Torsdagmiddag på en bänkspis

Nu har jag levt så länge med provisoriskt kök att jag knappt har incitament att göra klart det riktiga. Jag har trimmat in vilka maträtter som barnen gillar och hur de bäst tillagas när man bara har en liten platta och en miniugn att tillgå.

Häng med på kvällens middag, fisk med frasigt täcke och risoni-pasta!

Tina fisk (torsk/kolja/hoki) i kylskåpet ett dygn. Sätt ugnen på 200 grader. 

- Smält smör i en kastrull, pressa i en vitlöksklyfta. 

- Tärna formbröd, 3-4 skivor, och blanda med vitlökssmöret. På med fryst hackad persilja. Ställ åt sidan. 

- Dela fisken i ca 3 cm breda bitar, försök hålla ihop "blocken". Salta och lägg med lite mellanrum i smord form.

- Täck fisken med krutongerna, skjuts in i ugnen. (Jag delade tomater och lade bredvid och petade ner lite blomkål)

- Ta lite vatten i en kastrull och sätt på plattan. Fyll vattenkokaren och slå på.

- Stäng av allt och slå till automatsäkringen som just löste ut. Koka upp vattnet, sätt SEN på ugn och spis igen...

- Häll i risoni och lite salt.

- Medan pastan kokar (11 min) hinner man duka och skära lite grönsaker, paprika och morot t ex.

- Pastan är klar samtidigt som fisken.

Total tidsåtgång drygt 30 min. Nyttigt och hemgjort. Allt ekologiskt utom pastan. Jag föredrar i och för sig potatis framför pasta men det gör inte barnen. 

Alla mätta och glada!!

Bytesdag!

Nu är det dags att åka och hämta de små filurerna som lämnar sådana här spår efter sig i badrummet!

Framför oss har vi en vecka med sedvanlig hemmet-skola-dagis-jobbet-logistik, vilket inkluderar både bilköer och kollektivtrafik. Vi ser fram emot fredagsmys hos mormor och förhoppningsvis lördagkväll med bonussyrror. Söndag = sportdag och sen är det ny omgång med sightseeing i rusningstrafiken.

Jag hoppas på mycket gos ikväll!

Strumpbyxor för pojkar

De stora klädkedjorna brukar med jämna mellanrum få välförtjänt ovett i media på grund av alltför könsstereotypa barnkläder. Senast ut var Hennes och Mauritz med killtröjor i grälla färgen med texten "Trouble is my middle name" och tjejtröjor i pastell med budskapet "Live life happy", typ. Jag skulle verkligen vilja höra hur snacket går på designavdelningen när en sådan idé kläcks och får leva vidare. Men det var inte det jag skulle skriva om.

Som förälder kan man i varje givet ögonblick välja att inte köpa sådana kläder till barnen. Till och med på klädkedjorna går det att hitta mer neutrala kläder och att blanda kille/tjej. Framförallt till små barn.

Min yngste son avskyr knorvlor på strumporna (i skorna, under jeansen mm). På vintern försöker han omsorgsfullt dra långkalsongerna över strumpskaften utan att det ska knorvla. Att dra strumporna utanpå är otänkbart och resulterar i tårar. Jag var likadan när jag var liten så det är ingen uppfostringsfråga.

För ett par år sedan kom jag på att strumpbyxor är världens bästa vinterplagg. För ALLA barn. Jag brukar köpa grå, vita, röda eller marinblå för att ha en "lugn bas" till de färgglada och karamelliga tröjor som barnen har. Det har även hänt att pojkarna själva velat ha glittriga eller med hjärtan på och då får de självklart det! 

Jag blev väldigt glad den gången jag på Lindex tjejavdelning hittade grå strumpbyxor med färgglada dinosaurier på. DET kallar jag könsneutralt. Förutom att de inte också hängde på killarnas. För övrigt är tjej-tights bättre än långkalsonger i bomull (som ofta finns på killarnas). Tightsen är lite tunnare och smidigare och i stretchigt material.

