Sportlov, del 2 - regnskogen

Hej! Idag blev det utflykt till fjärilshuset. Vi var flitiga, var där riktigt länge, åt lunch och gick in en sväng till. 

Att se barnen knata runt i grönskan och fukten och titta på pilgiftsgrodor, fjärilar, sköldpaddor och ödlor fick mig att längta efter att ta med dem till en riktig regnskog. Jag har varit i några och även om det är helt fel klimat för mig är det en så fantastisk upplevelse. Framförallt det öronbedövande ljude från alla insekter.

Barnen är för små än. Det är dyrt och jobbigt att reda till regnskog och de ska vara tillräckligt gamla för att orka med och få ut något av det. Om tio år kanske... Tills dess får de nöja sig med att åka till fjärilshuset och att titta på mina resebilder.

Leguanhanne i Costa Rica

Red eyed green leaf frog - Costa Ricas nationaldjur. Jag har varit i regnskog i Ecuador, Peru, Bolivia och Vietnam och Västindien också men nu var Costa Rica-bilderna mest lättillgängliga :-)

Jag som sjöjungfru. Inte regnskog men väl tropikerna.

En krabat jag hälsat på.

Snorkla har barnen provat på lite redan. Eller i alla fall titta på fiskar med cyklop.

Sportlov, del 1

Igår fick jag hem barnen och officiellt har jag sportlov nu. Alltså kunde vi sova till vi vaknade i morse, utan väckarklocka i ottan. S K ÖN T ! Storkillen, som vanligtvis är omöjlig att väcka vid sisådär 6:30, vaknade först och av sig själv ca kl 6:40. Jag och lilljocke, de morgonpigga, ville däremot ligga och dra oss. Vad är logiken i det?

Nuförtiden äger jag en TV och därmed kunde det förlovade Netflix agera barnvakt i någon halvtimme. Sen fixade jag frukost och vi åt i lugn och ro, tillsammans och småpratandes. Ingen stress och bara glada miner.

Barnen önskade sig att åka till Spårvägsmuséet. Jag hade haft en fundering i den riktningen och då fick det bli så! För vilken gång i ordningen vet jag inte. Barnen älskar det. Egentligen är det rätt sunkigt och slitet och lite murrigt och inget glättigt eller high tech á la Junibacken eller Tekniska. Men är barnen nöjda är jag nöjd. På vägen hem passerade vi Panduro och köpte lite "Looms" till barnen och en järnaffär och köpte en bågfil till mig. Jag har några rullgardiner som behöver kapas innan de kan sättas upp.

Igår impulsköpte jag den här fantastiska lampfoten på Stockholms Auktionsverk. Det är livsfarligt att surfa in där. Eller i alla fall dyrt... 

Jag har dessutom fått för mig att ett litet pelarbord och två små pallar skulle utgöra en perfekt frukostplats i köket (som inte ens ska ha en matplats, var det tänkt!). Vad gör man inte för att ha en anledning att lägga in en sökning på Blocket...

Love Stockholm Centralstation

Med risk för att reta upp alla som någon gång blivit ofrivilligt strandade på Centralstationen i Stockholm ska jag nu ge mig på en liten hyllning till denna plats. Igår skulle jag på jobbmöte i Uppsala. Jag åker gärna tåg av alla möjliga skäl och ett av dem är att nuförtiden känns Centralstationen i alla fall ett uns internationell. Jag förstår att alla som pendlar och två gånger varje dag nöter stengolvet med blicken stint fjärrskådande och tankarna på annat kanske inte ser samma magi som jag. 

Det byggs vid Centralen. Fortfarande. Hur många år har de hållit på, undrar jag. Men mycket är färdigt och här finns ett antal caféer och restauranger där man kan både sitta ner för att äta eller ta med sig. På tåget, till exempel. Förutom hela två stycken Pocket Shop finns andra små butiker som erbjuder viss förströelse mellan tågbyten och en Coop där man kan handla middagsmaten medan man väntar.

