Minst sagt dekadent...

Även solen har sina fläckar och även om jag försöker att konsumera ganska lite händer det att jag trillar dit. Häromdagen blev det en handväska som jag har gått och suktat efter i över ett års tid. OK, jag har inte tänkt på den varje dag, men när jag har haft vägarna förbi den har jag klämt och känt och hummat.

Det konstiga är att det kändes som ett impulsköp trots att jag velat ha den så länge. Jag har till och med visat den för maken och diskuterat om det verkligen kunde vara värt. Det som skaver mest är att den inte är framställd med någon tanke på miljön. Visst, det är skinn och inte plast, men skinnet har ju suttit på ett djur som man inte vet hur det har haft det och garvningen är tämligen giftig. Jag försvarar mig (inför mig själv alltså) med att jag kommer att ha den hela livet.

Här är den som "fin-bild"

 Och här är den hemma hos mig!

Joja'tackar, ja!

Well. Härom morgonen fick barnen vara lite delaktiga i sitt frukostskapande (dvs de blev inte påtvingade nyttig havregrynsgröt eller något annat som jag tycker att de ska äta). Reslutatet blev att den ena tog polarkakor med kaviar, kokt ägg och...frukostflingor.

Och den andra satsade på valnötsbröd från Gateau med skivad banan och farmors päronmarmelad.

Ja, de åt upp. Alltihop. På måndag blir det havregrynsgröt igen. De där galningerna vågar man inte släppa lös i köket ;-P

Ska de va konstit de?

På tunnelbanan, läser DN i telefonen, kommer oavsiktligt in på sportsidorna (inget ont om sport, bara inte min grej men ni vet, det kränger lite och vips har fingertoppen missat artikeln man egentligen avsåg att klicka in sig på)

Artikeln jag landar i visar sig ändå vara intressant. En amerikansk basketspelare talar ut. Om att han är homosexuell. Svart och homosexuell.

Det förvånar mig. Inte att han är svart och homosexuell och spelar basket. Utan att det fortfarande är så uppseendeväckande att det blir en nyhet. Visst, USA är väl inte riktigt lika liberala på den fronten som vi är i Sverige och Sverige är fortfarande långt ifrån liberalt på den fronten.

Men ändå. Tänk vilken arbetsintervju som helst. "Hej jag heter Lisa och, hör och häpna, men när jag blir kär blir jag kär i killar!" Inte så uppseendeväckande, tycker de flesta. Varför ska då de som förälskar sig i människor av samma kön behöva förklara och försvara något som egentligen är självklart. Vi är alla människor och vi gillar de vi gillar. Bara.

Sista april!

I större delen av mitt liv har jag "firat Valborg" på Valborgsmässoafton. Men i Uppsala, där jag pluggat, heter det "sista april". Mycket viktigt. Mycket festligt! Festligt var det även i år då vi (som vanligt, kan man faktiskt säga nu) styrde kosan mot landsbygden utanför Uppsala och gamla pluggkompisar. Vi var fem familjer som träffades och nuförtiden är barnen fler än de vuxna.

Men, åh! Värdfamiljen. De lever drömmen! Det lilla torpet som varit deras i ganska många år nu är äntligen utbyggt. Två rum och kök på drygt femtio kvadrat har härbärgerat två vuxna och med tiden även två barn. Ytterligare ca hundra kvadrat har, med ekologiska metoder och byggnadsvårdstankar, diskret adderats till det befintliga lilla huset. Förutom bostadshuset finns ett stort växthus byggt av gamla fönster fyndade på Blocket, en jordkällare som anlades i samband med grundläggning av utbyggnaden, en lada och ett gästhus.

Nedan tänkte jag bjuda på några detaljer från vännernas hem. Tänk er en doft av linoljefärg, loppisfyndade möbler (ja, de här två handlade fint begagnat långt innan det blev hippt i Stockholm) och en perfekt balans av personliga prylar överallt. I bokhyllan står "Stefans lilla gröna".

Golvkakel i hallen möter trägolvet i "mellanrummet" som ansluter till resten av huset.

Inbyggda garderober och förvaring i utrymmet under trappan till övervåningen.

Gamla vedspiden i köket har värmt torpet under vintrarna. Nu har jordvärme och slingor i golvet ersatt de stackars el-radiatorerna. Betongplattan framför spisen har hottats upp med golvkakel.

Det enkla är ofta det vackra, ingen vrå är för obetydlig för att inte lyftas fram! Fönstret i hallen.

Jo, frun i huset är ju danskättad. Så här fint bjuds det på verandan!

Lyckostar!