Måla måla!

Vilken bra helg det har varit! I fredags var vi hemma hos vänner och lagade middag. Vi kan inte riktigt bjuda hem folk på middag eftersom vi har minst sagt  underkapacitet i köket. Istället planerade och handlade och lagade vi mat hemma hos de vi skulle bjuda på middag. "Gästerna" hade fått en fritös i julklapp. Det givna middagsvalet blev moules frites med aioli. Därefter glass med jordgubbsröra och valnöt- och kardemummacrumble. Allt var hysteriskt gott och vi hade en underbart kväll!

Frasig och gyllene potatis.

Lördagen blev en blandning av nytta och nöje. Jag kvistlackade köksgolvet efter lunch och på kvällen gick vi på bio och såg the Imitation Game. Otroligt bra film! Den handlade om Alan Turing, mannen som knäckte tyskarnas krypterade meddelanden under andra världskriget. Han räddade 14 miljoner människors liv men tvingades själv till hormonell kastrering tio år senare pga att han var homosexuell. Efter ett par år med hormoner tog han livet av sig. Det var tacken han fick. Jag grät förstås floder över detta öde, som avslöjades först i eftertexten.

Åka in till stan och bestämma film/biograf/plats blev nästan för mycket för mig som var lite PMS:ig och hade lågt blodsocker. Varm choklad och kanelbulle lindrade symptomen på båda... Bilden ska inte vara en "lyxig mat- show off" utan illustrera hur jag bälgat i mig chokladen och kastat mig över bullen.

Idag har jag grundmålat köksgolvet. Nu återstår "bara" två strykningar med den ljusa färgen, tejpa rutor och därefter två strykningar med svart i rutorna. Ett långsamt projekt eftersom jag har begränsat med både tid och ljus.

Köksgolv före

Köksgolv efter

Målaren i egen hög person!

Vabbelivabb

Det fanns en tid när VABa kändes som det mest frustrerande som kunde hända. Det är klart att det inte är överroligt idag heller men mycket har ändrats. Framförallt med mig. Jag har ändrat inställning till både jobbet, livet, barnen, mig själv och annat. Det har inte varit en självklar resa och jag nådde nog någon slags botten innan jag började leta efter svaret hos mig själv. När jag väl förstod vad jag behövde förändra gick det inte över en natt. Alla svar var heller inte givna. Men jag började lite försiktigt på olika håll och tack och lov blev saker bättre, vilket gav mig mig och kraft att fortsätta. Sen var det inte så att alla "fel" låg hos mig men de situationer som bidrog har jag också tagit itu med.

I helgen blev äldsta sonen förkyld. När han i morse vaknade med näsan igenmurad av snor och rosslade som en gammal skördetröska behövde jag inte många minuters överläggning med mig själv om att han nog skulle strunta i skolan idag. 

Som belöning till den duktiga mamman (jag) och plåster på förkylningssåren passade vi på att mumsa lite på pepparkakshuset. 

Sol på burk

Egentligen borde detta sägas redan i oktober men bättre sent än aldrig. Det kommer knappast som en nyhet för kollektivet att solen lyser ganska mycket med sin frånvaro så här års. Sol behövs för att huden ska kunna bilda D-vitamin.

D-vitamin behövs för benstommen och den som lider av D-vitaminbrist sägs bli trött, lättirriterad och löpa högre risk att drabbas av depression. Trött och lättirriterad är tillstånd som jag tror att många kan känna igen sig i så här års. 

För mörkhyade är det livsviktigt med D-vitamintillskott om man bor i ett solfattigt land som Sverige. Pigmentet skyddar mot det UV-ljus som bränner en ljushylt person till kräfta (i ordets dubbla bemärkelse). Men samma UV-ljus bildar D-vitamin i huden. En mörkhyad person får på tok för lite sol i Sverige och om det är en kvinna som därtill bär täckande klädsel löper hon stor risk att förutom sina egna bristsymptom föda barn med autism.