Jag hade planerat för att köpa frukost på stationen och äta på tåget. Det blev en ostsmörgås från Gateau och en smoothie från Barista, ett café som skyltar med rättvisemärkta råvaror och engångs"plast" av majsstärkelse.

Jag älskar känslan av "på väg" som finns på Centralen. Den som är 100% påtaglig på en flygplats. Alla är på väg någonstans. När jag klev ut på perrongen rullade det in ett tåg med destination Åre. Ungdomsgäng och familjer i olika konstellationer klev på med stora väskor och ett och annat skidfodral. Vilket äventyr de hade framför sig!

Här kommer en bild på mig där jag skaffat mig spegelöron. Inte tagen samma dag men jag hade samma frisyr på jobbmötet i alla fall. Inbakad fläta. Praktiskt när man inte ids tvätta håret!

Lite som Gollum

Ojojoj! ÄNTLIGEN är köksgolvet färdigt. Men vilken pärs det var! Jag ville inte dra ut mer på tiden så igår tejpade jag färdigt rutorna och idag målade jag. Två vändor med svart färg. Det tog sådan tid att det bara blev en kort paus mellan strykningarna för färgen hann torka under tiden.

Första strykningen kunde jag ändra arbetsställning ganska mycket. Inom ramen för sitta, stå på knä och alla fyra...

Jag hann visst leka lite trots att jag skulle hinna klart innan skymningen

Andra strykningen kunde jag bara stå på huk eller på alla fyra med en fot i varsin vit ruta och sedan vardera knäskål i respektive annan ruta. För att inte sabba det svarta jag just målat. När det var dags att dra tejpen var jag så stel och värkbruten att jag både rörde mig och lät som Gollum. Stönande och grymtande och ryckigt hukande och med händerna i golvet... Hungrig var jag också för jag hade inte hunnit äta på hela dagen. 

Men, simsalabim!!

Tänk så oändligt mycket jag har förberett mig och så noga jag har utfört varje moment. Alla timmar av jobb och all väntan däremellan. Och så känns det som att det är timmen när man drar tejpen som hela jobbet blir gjort. Fast det är SÅ värt allt slit. Knivskarpa kanter och sådan precision att till och med jag själv blir glatt överraskad!

My precious...

Och störst av allt är kärleken

Lördag och 14:e februari. Alla hjärtans. Kan det bli mer romantisk fullträff än så? Det äts fina middagar på vita dukar och tindras med ögon i stearinljussken runt om i hela landet. Ja, på större delen av klotet kanske!

Jag har barnvecka jag och har firat med mina hjärtan. Medan många fokuserat på blivande och varande partners har jag ägnat tankarna på kärleken till barnen. Och till vännerna. De riktiga vännerna.

När jag fick barn och drabbades av den kärlek som bara en förälder kan känna, insåg jag att hur mycket jag än älskar mina föräldrar kan det inte mäta sig med min kärlek till mina barn. I samma stund slogs jag av en gnutta sorg, för jag insåg att mina barn aldrig kommer att älska mig på det sätt som jag älskar dem. Men det är OK, så ska det vara!

Därför finns det inte ord för känslorna som väller upp när en knubbig barnhand stolt visar vad som knåpats ihop på dagis. Han har tänkt på mig och ansträngt sig. Bokstaverat fast han bara är fyra år. "Kram från Henning"

En annan person som varit hos mig idag, om än via elektronisk kommunikation och inte fysiskt, är kanske den finaste människan på jorden (och hon är min vän, wohoo!!). Hon känner mig bättre än jag själv och hon ger mig lika mycket kärlek som rak och svidande ärlighet. Hon håller mig på banan när jag vacklar och jag undrar hur hon orkar. Jag lär mig knappt av misstagen men outtröttligt påminner hon mig. Även fast vi är miles apart kan jag se henne spänna sina vackra blå ögon i mig och säga "Jag finns här för dig. Men ratten är din! Vart kör du?!"

