Att äta ur frysen

Hela förra sommaren, hösten och vintern har de legat där och stirrat på mig. Varje gång jag öppnat högra frysdörren och rotat i översta lådan efter några nyttiga frysta bär har jag sett deras först uppfordrande och sedan uppgivna uttryck. Påsarna med fryst rabarber från säsong 2011.

Tanken med att frysa in rabarber är givetvis att kunna njuta av dem hela året. Men på något mystiskt vis blir de kvar i frysen och "sparas". Rätt vad det är, är det vår igen och pinfärska rabarber står som spön i backen. Då är det så dags att börja panikäta ur frysen för att ge plats åt en ny skörd. Det blir inte riktigt samma tjusning när årets "första" rabarberpaj egentligen är den femte på en månad.

Härom helgen gjorde jag i alla fall rabarbersmulpaj à la Leila Lindholm med hemgjord vaniljsås (mer om den imorgon).

250 g kallt smör tärnas i småbitar. Det nyps ihop med 1,5 dl råsocker, 1,5 dl kokosflingor och 2,5 dl vetemjöl till en smulig deg. 1,5 dl havregryn blandas försiktigt i. Halvtinade rabarberbitar läggs i en form, på med strösocker och ingefära, sen smuldegen. Skjuts in i ugnen 200 grader i 25 min. Klart!

Alla ingredienser fanns hemma i skåpen och alla, utom råsockret och ingefäran var ekologiska.

Vårbruk, 4 v efter sådd

Första omskolningen är genomförd. Jag tycker det är himla ypperligt att odla i mjölkkartonger. Det blir lite rörigt i gästrummet de veckor när mjölkkkartongerna samlas men det får det vara värt.

Höjden på mjölkkartongen anpassas efter plantans storlek och hål i botten görs enkelt med en sax. Jag vill ha rotansättning så långt upp på plantan som möjligt, när det gäller tomater.

Apropå rotansättning har sticklingarna rotat sig nu. Krispiga, vita finrötter kommer ut genom dräneringshålen i krukans botten. Lovely!

Flower Power

Valborgshelgen tillbringades till stor del på landet. Vädret har varit helt underbart. Soligt, lite vind och ganska svalt.

På en kvadratmeter av tomten finns ett vildbestånd med viol. Jag travade förbi det på väg mellan trädgårdsförråd och växthus och blev fullständigt knockad av doften! Jag var tvungen att stå där en lång stund och bara blunda och toksniffa. Lite som tjuren Ferdinand.

Bäst som jag stod där kom jag att tänka på violpistol och Tage Danielssons dikt Flower Power. Nu är det visst hans mest kända dikt enligt tillförlitliga internetkällor, så det känns lite som att slå in en öppen dörr att börja citera den här. Men jag gör det ändå!

I blommor finns en vänlig blomsterpraktmakt,
en skaftkraft
som ger rosenknopphopp
åt gullvivelive.
Av blommor blir man blomfrom.

Efter det kommer violpistolen, men jag stannar här. Jag tycker att det är så stor kraft i orden ovan att det räcker. Blomfrom. Ja. Att odla är att ge liv, på ett sätt. Så långt ifrån krig och elände man kan komma. Folk borde odla mer, då skulle världen nog vara en bättre plats.

Tydligen har körsbärsträden i Kungsträdgården slagit ut. Jag bidrar med vår lilla, men ack så rosa blomsterpraktmakt!

Våroffer

Långhelg med kläm-Valborg och röd första maj på en tisdag. Den spenderas bäst på landet. Mycket ska fixas med efter vinterdvalan. Vattenmotorn kopplas in, fruktträd ansas, lekstuga öppnas upp och myrstackar utforskas.

Påskliljan fick se sig slagen efter att stora pärongrenar dråsat ner. Lite svinn får man räkna med.

Den som älskar mest

Att få barn innebär en hel del nya perspektiv på livet. Den allra största insikt som jag har fått är den att så mycket som jag älskar mina barn kommer de aldrig att älska mig. Och jag har aldrig älskat mina föräldrar, och ingen annan heller, på det sättet. Jag har många gånger försökt sätta ord på den känslan, det stora i kärleken till barnen, som i sig är nästan övermäktig att ta in. Trots att den finns i mig, så klar och tydlig.

Jag läser med jämna mellanrum Clara Lidströms blogg och häromsistens hade hon ett inlägg som formulerade kärleken till ens barn på ett väldigt fint sätt. Ja, jag är ju blödig, så jag kan givetvis inte läsa inlägget utan att börja snyfta. Jag rekommenderar alla att följa länken och läsa inlägget i sin helhet.

Här kommer en copy, nästan rakt av, bara för att jag vill spara den till min eftervärld: En av de stora förlusterna när en närstående går bort är att att man själv blir mindre älskad eftersom en person som älskade och brydde sig om en är borta. För varje sådan förlust blir man lite mera vuxen och lite mer ensam. Det är vårt uppdrag att älska och bry sig om alla som är yngre. Det kommer naturligt och när man är liten har man en hel flock med människor som älskar en. Men när åren går så tunnas flocken ut. Istället får man kanske egna barn och barnbarn. Och så mycket som man älskar sina barn och barnbarn kommer de aldrig att kunna älska en tillbaks. Deras uppdrag är istället att i sin tur älska sina barn och barnbarn. Just därför är det en så stor tröst att ha barn. Att få vara den som älskar mest.

Nämen, se där!

Jag är på konferens i dagarna två med jobbet på Villa Aske utanför Bro. I badrummet hittade jag miljömärkt tvål, schampo och balsam. Trevligt!

Jag är på resande fot i arbetet någon gång emellanåt och har sett både det ena och det andra i hotellväg. De flesta har börjat inse att någon slags miljöansvar måste tas. Det är dock första gången jag har sett miljömärkning på just schampo och balsam. I höstas var jag på Högo bruk och där kände jag mig nödgad att skriva i kundenkäten att det vore bra om de slutade köpa in schampo/balsam/body lotion med parabener i, när det finns andra konserveringsmedel som inte är misstänkta för att vara hormonstörande i samma utsträckning. Villa Aske har tydligen hittat en lämplig leverantör.

I övrigt är lokalerna väldigt vackra och maten är otroligt god. Den enda förbättringspotentialen skulle väl vara att tydligare skylta med eventuellt inslag av ekologiska produkter på t ex frukost- och fikabuffén. Nuförtiden är det så lätt att få tag på KRAV-märkt kaffe, te, mjölk, ägg, ost...ja listan kan göras oändlig. Det finns liksom ingen anledning att inte hålla sig med dylikt.

Jag testade schampo och balsam i morse och de fick godkänt. Häpp!

Vårbruk, 2 v efter sådd

Nu är alla uppe!