Sol på burk

Egentligen borde detta sägas redan i oktober men bättre sent än aldrig. Det kommer knappast som en nyhet för kollektivet att solen lyser ganska mycket med sin frånvaro så här års. Sol behövs för att huden ska kunna bilda D-vitamin.

D-vitamin behövs för benstommen och den som lider av D-vitaminbrist sägs bli trött, lättirriterad och löpa högre risk att drabbas av depression. Trött och lättirriterad är tillstånd som jag tror att många kan känna igen sig i så här års. 

För mörkhyade är det livsviktigt med D-vitamintillskott om man bor i ett solfattigt land som Sverige. Pigmentet skyddar mot det UV-ljus som bränner en ljushylt person till kräfta (i ordets dubbla bemärkelse). Men samma UV-ljus bildar D-vitamin i huden. En mörkhyad person får på tok för lite sol i Sverige och om det är en kvinna som därtill bär täckande klädsel löper hon stor risk att förutom sina egna bristsymptom föda barn med autism.

D-vitamin finns naturligt i ägg, fisk och kantareller. Det är dock svårt att äta sådana mängder av detta att behovet täcks. För en mörkhyad person är det i princip omöjligt. 

Jag försöker givetvis äta så bra jag kan och när solen lyser tar jag gärna en promenad eller i vart fall står en stund med ansiktet mot solen. Om någon tidigare tvivlat på min präktighet fick jag väl tyst på hen nu i alla fall. 

En blek januarisol genom glasruta är inte tillräcklig så här års.

Sol på burk! Att knapra på, lite då och då under vinterhalvåret.