Därför passar den här bilden så bra! Barnen upptäckte den igår och jag fotade. For no reason trodde jag då, men  idag fick jag givetvis användning av den. Jag tänker på dig min älskade vän!

Jag å barna

En produktiv dag har det varit idag! Förmiddagen ägnades åt städ och plock och tvätt. Barnen gick ut och lekte i snön medan jag lade handen vid det sista. Uppflugen i äppelträdet planerade storebror för sommarens kojbygge.

Efter lunch pysslade vi med kalasförberedelser inför imorgon. Jag klippte och barnen klistrade på rena ram löpande bandet:

Belöning för detta idoga arbete blev att testa sockervaddsmaskinen som mormor köpt till sjuåringen i födelsedagspresent. Två väldigt fina sockertoppar fick jag till på första försöket!

Eftersom vi hade ångan oppe meckade vi ihop pizza till middag. Och gräddade i bänkugnen. Det blev jättebra! Nästan för bra... Varför ska jag lägga en masa pengar på att göra klart köket? Haha!

Som avslutning på denna hälsodag kollar vi på mello och "myser". Dvs vräker i oss chips och läsk och godis...

Att fylla sju

Det är en riktig milstolpe att fylla sju. Inte är man väl ett småbarn längre då? Det märks redan på resonemang och funderingar att han börjar bli "stor". Den älskade äldste. 

Han har ögon som glittrar, ett leende som smälter glaciärer och ett pärlande skratt. Han är full av kreativa idéer och har en vilja av stål. Han har sådan energi! Är aldrig still. Smal som ett streck men stark som en oxe. Springer fort och klättrar högt och säkert. Han är så orädd att jag förstår att jag kommer att kallsvettas över framtida fallskärmshopp och djupdykningar. Många duster har vi haft genom åren och jag älskar honom vanvettigt.

Frukost på sängen med hembakta scones. Ja, kl sex i morse...

Bästa lillbrorsan bär paket och sjunger redigt.

Önskepresent. Han fick också en heldag med mamma på stan. Vi fikade och införskaffade kalasgrejer till på söndag.

Det tog nästan sex timmar för min äldsta son att födas, från första värk till han var ute. För mig att födas som mamma tog ungefär lika många år. Men det är en annan historia.

God natt, pappa!

Bytesdag idag och tillika VAB visade det sig. Äldsten är hängig, snorig och magkörig. Men vi har haft en mysig dag hemma. 

Jag hade möte på jobbet på morgonen och efter det åkte jag och hämtade upp storisen hos hans pappa. Vi hämtade upp lillen lite tidigare från dagis. Väl hemma kom D förbi med sina flickor för att hämta sin packning. Vi har lite logistik på onsdagarna.

Solnedgång, inte eldsvåda!

Nu är det sovdags. Vi ligger alla tre i sängen och medan barnen skickar god-natt-sms till sin pappa skriver jag. Och tänker på att mamma är på ett plan på väg till Argentina och Sydpolen.

Rutor rutor rutor

Jag säger då det, vilken tid det tar! Tur att golvet är litet. Men till tejpen tog slut efter drygt halva och ungefär samtidigt blev ljuset skumt, så det var väl någon mening med det.

Det var igår, söndag, som jag började tejpa efter linjerna jag ritat. Jag var inte så motiverad och det tog världens tid att göra en ruta. 

När D städat färdigt övriga huset kom han och avlöste mig. Som seglare har han tydligen stor erfarenhet av effektivt tejpande och plötsligt gick det betydligt fortare. Peppad av det och stärkt av lunchen (som D fixade, ni börjar förstå rollfördelningen...) fortsatte jag tejpandet. Nu både fort och noggrannt.

Drygt halva golvet ser ut så här:

Stora rutorna ska målas svarta.

På eftermiddagen kom mamma förbi med semlor och efter det åkte vi alla tre in till stan och åt middag på ett toppenbra tapasställe. Mamma reser bort snart så vi gick hem till henne och fikade och kollade på hennes nyköpta kamera och lite annat.

