Sekelskiftesdröm för dyra pengar

I helgen var vi på inte mindre än två visningar. Vi har ju knappt flyttat ihop i huset vi har nu och det är alltså ingen brådska med att köpa något nytt. Men mitt hus är litet, fem rum och 98 kvadrat och därför får barnen än så länge dela rum. Pojkarna i det lilla och tjejerna i det större sovrummet. Eftersom de är i åldrarna 9, 7, 6 och 5 funkar det bra i några år till men rätt vad det är har man fyra tonåringar med lite andra krav på utrymme. Jag älskar hus och nu tänker jag börja samla på hus vi har spanat in för att ha det som ett referensbibliotek och inspirationsbank.

Första huset ut är en gul trävilla från 1922 som har byggts till i omgångar på ett väldigt bra sätt. Fönstren har massor av spröjs och glasrutorna är gamla och vågiga. Det är 7 rok fördelade på 162 kvm boyta, ca 50 kvm biyta och tomten är på ca 1166 kvm. Ett absolut DRÖMhus om ni frågar mig. 

Tyvärr är antalet sovrum för få för oss. Annars inte mycket att anmärka på. Köket är lite trist. Det är fräscht och vitt och neutralt och inget som förargar, men det var just det. Lite trist. Hela huset är vittvittvittvitt, vilket förstås är väldigt publikfriande men inte så mysigt och framförallt lite ängsligt. Inga problem för mig som ändå vill fixa och dona.

Utgångspris 7 775 000. I skrivande stund, dvs två dygn efter första visningen, är senaste budet 9,6 miljoner och det är 11 st budgivare (!!!). Sån är bostadsbristen för medelklassen i Stockholm, om någon undrar. Ska bli spännande att se vad huset går för. Om jag hinner bevaka det, vill säga. Det verkar gå undan i plånböckerna.

Men nog tjatat om det och över till det intressanta, bilderna!

Huset!

Grind och groventré. Vackert.

Huvudentré med veranda.

Verandan har gunga, som i amerikanska södern. Fint!

Stort och soligt trädäck. Jag är inte mkt för trädäck, men tomten sluttar rätt mkt och det här är verkligen bästa lösningen.

Alla tomter här är små, den här har söderläge och en del frukt- och prydnadsträd. OK.

Mumsiga björnbär!

Jag börjar med planritning, för orienteringens skull.

Mäklare gillar ju att föreslå mer eller mindre tokiga alternativa planlösningar för att göra hus och lägenheter än mer attraktiva. Men visst, med så stor andel sällskapsytor och relativt få sovrum behövs nog en modifiering. Själv hade jag gjort sovrum av matrummet och haft "biblioteket" som matrum. Då kan man duka riktigt långt långbord när det är fest plus att matrummet hänger ihop med vardagsrummet. På så sätt kluddar man inte ihop sällskapsytor och privata ytor. Men, mäklare vet ju bäst förstås...

Övre plan. En till sällskapsyta, för den som inte behöver så många sovrum. Här föreslås även att några garderober tas bort till förmån för sovalkov. Och ja, det sovrummet är inte stort. Men å andra sidan behöver man också någonstans att ha kläder. Med tanke på hur proppat det var i källaren är det en vansklig kompromiss att ta bort ännu mer förvaring i själva huset. Enda nedgången till källaren inomhus var genom en lucka i köket...

Tänk att ha så här fint kapprum och att barnens galonisar kan välkomna gästerna redan innan man har öppnat dörren åt dem!

Fin dörr! Ett plus för att trappen till övervåningen inte sammanfaller med smuts från skorna i hallen, som så ofta är fallet annars.

Kök med rätt OK planlösning, men lite fantasilöst och verkligen inte tidstypiskt för huset.

Rejäl matplats med plats för många. Vackraste fönster jag sett på många år!

Skapligt stort vardagsrum. Aningen svårmöblerat.

Trevligt med eldstad i vardagsrummet.

Vardagsrummet ansluter till "bibliotek" lite ospecificerat. Jag skulle hellre ha matplats här, med möjlighet till rejält långbord och stora kalas!

Väldigt fin trapp till övervåningen. Men den var så vit att man hade svårt att se trappstegen.

Fler fina fönster. Här fanns TV, vilket är skönt att separera från vardagsrummet tycker jag. 

