Barnen blir extra tjorviga och motsträviga. Maken kan säga saker som verkar helt normala vid en första anblick men om de skärskådas visar sig vara helt bakvända. Och fel. De beteenden som barn och make uppvisar gör naturligtvis att jag blir på dåligt humör och måste läxa upp dem. Ofta. Det är både tröttsamt och irriterande för mig.
Men nu är det över för den här gången. Lugnet lägrar sig och jag samlar krafterna. Om några veckor drar det igång igen och då gäller det att vara förberedd och laddad.
Mina födelsedagshandskar muntrar upp vilken kaosig morgon som helst. Färgåtergivningen på fotot gör dem inte rättvisa, men de sällskapar fint med barken på en ek som har levt 20 gånger än jag.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar