Dagens goda gärning

Äntligen kom jag iväg till återvinningsstationen med den kökkenmödding som tillfälligt lagrats (och kontinuerligt vuxit till) i gränslandet mellan köket och hallen.

Maken hittade lite pantflaskor i städskåpet också. Det blev givetvis biståndsknappen.

Aprilväder

Det är sista mars idag men vi har redan fått en försmak av april de senaste dagarna. Sol och snö, omvartannat. Härligt, om du frågar mig!

Nu viner snöblandat regn utanför fönstret. Jag älskar den här tiden på året. När vinter och vår träter om övertaget. Alla vet vem som går segrande ur drabbningen, men vi måste ändå beundra vintern för att han kämpar så väl. Inte ger sig utan strid.

Jag älskar även snö och vinter men så här års är det helt OK att lojaliteten förskjuts åt vårens håll. Därför har jag tagit in körsbärskvistar för att kunna njuta av blommor på bar kvist långt innan det är dags "på riktigt".

Till dig, i vårtid

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem nedåt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Ur "För trädets skull" av Karin Boye

För den som är riktig nörd finns första versen uppläst av Karin själv på följande länk http://www.karinboye.se/verk/ljudinspelningar/ja-visst-gor-det-ont.au

Lyx i det lilla

Jag gick i flera år och sneglade på de snygga flaskorna med det schyssta innehållet från Savon de Marseille. Egentligen är det helt onödigt. Tvål som tvål, kan tyckas.

Men nej.

Innehållsförteckningen på billig flytande tvål är ofta alldeles för innehållsrik. Helt omöjligt att veta vad det är för mysko kemikalier. Samma med handkräm. I värsta fall innehåller de paraben. I flaskorna från Savon de Marseille är det bara reko ingredienser. Och det får man betala för, kan tilläggas.

Till slut gjorde jag i alla fall slag i saken, köpte tvål och handkräm och nu är jag så sjukt nöjd varje gång jag ser flaskorna på handfatskanten. Olivolja och lavendel. Av bara farten köpte jag en tvål med verbenadoft till gästtoaletten. De är värda varenda surt förvärvad krona!

Sveriges sämsta mamma

Hand upp! Vem är Sveriges sämsta mamma? Det är garanterat jag. Jag menar inte sämst på det där viset att barnen är försummade och utsatta. Jag menar att jag är sämst på barn. Sämst på hur man "gör" med barn. Om barn vore en TV man ska ställa in kanalerna på hade jag bara fått in kanaler med filmer dubbade till tyska. Jag kan inte tyska heller för den delen.

Idag är det den sedvanliga onsdagsvaktavlösningen hemma. Jag jobbar lite sent, kommer hem vid 19 och låter maken fara iväg på simträning med sina vattenpolopolare. Det vill säga barnens läggningsprocedur blir oundvikligen min kvällsuppgift.

I samma stund som ytterdörren stängs bakom maken bryter virrvarran ut. Jag försöker ringa in barnen i badrummet för tandborstning, kissning och pyjamaspåtagning. På något vis lyckas de alltid bryta sig ut och sedan jagar jag två överlyckliga nakenfisar runt i lägenheten (alltid lyckas de passera vår säng också och tufsa till täcken och kuddar på en mikrosekund). Detta tar tre gånger så lång tid som det borde.

Nästa anhalt är sagoläsningen. Här blir det kiv och gråt vid valet av saga och kompromissen(?!) blir att jag läser två sagor, vilket tar för lång tid i förhållande till när barnen BORDE somna.

Lampan släcks och nu börjar den riktiga rodeon. Utgångspunkten är att de ska somna själva. När deras pappa lägger blir det oftast så också. När jag går ut ur rummet börjar de genast gasta efter vatten, ska ligga i samma säng och "gosa" (dvs fyraåringen håller tvååringen i OS-mässig bensax), tänder lampan och kommer upp trettio gånger. Plan B är då att sitta hos den ena tills den somnar för då somnar oftast den andre kort efter. I teorin. I verkligheten fortsätter springet och vätskebeställningarna. Enda skillnaden är att jag nu är fångad i barnrummet. Plan C är att bli sträng och gå ut ur rummet, vilket oftast går med lätthet vid det här laget för då är jag så frustrerad att jag skulle kunna äta gips.