L Y X-lördag

Men åååååh, vad najs!!

Snabb frukost på stående fot för att göra färdigt rutmönstret på köksgolvet. Min darling D hade klivit upp tiiiidigt för att ta sin äldsta tös till fotbollscup (dialogen kl 06 i morse var; 

- Vill du att jag ska tända lampan

- Nej, jag är kustjägare och ska kunna montera mitt vapen på tio sekunder i mörkret...

vilket är en humor som inte riktigt går att förklara men jag började i alla fall dagen med ett skratt)

Jag var alltså själv på förmiddagen. Tidigare i veckan hade jag fått en instruktion att infinna på Kungsholmen kl 14 idag. Det var min dead line. Jag skulle få någon slags överraskning och var både förväntansfull och nervös. D spädde på detta genom att insinuera den ena galenskapen efter den andra. Som att säga att tandskydd får man låna och därtill illustrera ett judokast med passande ljudeffekt.

Till slut befann jag mig framför en hudvårdssalong på Hantverkargatan! Där fick jag en skön fotbehandling. Så bra! Jag får så torra fötter på vintern och jag försöker ta hand om dem så bra jag kan och hinner. Nu blev fötterna och jag ompysslade i en hel timme. Sen ville jag knappt gå på dem. Lackade naglar och allt.

När jag var färdig kom D och hämtade mig och sedan gick vi till ett jättemysigt café i närheten. Jag förlustade mig på en gudomlig semla och dito varm choklad. Semlans bulle var färsk och mjuk, mandelmassan lite chunky och grädden osötad. Det är SÅ viktigt! Att grädden är utan socker. Semlor med socker i degen och grädden blir sliskiga och stockar sig i halsen. Och varma chokladen! Den var smaksatt med kanel och kardemumma och jag nästan dog.

Väl hemma lagade D jättegod middag. Bortskämd blir jag. Första gången på typ ett år som jag sitter i en soffa och tittar på TV. Mello såklart! 

Hälsningar från oss! (Ni förstår ju varför han skämmer bort mig, så trött som jag ser ut...ehe)

Superfredag!

Idag har varit en toppendag på alla sätt! Jag jobbade hemifrån på morgonen och D lät mig ligga kvar i sängen och fixade frukost till mig, trots att han skulle till jobbet och jag vara kvar. Jobba hemifrån är verkligen oslagbart! Ostört och fokuserat.

Strax före lunch bytte jag från tjänsteman till hantverkare (jag själv, alltså) och började rita rutor på köksgolvet. Eller, på två timmar kom jag bara till ränder men imorgon blir det rutor. I blyerts, som sen ska tejpas. 

Ska rutorna vara 20x20 eller 15x15 cm? Valet föll på de större. 

Rutorna ska vara svarta men kakelplattorna var till stor hjälp. En "linjal" av en MDF-bit från källaren var också bra hjälpmedel.

Efter ett par timmar var det dags för nytt byte. Dusch och kvällskläder på och sedan bar det av till en kär vän som jag inte träffat på två år. Fast det kändes som igår! 

Vi fikade och pratade och pratade och fikade och vips hade tre timmar passerat!

Jag tyckte att hon var värd blommor 

Dagen avslutade jag med "dagismammorna" ett löst nätverk som skapades av de som skolade in sina barn på dagis samtidigt som min äldste. Fördrink hemma hos energiknippet och initiativtagaren och sedan middag på koreansk restaurang. God mat och rolig efterrätt: Bubbies. Ser ut som mina...

Idag blev vi "bara" sex stycken men förra gången var vi nitton(!) Vi brukar landa på något danshak men idag var första gången vi bara åkte hem. Och här är jag nu. Natti natt!!

Bra start på dagen!

Först ett meddelande från älskad yngsta bror, som sedan ett dygn är på hemresa från Sydamerika med sin fina Irina.

