är ordet "äckligt". Det både ser ut, låter och känns otrevligt.

Men.

Jag kommer till stranden, med skrindan fullastad med barn, leksaker, handdukar, badkläder och solskydd på längden och tvären. Glad i hågen och med solsken i blick ska jag slå upp dagens läger. Men snabbt bubblar ilskan och ordet "äckligt" upp inom mig.

Vart jag än vänder mig är fimpar nedstuckna i sanden! Där har de suttit, på sina rökande bakar och med berått mod struntat högaktningsfullt i att andra människor kanske inte är lika förtjusta i äckliga fimpar som de tycks vara. Satt de där och "vad härligt vi har det, sanden är varm och hela Östersjön breder glittrande ut sig framför oss. Kom! Låt oss storröka och sprida vårt gift och äckel till de som kommer efter oss!"

Jag tar min medhavda påse avsedd för skräp - jag är präktig som få - och börjar plocka fimparna. Lite annat skräp åker med av bara farten (det skyller jag inte rökarna för, det är de normalhänsynslösas). Hur ser det ut hemma hos rökare, undrar jag. Ligger fimparna i drivor på vardagsrumsgolvet?

Nä, alla som är rökare sprider kanske inte fimpar. Men en sak är säker det är i alla fall rökare som sprider fimpar. Överallt. Ingen plats är helig.

Rävgift?

Mot bättre vetande föll jag till föga för barnens tjat om att få varsin "Calippo shots" när glass skulle väljas på Gotlandsfärjan. Jag lobbade för en "vanlig" glass, men icke. Det finns många goda skäl att stå på sig i det här läget. Dels ska en tvååring manövrera ispärlorna ur det minimala hålet i locket, dels är det noll substans i eländet och det har alltså usel mellis-quality. Och så var det det här med vad den består av egentligen...

Väl tillbaka i hytten började ispärlorna rulla ner över soffa och heltäckningsmatta fortare än jag och maken hann linda av ark från toarullen. Att hälla ner dem i en pappmugg och skeda ur dem gjorde bara att de kunde sprätta iväg ännu längre. Till slut var det ändå fyraåringens bedrift som satte punkt för den mysiga glasstunden. Nog för att han skvimpade ur alla sina nu halvsmälta ispärlor så att de ändå var förbrukade, men det var inte det värsta.

Den gryniga sörja som de gula och rosa ispärlorna förvandlats till landade i fönsternischen i hytten. Nischen var av plåt lackad i en crèmevit (jag ba' skoja, solkbeige snarare) färg. Och issörjan färgade plåten gul!!! Trots att jag var överljudssnabb med att torka blev svagt gula fläckar kvar.

Först DÅ läser jag på innehållsförteckningen. Sunt förnuft och Mats-Eric Nilsson säger att om man inte kan tyda innehållsförteckningen på en produkt ska man inte heller äta den. Särskilt inte om den färgar båtplåt gul. Sötningsmedel istället för socker var det också, tvi vale! Idag har jag läst på lite om färgämnet, curcumin. Det utvinns ur gurkmeja och får väl vara OK antar jag men det är tillräckligt med skräp i Calippo Shots ändå för att det är värt att ta glas striden mot ungarna.

En glad lax

En logistikmiss i påskmatsplaneringen gjorde att den gravade laxen blev färdig igår istället för på påskafton. Vi blev mätta ändå på den överdådiga påskbuffén hos svärföräldrarna och ingen större skada var skedd. Desto bättre var det att vi kunde äta gravad lax och dillstuvad potatis till middag ikväll istället.

Här vill jag nu ta tillfället i akt att tala allvar om lax. Odlad lax. Naturskyddsföreningen kom precis med en informationsfilm om hur fodret (fiskmjöl) till "vanliga" odlade laxar framställs. Det är så beklämmande att jag blir både illamående och ledsen. Tack och lov har vi bara köpt KRAV-märkt lax de senaste åren, varmed samvetet ändå är relativt gott på den här fronten. Men ska jag vara helt ärlig slinker det ner en och annan sushi (utan jätteräka, OBS OBS OBS!!) och det är ofta lax på menyn om jag äter lunch "ute". Den är garanterat inte ekologisk... Jag har dock redan gått över till vegetarisk sushi och jag får bli ännu kräsnare vid eventuella uteluncher.

Är då KRAV-odlad lax så himla mycket bättre, undrar skeptikern.

Jaaaaaaa! Det är den. KRAV-lax äter foder baserat på ekologiska vegetabilier där fiskinnehållet kommer från fiskrens. Fodret innehåller inte heller syntetiska färgämnen (om du undrar varför vanlig lax är neonorange, kanske du ska avstå från att stoppa den i munnen...) eller tillsatser. Odlingen sker på ett ekologiskt hållbart sätt och odlingskassen är rymligare än för vanlig lax. Praktverket nedan kommer från den fräscha fiskdisken på Coop Extra vid Medborgarplatsen. Där styckar personalen mer än gärna fram de bästa bitarna på en laxsida ifall man säger att man ska grava själv.