Resultatet är att tvååringen (den mammigaste av de båda) gråter sig till andnöd nästan och fyraåringen ylar "jag kan inte sova" varannan minut. Mitt frustrerade modershjärta står inte ut med detta så länge utan plan D verkställs. Tvååringen stoppas ner (och spänns fast, vill jag tillägga) i vagnen i hallen. Han blir nöjd och knäpptyst. Fastspänningen är en säkerhetsåtgärd för att han inte ska trilla i klinkergolvet. När slutligen lugnet lägrar sig somnar båda på varsitt håll tämligen snabbt. Det har bara tagit över en timme och överansträngt mina nerver.

Jag är verkligen sämst på barn.

Om sonen själv får välja...

... blir det rostmacka med tripla pålägg.

I helgen smög det sig in köpe-rostbröd hos oss. I pur lycka önskade fyraåringen en riktig Krikelinare (eller Dagobertmacka, åsikterna går isär härhemma om företeelsens korrekta benämning).

Ost, skinka OCH ägg. Jag fick tillåtelse att fotografera underverket innan locket lades på och tänder begrovs i hela härligheten.

Oj, här var det visst lite fullt.

Minutiösa källsorteringsåtgärder är lag hemma hos oss. Ibland blir det dock lite för mycket av det goda. Sjukor, husvisningsmaraton, barnkalaskuskande och åkning till landet på helgen (den enda tid på veckan då värdefulla "lediga" timmar ska förvaltas och utnyttjas till max) gör att turerna till återvinningsstationen blir lite sporadiska. Nu är det så fullt i skåpet att övertaliga förpackningar får kampera i diskstället på köksbänken. Lite knarkarkvartsvarning på den... Igår samlade jag i alla fall ihop dem i kassar för tillfällig(?) förvaring i hallen. Mysigt.

Som motvikt till detta måste jag berätta att jag vid annat tillfälle fått fascinerade komplimanger för ordningen i sopskåpet. I dess normalfyllda tillstånd vill säga.

Om diskstället är fullt av leksaker och återvinning, var ska då disken förvaras? I bokhyllan?

Från visthusboden

På vårt landställe har vi fyra äppelträd. Två är gamla och bär nästan ingen frukt. Två är nya och bär nästan ingen frukt. Men de nya tar sig och ger mer och mer för varje år. De nya har jag gjort själv. Ympat en kvist på en grundstam, för tio år sedan. Fört en ojämn kamp mot älgar och rådjur på vintern.

Förra hösten gav de en helt skaplig skörd och med lite hjälp från de gamla träden fick vi ihop tillräckligt med äpplen för att göra mos som räckte ända till i morse!

Vi visste att moset började tryta och för att slippa köpa i affären kollade vi hur det var med svärmors förråd och jo, mycket riktigt, hon hade. Plenty, and more. Igår kom svärfar förbi i ett annat ärende men med sig hade han massa mos. I väntan på att vi skaffar eget hus, och frysbox, är det verkligen en förmån att kunna ta del av svärmors guldgruva.

Bäst före betyder inte giftigt efter!

Jag hittade en crème fraîche med bästföre-datum 17 februari (i år) i kylen alldeles nyss. I brist på en skvätt grädde till kvällens småbarnskulinariska middag korv stroganoff tänkte jag att crème fraîche kunde vara bra. Fram med en tesked, provsmaka, godkänna och vips hade en en månad "gammal" mjölkprodukt införlivats i familjens kvällsmat. Det blev smaskens!

Minns det mina vänner, att de mänskliga sinnena är betydligt bättre vägledning än ett datum tryckt på en förpackning när det gäller att bedöma ett livsmedels duglighet. Genom att inte köpa hem mer än vad som går åt, provsmaka "gammal" mat och ta tillvara rester gör man en stor insats för miljön och klimatet. Och för sin egen plånbok.

Provsmakning avklarad.


Kloff kloff!

Datumbeviset.

Klockan är...

...8:35, vilket inte får anses så blodigt på en söndagsmorgon. Men jag har redan varit uppe tre timmar, vilket kanske inte är drömläget.

Vi är på landet (ja, något väldigt stockholmskt är ju att åka till "landstället". Inte stugan eller fritidshuset, utan "landet". Utanför tullarna alltså. Just där var jag superironisk, det innan var på riktigt). Trots mörkläggningsgardiner vaknade äldste sonen, nu fyra år, 5:35, och var för exalterad för att somna om. Tio minuter senare var resten av familjen vaken. Maken får sovmorgon idag, mormor och morfar också. Därför började vi med lite film och lek på övervåningen för att sedan stänga in oss i köket och äta frukost.