Även om det visade sig att planet störtat i Taiwan (stackars dom!!) är det skönt att slippa ens en millisekund av panikångest.

Sedan får ni med er en underbar samling ord från Dallas Clayton, vars konto jag följer på Instagram. 

 

Dåså! Nu kan dagen komma!

Insnöade

Äntligen har det snöat rejält! Eftersom jag har världens bästa granne, som skottar till och med min parkering bara sådär, var det inga problem för mig att komma ut med bilen i morse. Men. Resten av stan verkade ha det värre. 

Efter att ha börjat köa redan i första lilla rondellen ut från villaområdet och sedan inte komma mer än fem meter på 20 minuter, gjorde jag en rundpall och körde hem igen. Jag tänkte att vi skulle ta tåget istället men efter ett snabbt överslag insåg jag att vi skulle bli så sena till skola/dagis/jobb att vi lika gärna kunde strunta i det. Jag hade ett möte som jag skulle ha missat. Typiskt! Jag som klätt mig så fin i ny pingvinärmad topp från H&M och halsband från AfroArt

Istället fick barnen leka ute medan jag slog upp datorn och tog mitt möte på distans. Jag satt vid pysselbordet.

Barnen höll ut länge! Skottade, byggde och åkte sopsäck nerför garageuppfarten.

Lätt att langa fram leksaker direkt från garaget:

Jag tog en nypa frisk luft och dagsljus också. Lite sol på den bleka nosen och hålögda uppsynen skulle göra underverk!

Efter lunchen fick jag ihop ytterligare några timmar framför datorn. Man borde snöa in oftare!

Fotbollsgulligan

På söndagar kl 17-18 spelar storkillen fotboll. Lillebror är som vanligt den STÄNDIGE bisittaren. Men han kämpar! I ärvda kläder och nyfådda strumpor och med egen boll frågar han envist tränaren varje gång om han får vara med. Det är modigt av honom. Vid sidan av planen tränar han ensam på samma övningar som laget. Han låter sig inte nedslås av att jag säger att han får bolla med mig eller att tränaren säger att det är full grupp.

Plötsligt är det någon som faller ifrån och han får hoppa in i mål eller till och med spela ute. I april fyller han fem.

Vilken mysig helg!

Helgen inleddes med att jag och barnens pappa sågs på ett café och fikade och planerade kommande barnkalas. Det blir nog ett bra kalas, jag ser fram emot det mycket. Min mamma hämtade barnen från dagis/skola och därmed fick jag loss några minuter till shopping. Jag köpte en fin klänning på H&M. Retromodell. Hos mamma blev det fullskaligt fredagsmys och vi sov över där allihop.

På lördag förmiddag åkte vi allihop hem till oss men på vägen köpte vi TV. Jag har varit mot TV-köp länge, jag tycker att det stjäl så mycket vettig tid från livet. Dessutom är själva TV:n otroligt ful. Men jag kan inte vara bakåtsträvare i allt och hur man använder en TV väljer man ju själv. Jag har marknadsundersökt lite (stavas tråååååkigt) och det verkar krångligare att köpa en TV än ett rymdskepp... Men jag tror att det blev bra till slut. Kanske allt utom storleken. Jag vill nog ha en mindre (32") men nu blev det en 40". Jag har måttat på väggen

Det syns inte riktgt men TV:n känns större än rutorna. Barnen lyckades rota fram mitt gamla Playstation2 i flyttkartongsröran i källaren. Nöjdheten var total!

Den skarpögde kan se min "TV-bänk", dvs ett sängbord och en MDF-platta från garaget.

På eftermiddagen kom nya kärleken och hans barn. Alla barn började direkt leka och en koja byggdes med pysselbordet som stomme. En god middag senare och lite mer utforskande av TV:n och sen mars pannkaka i säng för allihop.

 

Söndagen har hittills innefattat en lugn förmiddag med mera lek i kojan och sedan utomhus. Nu pausar vi lite och laddar för fotbollsträning innan middagen.

Ha det fint!