Fira in och fira ut

En toppenfredag! Förmiddagen spenderades hemma, framför datorn. Jobb på distans i väntan på spisen. The spis! Som ska stå i köket. Inte vidare upphetsande kanske de flesta tycker, men för mig som inte haft kök på ett år är det något ovant. Jag har inte packat upp den än, ska göra det imorgon.

Det har hänt mycket idag. Sockor har rockats och solen förmörkats. Det var också sista arbetsdagen för darling D. Vi har firat in helgen och ut jobbet med lite champagne, i väntan på att en mumsig linsgryta puttrade klart på (bänk)spisen. Den fick förstås D laga åt mig medan jag jäste i soffan. Närå, jag konverserar och är kuttersmycke! 

Rocka sockorna är en hyllning till alla som är annorlunda. Det hänger ihop med world Down syndrome day. Man ska ta på sig olika strumpor för att visa att man gillar olika. Den blivande inköpschefen ägde visst bara svarta strumpor så det fick bli en med hål i :-)

Ha en trevlig helg allihop!

Lyckolandet

"Åh, vad härligt det är på landet! Vi vill BO här!" gastar barnen, medan de gör sitt bästa för att vara på tomtens alla 6000 kvadratmetrar samtidigt. Solen skiner yrvaket och värmande och naturen är sådär brun och tillplattad av vintern som jag älskar.

Även om jag bor i villa "i stan" (thank God, I wouldn't last one day without...) behöver jag friheten och ensamheten som landet ger. 

Igår mitt på dagen åkte vi ut. På vägen passerade vi en ridskola i närheten för att kolla läget. Jag hoppas kunna intressera barnen för lite ridning framöver. Minstingen var pepp och ville både klappa och rida medan storan tyckte att stoppet var ett onödigt hinder på väg mot slutdestinationen. Det blev inget ridande denna gång, men nästa kanske!

Jag satt på trappen i solen (med jacka!) och läste och drack te medan barnen lekte på tomten. Marskvällen är fortfarande kall och mörk så vi fick tända brasa.

Kluriga, kreativa sjuåringen fixade sittplatser framför brasan. 

Det är så skönt att vara på landet. Dit når aldrig resten av världen. Vi hade det så bra jag och barnen, i vårt eget universum. Där finns allt man kan önska och ändå behövs där inget.

På kvällen var det Mellofinal. Det ivriga dansandet och sjungandet (mest barnen, men lite jag) mattades mot slutet och innan vinnaren var korad sov båda skruttarna i soffan på varsin sida om mig. När vi senare låg nedbäddade i stora sängen alla tre och jag lyssnade till deras snusande och snarkande, försökte jag att inte tänka på att de kommer att växa upp och flytta ifrån mig en dag.

Uppe med tuppen...f'låt T-Rex...

Jag vaknade kl 5:20 i morse. Av mig själv. På en lördag. Och kunde inte somna om. Jag försökte men efter en stund insåg jag att jag var både pigg och utsövd. Jag är brakförkyld och hostade och snöt mig. Men jag var pigg! Pigg på riktigt! En känsla jag inte haft sedan äldsta sonen föddes (sju år sedan, alltså).

Så här års, den 14 mars alltså, ljusnar det vid 5:20 (jippeee, wohooo!!! U N D E R B A R T!). Jag bestämde mig för att kliva upp.

På nedervåningen konstaterade jag att trädgården låg inbäddad i frost. Himlen var molnfri och ljust blå. Solen var inte uppe än men gryningsljuset belyste månen, som fortfarande var ganska högt på himlen. Trots allt detta vackra gick jag inte ut. Istället fixade jag te, min favoritsort Kalkstensdrömmar från Kränku på Gotland, greppade senaste numret av Sköna Hem och satte på ett avsnitt av Orange is the new black. Egentid!

Tio minuter senare hör jag steg i trappen. Äldste sonen har aldrig varit en sjusovare.  Inte ens när han somnar sent, som igår kväll. Den enda effekten en sen kväll har på honom är att han blir trött och grinig i minst en dag efteråt. Att försöka skaffa sig en sovmorgon genom att hålla honom vaken kvällen innan är ett projekt dömt att misslyckas. 

En ilning av missräkning for genom min kropp. Han brukar vara snar att avkräva frukost. I en ton som kommer av dåligt morgonhumör. Det är också så klassiskt, att man får draaaaaa honom ur sängen kl 7 på vardagar men en lördag efter en sen fredag vaknar han strax efter kl 6.

Nu blev det inte så. Han kröp upp i mitt knä och satt så en god stund innan han frågade om han kunde få en skorpa. Vi flyttade oss till bordet och han ville ha mig bredvid sig i kökssoffan. Han lutade sig mot mig och vi fikade tillsammans och småpratade.

Så sällsynta de är!! De stunderna. Jag tog vara på varenda liten sekund.

Sportlov, del 2 - regnskogen

Hej! Idag blev det utflykt till fjärilshuset. Vi var flitiga, var där riktigt länge, åt lunch och gick in en sväng till. 

Att se barnen knata runt i grönskan och fukten och titta på pilgiftsgrodor, fjärilar, sköldpaddor och ödlor fick mig att längta efter att ta med dem till en riktig regnskog. Jag har varit i några och även om det är helt fel klimat för mig är det en så fantastisk upplevelse. Framförallt det öronbedövande ljude från alla insekter.

Barnen är för små än. Det är dyrt och jobbigt att reda till regnskog och de ska vara tillräckligt gamla för att orka med och få ut något av det. Om tio år kanske... Tills dess får de nöja sig med att åka till fjärilshuset och att titta på mina resebilder.

