Schyssta brön!!

I storstan kryllar det av bagerier och det finns till och med hotell där man kan hysa in sina egna gamla surdegar. Vilken tur att även semesterorten är utrustad med ett bageri och café, Espegards, sedan mer än ett halvsekel tillbaka.

Med cykeln svischar man enkelt dit på morgonkvisten. Klockan 6:30 slås bakdörren upp och då består kön i alla fall av en handfull piggögda själar. Och fler troppar in vartefter. Bagaren är upptagen med bak, så man tar själv sina frallor - många olika sorter finns - från plåtar och korgar. Betalning sköter man också själv, i burken. Sex kronor per styck.

Senare på dagen kan Gotlandslimpan (den stora rackaren på bilden) inhandlas. Då på vanligt vis, över disk.

Andre kåppen

Förkylt! Med råge. En bra anledning att testa det senaste te-förvärvet från Kränku. Så gott att det kräver en kopp till enligt etiketten.

Innehåll: Svart te, jordgubbsbitar, fläderblom, kanelstång, tagetes, malva, pion. Och "arom". Man skulle kunna önska att ett te kunde bära sin smak utan aromämnen. Vi får heller inte veta mer om dessa än att de är (eller härmar?) kanel, bergamott, fläder, tropiska frukter och jordgubb.

Men idag är jag alltför sjuk för att orka bråka (med mig själv alltså) och blaskar i mig aromämnena med ett snorigt leende. Gott smakar de också. Jag tar en kopp till. Santé!

Skodd med omtanke

Idag företogs den årliga utflykten till Englunds skor i Roma (uttalas som det skrivs, inte "råma") på Gotland. En fantastiskt skobutik. Den är helt anspråkslös, inrymd i en eternitbeklädd gammal villa. Bara kvalitetsskor, från golv till tak bokstavligen. Skohyllor exponerar modellerna och runt dessa och längs väggarna står skokartongerna som skyskrapor.

Englund saluför märken som Clarks, Tretorn, Docksta, Converse, Björn Borg, Dr Martens och mycket mycket mer. Men bäst av allt är att här kan man köpa El Naturalista.

Mitt hjärta klappar varmt för El Naturalistas skor eftersom de tillverkas med omtanke om människor och natur. Ekologiskt garvat läder, bra villkor för de som tillverkar skorna och återanvänt gummi i sulan är bara några av de goda egenskaper skorna har. Och den fina, lite tokroliga designen. Förra året köpte jag ett par rätt neutrala skor men i år satsade jag på de här fina!

Rävgift?

Mot bättre vetande föll jag till föga för barnens tjat om att få varsin "Calippo shots" när glass skulle väljas på Gotlandsfärjan. Jag lobbade för en "vanlig" glass, men icke. Det finns många goda skäl att stå på sig i det här läget. Dels ska en tvååring manövrera ispärlorna ur det minimala hålet i locket, dels är det noll substans i eländet och det har alltså usel mellis-quality. Och så var det det här med vad den består av egentligen...

Väl tillbaka i hytten började ispärlorna rulla ner över soffa och heltäckningsmatta fortare än jag och maken hann linda av ark från toarullen. Att hälla ner dem i en pappmugg och skeda ur dem gjorde bara att de kunde sprätta iväg ännu längre. Till slut var det ändå fyraåringens bedrift som satte punkt för den mysiga glasstunden. Nog för att han skvimpade ur alla sina nu halvsmälta ispärlor så att de ändå var förbrukade, men det var inte det värsta.

Den gryniga sörja som de gula och rosa ispärlorna förvandlats till landade i fönsternischen i hytten. Nischen var av plåt lackad i en crèmevit (jag ba' skoja, solkbeige snarare) färg. Och issörjan färgade plåten gul!!! Trots att jag var överljudssnabb med att torka blev svagt gula fläckar kvar.

Först DÅ läser jag på innehållsförteckningen. Sunt förnuft och Mats-Eric Nilsson säger att om man inte kan tyda innehållsförteckningen på en produkt ska man inte heller äta den. Särskilt inte om den färgar båtplåt gul. Sötningsmedel istället för socker var det också, tvi vale! Idag har jag läst på lite om färgämnet, curcumin. Det utvinns ur gurkmeja och får väl vara OK antar jag men det är tillräckligt med skräp i Calippo Shots ändå för att det är värt att ta glas striden mot ungarna.

Gott land

Nu är det sommar på riktigt! Den ovanligt lätt packade V70'n (etanol och ja, det kan diskuteras men det är i alla fall inte fossilt som bensin och diesel eller en svindyr bil som gas och el) rullade av färjan i Visby i eftermiddags.

Sommaren har varit lite svajig, vädermässigt, hittills men nu hoppas vi på sooooooool!

Det var i alla fall vad som mötte oss.

Eko-reko underverk!

Jag fick tillfälle att shoppa lite magiska under häromdagen. Nöjt kunde jag konstatera att de större kedjor jag besökte hade en hel del fint i ekologisk bomull. Och det är ju bra, för det är säkert många som köper grejerna inte för att denne lite mer miljövänliga, utan helt enkelt för att de är snygga. Ok de är inte i klass med Agent Provocateur, men bra nära ;-)

Dagens lunch

En helt vanlig tisdag fast ändå inte. Semestertisdag. Hemresan från landet hottades upp med ett lunchstopp på Taxinge Slott och deras world wide famous kakbuffé. Visst, vi beställde lite "vanlig" lunchmat också men det var lögn att försöka få barnen att äta något annat än det sockriga och gräddiga.

