Visst är den fin!

Måndag=soppdag i familjen. Vegetariskt och bra. Idag serveras potatis- och jordärtskocksoppa.

När jag skulle skala jordärtskockorna fick jag dock hejda mig i steget. De var så vackra! Jordiga och knöliga, och mitt i alltihop en liten lilavit knopp. Och en till. Ett löfte om något nytt. Livets förunderlighet kom över mig.

Det är så fascinerande med naturen och årstidernas växlingar. Det som ser brunt och dött ut kan helt plötsligt börja spira i skira färger. Som amatörodlare behöver man inte sörja en misslyckad säsong, för du får alltid en chans till. Nästa år.