Leguanhanne i Costa Rica

Red eyed green leaf frog - Costa Ricas nationaldjur. Jag har varit i regnskog i Ecuador, Peru, Bolivia och Vietnam och Västindien också men nu var Costa Rica-bilderna mest lättillgängliga :-)

Jag som sjöjungfru. Inte regnskog men väl tropikerna.

En krabat jag hälsat på.

Snorkla har barnen provat på lite redan. Eller i alla fall titta på fiskar med cyklop.

Sportlov, del 1

Igår fick jag hem barnen och officiellt har jag sportlov nu. Alltså kunde vi sova till vi vaknade i morse, utan väckarklocka i ottan. S K ÖN T ! Storkillen, som vanligtvis är omöjlig att väcka vid sisådär 6:30, vaknade först och av sig själv ca kl 6:40. Jag och lilljocke, de morgonpigga, ville däremot ligga och dra oss. Vad är logiken i det?

Nuförtiden äger jag en TV och därmed kunde det förlovade Netflix agera barnvakt i någon halvtimme. Sen fixade jag frukost och vi åt i lugn och ro, tillsammans och småpratandes. Ingen stress och bara glada miner.

Barnen önskade sig att åka till Spårvägsmuséet. Jag hade haft en fundering i den riktningen och då fick det bli så! För vilken gång i ordningen vet jag inte. Barnen älskar det. Egentligen är det rätt sunkigt och slitet och lite murrigt och inget glättigt eller high tech á la Junibacken eller Tekniska. Men är barnen nöjda är jag nöjd. På vägen hem passerade vi Panduro och köpte lite "Looms" till barnen och en järnaffär och köpte en bågfil till mig. Jag har några rullgardiner som behöver kapas innan de kan sättas upp.

Igår impulsköpte jag den här fantastiska lampfoten på Stockholms Auktionsverk. Det är livsfarligt att surfa in där. Eller i alla fall dyrt... 

Jag har dessutom fått för mig att ett litet pelarbord och två små pallar skulle utgöra en perfekt frukostplats i köket (som inte ens ska ha en matplats, var det tänkt!). Vad gör man inte för att ha en anledning att lägga in en sökning på Blocket...

Love Stockholm Centralstation

Med risk för att reta upp alla som någon gång blivit ofrivilligt strandade på Centralstationen i Stockholm ska jag nu ge mig på en liten hyllning till denna plats. Igår skulle jag på jobbmöte i Uppsala. Jag åker gärna tåg av alla möjliga skäl och ett av dem är att nuförtiden känns Centralstationen i alla fall ett uns internationell. Jag förstår att alla som pendlar och två gånger varje dag nöter stengolvet med blicken stint fjärrskådande och tankarna på annat kanske inte ser samma magi som jag. 

Det byggs vid Centralen. Fortfarande. Hur många år har de hållit på, undrar jag. Men mycket är färdigt och här finns ett antal caféer och restauranger där man kan både sitta ner för att äta eller ta med sig. På tåget, till exempel. Förutom hela två stycken Pocket Shop finns andra små butiker som erbjuder viss förströelse mellan tågbyten och en Coop där man kan handla middagsmaten medan man väntar.

Jag hade planerat för att köpa frukost på stationen och äta på tåget. Det blev en ostsmörgås från Gateau och en smoothie från Barista, ett café som skyltar med rättvisemärkta råvaror och engångs"plast" av majsstärkelse.

Jag älskar känslan av "på väg" som finns på Centralen. Den som är 100% påtaglig på en flygplats. Alla är på väg någonstans. När jag klev ut på perrongen rullade det in ett tåg med destination Åre. Ungdomsgäng och familjer i olika konstellationer klev på med stora väskor och ett och annat skidfodral. Vilket äventyr de hade framför sig!

Här kommer en bild på mig där jag skaffat mig spegelöron. Inte tagen samma dag men jag hade samma frisyr på jobbmötet i alla fall. Inbakad fläta. Praktiskt när man inte ids tvätta håret!

Lite som Gollum

Ojojoj! ÄNTLIGEN är köksgolvet färdigt. Men vilken pärs det var! Jag ville inte dra ut mer på tiden så igår tejpade jag färdigt rutorna och idag målade jag. Två vändor med svart färg. Det tog sådan tid att det bara blev en kort paus mellan strykningarna för färgen hann torka under tiden.

Första strykningen kunde jag ändra arbetsställning ganska mycket. Inom ramen för sitta, stå på knä och alla fyra...

Jag hann visst leka lite trots att jag skulle hinna klart innan skymningen

Andra strykningen kunde jag bara stå på huk eller på alla fyra med en fot i varsin vit ruta och sedan vardera knäskål i respektive annan ruta. För att inte sabba det svarta jag just målat. När det var dags att dra tejpen var jag så stel och värkbruten att jag både rörde mig och lät som Gollum. Stönande och grymtande och ryckigt hukande och med händerna i golvet... Hungrig var jag också för jag hade inte hunnit äta på hela dagen. 

Men, simsalabim!!

Tänk så oändligt mycket jag har förberett mig och så noga jag har utfört varje moment. Alla timmar av jobb och all väntan däremellan. Och så känns det som att det är timmen när man drar tejpen som hela jobbet blir gjort. Fast det är SÅ värt allt slit. Knivskarpa kanter och sådan precision att till och med jag själv blir glatt överraskad!

My precious...