D-vitamin finns naturligt i ägg, fisk och kantareller. Det är dock svårt att äta sådana mängder av detta att behovet täcks. För en mörkhyad person är det i princip omöjligt. 

Jag försöker givetvis äta så bra jag kan och när solen lyser tar jag gärna en promenad eller i vart fall står en stund med ansiktet mot solen. Om någon tidigare tvivlat på min präktighet fick jag väl tyst på hen nu i alla fall. 

En blek januarisol genom glasruta är inte tillräcklig så här års.

Sol på burk! Att knapra på, lite då och då under vinterhalvåret.

Gör någon glad - Django!

Min mamma har köpt några väldigt bra och lite annorlunda böcker till barnen genom åren. En av dessa är "Djangon" av Levi Pinfold, som har både skrivit och illustrerat. I höst har jag läst den för barnen många gånger och de tycker väldigt mycket om den.

Djangon handlar om en romsk pojke och är skriven med inspiration av gitarristen och jazzmusikern Django Reinhardt. Django var rom och på hans tid (liksom idag...) var fördomarna mot romer stora. Det var egentligen otänkbart att han skulle få spela "offentligt" men han var helt enkelt så enastående att fördomarna fick ge vika. 

På jobbet har jag en arbetskamrat med väldigt sofistikerad musiksmak. Det brukar vara mycket prat om soul och funk men även gynnare som just Django Reinhardt. Eftersom min arbetskamrat nu väntar tillökning i familjen kunde jag inte låta bli att köpa boken som en överraskning. Även om det dröjer flera år innan ett barn kan ta till sig av berättelsen ville jag inte riskera att boken tar slut på förlaget eller liknande. Det var dock en chansning, för någon annan kanske redan hade tänkt samma tanke. Själv var jag dessutom väldigt känslig och ville inte ha saker till bebisen innan den var ute men jag hoppades att min kollega skulle se mina goda avsikter.

Min oro var obefogad för min arbetskamrat blev väldigt glad!! Och jag blir glad om jag gör någon annan glad! Win win, liksom. Har du gjort någon glad nyligen?

Django Reinhardts musik finns på Youtube för den som är nyfiken. (Bilden har jag snott från min kollega)

The flying armpit

Jag har testat en ny deo i helgen. Eller, ny och ny, jag hittade den i mammas badrumsskåp. "Den där kan du ta, den luktar svett redan innan man har använt den!"

Eftersom mamma säger så om ALLA deodoranter förutom parfymfria eller de med "herrdoft" lät jag mig inte avskräckas utan norpade den snabbt. Den var nämligen utan aluminiumklorid och det tyckte jag lät bra! Meeeeen den ska ju funka också...

I helgen använde jag den när jag jobbade i huset och på kvällen, vid sänggång, fann jag det lämpligt att få en objektiv bedömning på deons effektivitet. I samma sekund som jag landade i sängen, bredvid en intet ont anande bokläsare, sa jag "Vi ska göra ett test! Här, lukta i min armhåla!" och sen snodde jag runt kvickt som bara den och lyckades få en perfekt träff med armhålan rätt på näsan på den nu väldigt förvånade mannen.

"Nå, vad tyckte du?" frågade jag förväntansfullt. Min älskade tittade på mig med någon slags skräckblandad förtjusning och sa bara "Du är helt galen!"

med betoning på varje ord. "Men visst, du har tagit på sig lite deo och den luktade ju gott." När jag förklarade att den varit med hela dagen, lade han ner boken och sa igen "Du är HELT galen. Hur kan man inte älska dig?!"

Alltså får deon godkänt!! Man kan köpa den online på apotea.se och säkert på något apotek.

Söndagsnöjd!!

Äntligen har jag fått tummen ur och börja ta mig an köksgolvet. Det är några procedurer kvar innan det är färdigt men även myrsteg leder någonstans.