Tättingar

På tok för sent hemkommen (till och med maken sover sen ett par timmar) efter sista jobbdagen före semestern. Dödstrött. Lite för varmt under täcket trots att jag sover i bara trosor. Skulle behöva sova tio timmar men får ihop fem (bra ändå!) innan äldste sonen står vid min sida i mörkret.

"Mamma, jag har kissat i min säng." Upp, få in sängkläderna i badrummet åtminstone, se till att han kissar ur sig resten och sen ner med honom i vår säng, pyjamaslös. Han kurar ihop sig intill mig och somnar om. Mitt utrymme blir begränsat och jag slumrar lite lätt, snarare än somnar.

En knapp timme senare kommer lillebror, utrustad med två snuttefiltar men utan pyjamaströja. Han kommer varje natt/morgon och på autopilot lyfter jag upp honom till mig, på min andra sida nu. Dubbelsäng i alla ära men 90 cm madrassbredd delas nu med två små spindelapor.

En vacker dag är de långa, stora, håriga, luktar svett och skulle aldrig komma på tanken att gå till sin mamma om natten. Därför passar jag på att njuta nu av deras doft - den ena vanilj och den andra mandelmassa - och småbarnsgosiga uppenbarelser. Det är det jag tänker när jag sömnbristig, i en ställning inte ens en ostbåge skulle mäkta med, ser gryningsljuset sippra fram bakom mörkläggningsgardinen.

Där ligger vi, med tufsiga kalufser, och jag vet inte var deras eller mina armar och ben börjar och slutar. Tätt ihop. Som det ska vara.

Guld, rökelse och myrra.

Ibland blir jag lite carried away, lagom är liksom inte min bästa gren. Yngste sonens favoritförskollärare kommer att vara mammaledig efter sommaren och våra barn ska dessutom byta dagis, så idag var sista gången för oss alla.

Alla i familjen tycker så fantastiskt mycket om henne! Och lille H, han är nog kär på riktigt. Vi flyttade till andra sidan stan för ett par år sedan men behöll dagis, bland annat för att vi tyckte så bra om just denna fröken. Hon är helt otrolig med alla barn och hon ser dem som de individer de är, redan från inskolningsdag 1. Om barnen skruvar upp sig och blir hispiga lugnar hon dem raskt genom att samla alla i en ring och göra lite "yoga". Det finns tusen bra saker till jag skulle kunna skriva, men då skulle alla som läser detta bli gröna av avund och det vill jag inte utsätta någon för.

Vi kände i alla fall att vi ville ge henne en hejdå-present. Något beständigt, användbart och miljövänligt som passar en blivande mor: Tygblöjor! Vad annars? Hon har redan bytt blöjor (tygisar, ja vi har "släpat" fram och tillbaka) på båda våra barn så handgreppet kan hon. Ett öppet sinnelag vet vi också att hon har.

Maken överlät uppgiften åt mig och, ja, det blev några olika... Det var ett tag sedan jag shoppade tygblöjor och jag tycker det är så roligt, ju! Lite blandat från Imse Vimse och, kronan på verket, en Emilitenblöja.

När maken såg traven som skulle bli fint paket log han och frågade milt om jag inte tagit i lite. Absolut inte! Endast det bästa är gott nog åt världens bästa förskollärare! Lite som guld, rökelse och myrra.

När barnen har somnat...

...förvandlas de sista jordgubbarna till en Strawberry daiquiri sänd från gudarna.

Jordgubbar
Is
Sockerlag
Fin rom
Lime

Mixa!

Här serverad i snyggaste cocktailglaset från Giarimi design på bricka av dito designer. Ja, glaset är fyllt to the brim.

My God!

Strawberry fields forever

Tjugofem grader, växlande molnighet, lite svalkande vind. Stadsråttorna är på frigång till lantligare breddgrader. Svärföräldrar och kusiner står för kost och logi.

Och jordgubbar.

Solvarma, blodröda, rubinglittrande. Hjärtformade, med lite god vilja. Så närodlat och obesprutat det någonsin kan bli.

Nu, på filten i gräset, vräker vi i oss tills vi storknar. Sen får vi med oss mängder att ha i frysen, till vinterns alla smoothies. Svärmor gör sylt och saft som levereras kontinuerligt resten av året.

En dag ska jag själv ha en trädgård med solvarma, egenodlade C-vitaminbomber. En dag.

Bästa bakisbaket

Vissa aftnar omfattas av mer firande än andra och därmed blir den dag som följer på aftonen ofta en stillsam historia, med fördel ackompanjerat av intag av pizza. Nyårsdagen och midsommardagen är typiskt sådana. Dagen efter årets midsommarafton var inget undantag. Det som däremot kändes som ett undantag var att pizzan inte inhandlades i kartong från närmaste kvarterspizzeria. Istället gjordes det fyr i den antika ugnen i gästhusets kök och vi serverades hemgjorda, fritt komponerade, vedugnsbakade pizzor.

Lyxmat!