Vabbelivabb

Det fanns en tid när VABa kändes som det mest frustrerande som kunde hända. Det är klart att det inte är överroligt idag heller men mycket har ändrats. Framförallt med mig. Jag har ändrat inställning till både jobbet, livet, barnen, mig själv och annat. Det har inte varit en självklar resa och jag nådde nog någon slags botten innan jag började leta efter svaret hos mig själv. När jag väl förstod vad jag behövde förändra gick det inte över en natt. Alla svar var heller inte givna. Men jag började lite försiktigt på olika håll och tack och lov blev saker bättre, vilket gav mig mig och kraft att fortsätta. Sen var det inte så att alla "fel" låg hos mig men de situationer som bidrog har jag också tagit itu med.

I helgen blev äldsta sonen förkyld. När han i morse vaknade med näsan igenmurad av snor och rosslade som en gammal skördetröska behövde jag inte många minuters överläggning med mig själv om att han nog skulle strunta i skolan idag. 

Som belöning till den duktiga mamman (jag) och plåster på förkylningssåren passade vi på att mumsa lite på pepparkakshuset.