Golvet ska målas så småningom. Först ville jag dammsuga ur alla springor. Förutom att de innehåller försvarliga mängder byggdamm och intrampat spackel, känns det fräscht att bli av med gammalt damm och mög. Sådant som på mäklarspråk skulle beskrivas som bevarade originaldetaljer. Där det varit diskbänk och spis fanns dessutom smulor och sega saker som "Historieätarna" med lätthet skulle kunna göra ett helt julspecial om.

Återigen blev det till att utnyttja dagsljuset eftersom jag inte har någon el inkopplad. Min darling D har servat mig med lunch och fika samt sett till att jag tar paus ibland. Det ömmar lite i ryggen nu. Det får mig att känna mig tacksam för att jag ändå är frisk och stark och kan krypa runt och nagelfara golvspringor.

Kidsens hörselkåpor passar mig rätt bra. Hittade inte mina egna. Kortet tog jag genom att filma och ta en skärmdump. Jag fick bildbehandla i telefonen med en app, men det blev OK.

Golvspringor med spackel och mög.

Mina redskap: En mattkniv och byggdammsugaren.

Nu ska jag ta sista kvadratmetern. 

Hej på er!

Smarrig risotto

Vilken bra lördag det har varit! Först och främst: snö! Hoppas hoppas hoppas den får ligga.

Dagsljuset ägnades åt att röja i köket. Det riktiga. Som inte är färdigt. Golvet ska målas men det var en massa bråte och bös kvar sedan hantverkarna samt lite andra vilsna prylar som nu har burits ner i källaren. Byggdammsugaren gick varm.

På eftermiddagen åkte vi till second hand-butiken Refurn i Bergshamra för att titta på några stolar. De var givetvis redan bokade så vi kunde inte köpa dem. Men jag ställde mig i kö. Som nummer tio...

Till middag blev det risotto. Gudabenådad. Med bänkspis, och därmed endast en platta och liten ugn till förfogande, gjorde vi först buljong, sedan frästes champinjoner med vitlök och persilja i en stekpanna. Därefter gjordes själva risotton. Under tiden rostades aubergine-bitar i ugnen.

Buljongen bestod av Herbamare och vatten. Hackad schalottenlök frästes i olivolja och sedan på med ris och vitt vin. Buljong tillfördes vartefter. När riset fortfarande hade tuggmotstånd och var ganska lös tog jag av risotton från värmen. En försvarlig mängd finriven parmesan rördes i. Därefter vände jag ned aubergine och champinjoner, sen färska spenatblad. Vid servering lade jag mozzarella på toppen.

Nästan alla ingredienser var ekologiska, till och med vinet. Bara persiljan var o-eko.

Nu diskar min älskling medan jag ligger på soffan och skriver. "Köket" är i vardagsrummet och diskandet sker i badrummet.

Bonfire hearts

Days like these lead to...

Nights like this lead to

Love like ours.

You light the spark in my bonfire heart.

People like us—we don’t

Need that much, 

just someone that starts,

Starts the spark in our bonfire hearts

Trevlig helg, allihop!

JUST DO IT.

Bra pepp på träningsbrallorna! Och idag gjorde jag det. Bröt den tusenåriga träningsfastan. 

När jag råkade ut för livet sommaren 2013 behövde jag skala ner på en del saker för att få tillvaron att gå runt. Det är alltid viktigt att träna, men med allt jag hade att hantera då och fram till nu, alltså ca 1,5 år, var det ännu viktigare att vila. "Tvånget" att klämma in träning i den redan hårt pressade vardagen, och någon fritid fanns inte, skulle nog ha sänt mig in i utbrändhet. Jag kunde liksom inte skala bort jobbet och familjen. Men vänner och träning fick stryka på foten. Endast överlevnad gällde.