Att grava lax själv är plättlätt (det kräver bara ett uns planering, som med all riktig matlagning): Laxen måste ha varit fryst minst två dygn. 1 dl socker och 0,5 dl salt blandas med 1 msk grovkrossad vitpeppar. Proportionerna varierar mellan olika recept, vi tar lite mer salt och peppar, till exempel. Gnid in laxköttet med blandningen och lägg över ett skapligt lager med grovhackad dill. Lägg slaksida mot ryggsida (tunna mot tjocka sidan) mot varandra med skinnsidorna upp, stoppa i plastpåse, lägg på ett fat och lägg en tyngd ovanpå. In i kylen i två dygn, vänd den fyra-fem ggr. Ta ut, skrapa av dillröran och skiva upp. Klart!

Dillstuvad potatis gör man på fast potatis som får koka klart, svalna något och skäras i bitar. Till stuvningen smälter man 2 msk smör, rör ner 2 msk mjöl, vispa ner 4 dl mjölk och koka upp tills det tjocknar. I med 1 dl hackad dill, salta och peppra. Häll stuvningen över potatisen och vänd runt. Klart!

Påsklämman? Det förstår väl alla! Den symboliserar citronklyftan, som inte kom med för att jag glömde köpa citron när jag handlade. En ny trend inom matlagningsfotografering, kanske. När det dyker upp i Allt om Mat, kom ihåg var ni såg det först!

"Gourmetmörad" del II

Och här har vi den, den "gourmet"-mörade. Försedd med banderoller i svenska flaggans färger för att alla ska förstå hur bra och gediget det är. Och förstå att man inte behöver titta mer än så på förpackningen. För då skulle man upptäcka innehållsförteckningen...

Innehåll:

Kotlett av gris 90%

Vatten

Salt

Antioxidationsmedel E325

Stabiliseringsmedel E451

E325: Natriumlaktat. Surhetsreglerande medel som förstärker antioxidanters verkan mot härskning och missfärgning.

E451: Natrim- och kaliumtrifosfater. Stabiliserings-, konsistens och vattenbindande medel. Behövs för att hålla kvar det insprutade vattnet i "köttet" och för att det ska upplevas som saftigt även efter att det har tillagats.

Mitt tips: Köp kött av bra kvalitet, förvara och förbered det på rätt sätt och lär dig tillaga det efter de förutsättningar som respektive köttslag har. Då får du en saftig köttbit på riktigt och slipper äta en sunkig kemikaliemix till middag.

"Gourmetmörad" del I

Ibland är det svårt. Att vara principfast och samtidigt uppfattas som en person det går att umgås med.

Midsommar. Grillning. Alla är stormförtjusta i det goda, saftiga, möra köttet. Kocken (grillmästaren) premieras. Marinaden (den inköpta, färdiga) lovordas. Och köttet hyllas. För det är egentligen köttet, eller "köttet", som spelar huvudrollen. Det är en fläskytterfilé, som man köper "gorumetmörad" som är så fantastiskt saftig och mör. Eller ska vi säga så fantastiskt full med vatten, salt och vätskebindande fosfater, att köttandelen i innehållsförteckningen endast är 90%. Hela 10% är annat än kött. Tio procent. På ett kilo är det 100 gram. Som INTE är kött. I köttet.

Redan när jag såg förpackningen ligga och tina på diskbänken reste sig nackhåren. (Bästa sättet att förstöra ett kött som ska grillas är förresten att frysa det först. Då pajjar man cellväggarna och köttsaften rinner ut när det tinar. Köttet blir givetvis skosule-segt av en sådan förbehandling. Dock inte en "gourmetmörad" köttbit. Den kan man misshandla hur mkt som helst...) Men är man inbjuden att bo i någons hem, fira midsommar tillsammans och dessutom bli bjuden på mat i flera dagar bär det emot att börja näpsa värdparet om vilken "mat" de bjuder på egentligen. Suck. Så fläskytterfilén, med sin gelékonsistens, inmundigas under tystnad.

När kött-hyllningarna nådde högsta nivåerna kunde inte mannen hålla sig utan satte servetten för munnen och hostade fram "Fast det är ju lite fusk, egentligen". Efter ett försiktigt klargörande konstaterade övriga sällskapet att det är precis som med julskinkan och att det är bra med lite fusk ibland. Huvudsaken att ingen kände sig trampad på tårna, men visst kunde man önska att insikten om fusket hade sjunkit lite längre in...