Föräldrasovrum med fina detaljer som garderoberna och konsoler vid takfönstret. Övriga sovrum och badrummet på övre plan var som rum är mest.

Och innan jag hunnit skriva färdigt detta inlägg är huset sålt och det verkar ha blivit 9,6 miljoner som slutnota. Grattis till säljarna och grattis till banken och grattis till de som får dricka inflyttningsbubbel på den lilla balkongen! Eller de kanske väljer trädäcket.

Dagens program!

Idag har yngste sonen ledigt från dagis pga planeringsdag. Under morgontimmarna, jag vaknade kl 5, har jag funderat lite på hur vi ska spendera dagen. Det blir inget perfekt-morsa-ta-barnet-på-rolig-aktivitet utan något som är anpassat för oss som inte har ett färdigt kök. 

Först lämna äldsta på skolan (sen köpa en frukt och lämna den på skolan), sen åka till Ekesiöö och prata med någon som kan köksfläktar. Därefter utflykt till IKEA Barkarby. Om sonen vill vara i "Småland" får han det. För mina barn är det som Leos lekland. Där har de aldrig varit så de vet inte vad de missar. På IKEA ska jag kolla på en tvättbänk till tvättstugan. Franke ska ha sjutusen spänn för sin (rena rånet!!!) och därför behöver jag tänka om.

Jag hoppas det går fort med allt och att vi kan hämta äldsta ganska tidigt i em. Det är sista kvällen med barnen för denna gång. 

First date...

Jag har ju träffat mina nya svärföräldrar ett par gånger nu men det har varit svårt att få till någon tid för att träffa min kärastes systrar med familjer. Påskhelgen gav i alla fall utrymme att träffa den ena systern med familj.

Och vad nervös jag var! Jisses. Man tror att sådant här bara känns läskigt när man är 17 år men det är lika gastkramande när man är tjugo år äldre kan jag intyga. Jag förstår ju att det är snälla och trevliga människor och jag vet att de är nyfikna på mig, men ändå... tänk om de tycker att jag är helknasig. Att syrran fotomodellade i Paris och Milano när hon var yngre och idag är advokat gjorde inte min prestationsångest mindre. Jag hade ont i magen innan vi for hemifrån, under resan hyperventilerade jag och väl framme trodde jag att jag skulle kräkas.

Jag lyckades med en riktig bedrift när jag skulle kliva ur bilen också. Jag hade visst lagt mina telefoner (ja, jag har två...) i knät och när jag steg ur bilen hörde jag ljudet av när de föll i gatan. Märkligt nog såg jag dem inte. D fick ställa sig på alla fyra i finbyxorna och kunde konstatera att telefonerna farit in UNDER bilen. Ganska långt dessutom. Den ena fick han fram genom att sträcka armen lååångt in. Sen fick han kliva in i bilen igen (den var parkerad och han hade hunnit låsa) och backa den så nära bilen bakom att bilarna nästan nuddade varandra. Trots det fick han kravla på alla fyra och sträcka sig låååångt in igen för att få fatt på den andra telefonen. Jag skämdes lite.

Jag, illamående och lite skämsig...

Även om jag höll på att avlida av skräck i hissen lyckades jag ta mig samman och hälsa på alla. Jag hade turen att få lilla E, snart fyra, som min personliga ledsagare på en gång. "Klä av dig nu då Åsa, du måste titta på bebisen!" sade hon uppfordrande och tog min hand. Vi hade en väldigt trevlig eftermiddag och D syster och hennes man var förstås väldigt roliga och trevliga människor och barnen var väldigt rara. Svärfar hade lagat en jättefin påskbuffé, alldeles själv.

Darling D med yngsta systerdottern

På väg hem fick jag någon märklig slags craving efter chips och läsk. Alla affärer var stängda, det var ju påskaftons kväll, så D fick köra en omväg till närmaste mack! Där högg jag även en påse lakrits innan jag betalade. När jag kom ut till bilen igen tittade D på samlingen av "hälsoprodukter" i min famn och frågade "Hur var det nu med brösten som ömmade häromdagen, vilken tid i månaden är det nu igen?" Well, you guessed it...PMS. Men hellre chips och lakritsbegär än ilskutbrott!