Nu har det ordnat upp sig med mycket och jag har möjlighet att prioritera träning igen. Så skönt! Jag smög igång med yoga i höstas (vilken lycka!) men under 2015 ska jag även lägga till löpning och styrketräning. Min stackars rygg behöver det...

Dagens mål var att bara komma ner till gymmet och känna in. Det höll på att gå i stöpet, för jag behövde leta fram träningskläder från tre olika flyttkartonger i morse och väl på jobbet insåg jag att jag glömt både gymkort och hänglås. Men jag blev insläppt på personnummer och kläderna tog jag med mig från omklädningsrummet. Det blev 1 km på löpbandet och några modesta övningar på pilatesboll. Ska bli spännande att se hur jag lyckas upprätthålla detta under våren och vad det ger för resultat.

Tills dess: I give you the Sillmjölke!

Ljuvliga jullov!

Idag har jag smygstartat på jobbet och därmed är jullovet officiellt slut. Det har verkligen varit ett bra jullov på många sätt, även om situationen med att ha barnen varannan vecka är relativt ny. Det var i alla fall första julen med varannanveckasvals.

Av olika anledningar föll det sig så att dagen då barnen skulle till sin pappa var på själva julafton. Inte alls optimalt. Men min underbara mamma kom till undsättning. Hon ordnade ett jättefint julfirande dagen före julafton istället. Jag behövde bara packa ihop barnens saker och julklappar och åka över till mamma, där komplett julstämning rådde. 

Egentligen passade det väldigt bra och var alls ingen uppoffring. Min morfar vill fira julafton med mormor (på hemmet där hon bor) och sedan med sin granne (som annars sitter ensam). Min yngsta bror har en spansk flickvän och hennes tjocka släkt skulle ha stort kalas på julafton så det blev väldigt lyckat att vi alla sågs den 23:e istället.

Morfar köpte jättefina Hestravantar i skinn till mig i julklapp! Tänk, va, nittiofem år och både klurar ut och går och handlar julklappar till sina barnbarn. Det är få förunnat att ha en sån morfar!

Veckan efter jul ägnades åt att fixa lite i huset, hämta en kökssoffa som jag köpt på loppis, gå på 40-årskalas och fika lite mer hos mamma. Nyårsafton firades på bästa sätt och med barnen åter i huset följde fler jullovsaktiviteter som skridskoåkning, hälsa på vänner och besök på bio och museum.

Ja, vad mer kan man begära av ett jullov?!

Nyårsafton i bilder

1 + 1 = 6 !!

Så avslutas år 2014 och jag är väldigt glad att år 2015 ska fortsätta på samma sätt.

Jag och sönerna firade nyår hemma hos mig i mitt lilla hus i år. Bara huset i sig är en lycka, men det kan jag berätta om en annan gång. Vi hade gäster, och inte vilka gäster som helst: Min stora kärlek och hans två döttrar!

Här bjuder jag på en bildkavalkad från en kväll som utifrån sett liknar vilken barndominerad kalaskväll som helst men på insidan är det många bitar som faller på plats.

Förrätten bestod av ostron till de vuxna och gratinerade pilgrimsmusslor och krutonger till barnen.

Champagne dracks genomgående. Eftersom småbarnsföräldrar knappt lyckas avsluta en flaska på en hel kväll...

Maten lagades på min lilla bänkspis/-ugn. Man kan inte använda båda plattorna och ugnen samtidigt för då går proppen. Men med bra planering går det utmärkt ändå!

Nyårsdukning, Melker dekorerade :-)

Äldst och störst och minst och yngst

Två jämnåriga busfrön, här är det livat!

Föremålet för min kärlek, fångad i en så vardaglig syssla som att byta stearinljus..

Det lades tre meter långt pussel...

...och byggdes koja i gästrummet

Trädgården tömdes på snö...

...till ett ambitiöst igloo-projekt!

Jag hade nyårsblåsa från H&M...

...och Swedish hasbeens på fötterna.

Vad jag ser fram emot 2015!!!