Nu börjar orken tryta på de små (och mig kanske) som givetvis inte var pigga på riktigt så där tidigt.

Snart är det dags att gå ut och murvla på tomten innan vi styr kosan mot "stan" igen. Söndag=husvisningsdag.

Godmorgon söndag!

Det här blir lite favorit i repris på inlägget från i tisdags, men jag vill bara visa att jag inte försökte försköna verkligheten då. Idag är det söndag så då finns tid till att rensa granatäpple (ett nytt. Ett granatäpple räckte tisdag-lördag. Ingen annan i familjen vill ha) och filéa blodgrape.

En annan dag kan det vankas nybakt bröd och goda pålägg. Till och med en rostmacka med marmelad. Jag är inte fanatisk.

Oavsett så ger en bra frukost en bra start på dagen!

Dublett i kalas

I helgen är det barnkalas både lördag och söndag. Presenter är inhandlade, vilket är skönt. Den ena blev jag tillfrågad i affären om den skulle vara inslagen, den andra inte. I morse insåg jag att vi inte hade presentpapper hemma. Vad göra? Inte gå till lilla Konsum och inhandla något fult i panik i alla fall. Men leftovers från yngste sonens dop för 1,5 år sedan, nämligen en halv rulle pappersduk är ju neutralt och bra! Det går till och med att rita någon trevlig krumelur på det om det skulle behöva hittas upp lite. Jag tejpade på ett grattiskort istället för att få lite färg och liv i det hela.

Som en parentes kan jag nämna att födelsedagsbarnen är pojkar, sex respektive fyra år gamla. Jag är inte den som köper vålds- och Star Warsgrejer precis. Sexåringen får en bok som han kan läsa själv om ett år eller två och fyraåringen får pussel med Jan Lööf-motiv.

Här är bordduksinslagningen!

Lunchfräscht

Jag var utan matlåda idag, det blir så nu när vi är så sjuka och orkeslösa hela tiden. Räddningen blev en tripp till Hemköp på lunchen där jag köpte en fryst lax- och spenatpaj, ekologisk paprika och ekologisk avocado.

Ekologisk avocado är alltid en chansning eftersom den blir dålig snabbare än en giftbemängd "vanlig" avocado. Men jag hade tur och den var jättefräsch! Helt perfekt i konsistens och smak dessutom, vilket ju är en lyckträff bara det.

Vardagsmat=hälsomat=lyxmat

Gröt é gott! Mums filibaba! I höstas lyckades jag införa grötfrukost i den smörgåsdominerade familjen. Nu äter alla havregrynsgröt med kanel och hemgjort äppelmos (en lyx bara det!). Idag hottade jag upp den ytterligare genom att addera granatäpple.

Jag älskar granatäpple men har inte haft vidare framgång tidigare med att få ut kärnorna utan att skapa ett veritabelt blodbad i köket. Men på youtube finns "tutorials" för precis allting, inklusive hur man delar ett granatäpple. Jag provade att göra det genom att skära ett ytligt kryss i skalet, bända upp frukten i fyra bitar och sedan pilla ut kärnorna. Nästa gång ska jag prova att göra det under vatten. Det funkade jättebra utan vatten men jag är nyfiken på att se skillnaden.

Det här är nu bara ena halvan av min drömfrukost. I den andra halvan ingår kokt ägg och blodgrapefrukt. Med småbarn i familjen är jag glad om jag får frukost överhuvudtaget!

Köttfri måndag

På menyn ikväll stod pumpasoppa, bröd och böndipp. Jätteenkelt, jättegott, jättesnabbt och jättevegetariskt!

Men, OK, för att det ska bli jättesnabbt måste lite förberedas. Brödet är bakat förra helgen och ligger i frysen. Bönor kan man köpa men jag kokade storkok, också förra helgen, och frös in i 150-gramsportioner. I alla fall.

Pumpasoppan görs på butternutpumpa efter recept i Bonniers stora kokbok. Innehåller lök, vitlök, timjan, buljong och lite lite grädde.

Dippen är från kokboken Smaker från Saltå Kvarn. Den görs genom att stavmixa stora vita bönor, basilika, mild yoghurt, lite vitlök, olivolja, salt och peppar. I receptet ska det vara lite fetaost också men det blev så gott så ändå.