Det är glädjande...

...att det verkar som att det hår jag tappat senast åren, till följd av stress och livets påfrestningar, växer ut igen. Dessa testar (jag har den längden jämnt utspridd över hela huvudknoppen) gissar jag ersätter det hår jag tappade för ca ett sedan i samband med att pappa gick bort.

Sedan jag fick första barnet för snart sju år sedan har jag tappat ca 75% av mitt hår. Men virveln i pannan verkar inte misströsta!

T G I F på er allihop!

Bomärke

Det har blivit dags att inte ta ner skylten utan att sätta upp den! Brevbäraren i vårt område verkar ta lätt på sitt arbete och överlåter en del av postsorteringen till mig. I min brevlåda får jag ofta grannarnas post, både de närmaste och de lite längre bort.

Jag har införskaffat ett "A" till min brevlåda, eftersom närmaste grannen och jag har samma gatunummer, med den enda skillnaden att jag bor på A. (Vi har ganska olika efternamn, så det borde ändå vara en signal till brevbäraren, kan vän av ordning tycka). När jag ändå är i skyltartagen tänkte jag byta ut klisterremsan med efternamn till något mer riktigt. Jag har hittat en fiffig hemsida på nätet, www.skyltmax.se där man kan designa sin egen skylt. De har en massa olika varianter på utseende och material och användningsområde. Man kan till och med göra sin beställning direkt i sin tunn-telefon. Väldigt smidigt! Billigt är det också.

Imorgon ska jag beställa en namnskylt. Jag återkommer när jag har resultatet!

Vinden har vänt!

Sommaren 2014 går till historien som den varmaste, finaste, längsta, badbaraste och somrigaste i mitt mannaminne. (Idag avstår jag från att klimatskrocka om hur extremväder kommer att bli vardag i framtiden) Den kommer också att gå till historien, min, som sommaren då det vände.

De senaste sju åren har varit de tuffaste i mitt liv. Visst har jag haft motiga perioder innan, som till exempel när jag var arbetslös nästan ett år eller när första pojkvännen gjorde slut (första gången...), men för drygt sju år sedan levde jag ett ganska bekymmerslöst liv med jobb, pojkvän, resor och en trea på söder. Sen blev jag gravid. Roligt och planerat, absolut! Men att kräkas närsomhelst på dygnet i fyrtio veckor var startskottet på en period i mitt liv som, när jag berättar för någon om den, möts av reaktionen "Hur har du ens klarat av att stå på benen?!"

Svaret på den frågan är "Vad hade jag för alternativ?"

Här kommer några glimtar från sommaren då det vände.
Tror jag. Hoppas jag!
 

Frukostbrorsor
 

Loppisfynd
 

Strandpromenad
 

Kort stopp hemma
 

Jag och mamma