Lyckolandet

"Åh, vad härligt det är på landet! Vi vill BO här!" gastar barnen, medan de gör sitt bästa för att vara på tomtens alla 6000 kvadratmetrar samtidigt. Solen skiner yrvaket och värmande och naturen är sådär brun och tillplattad av vintern som jag älskar.

Även om jag bor i villa "i stan" (thank God, I wouldn't last one day without...) behöver jag friheten och ensamheten som landet ger. 

Igår mitt på dagen åkte vi ut. På vägen passerade vi en ridskola i närheten för att kolla läget. Jag hoppas kunna intressera barnen för lite ridning framöver. Minstingen var pepp och ville både klappa och rida medan storan tyckte att stoppet var ett onödigt hinder på väg mot slutdestinationen. Det blev inget ridande denna gång, men nästa kanske!

Jag satt på trappen i solen (med jacka!) och läste och drack te medan barnen lekte på tomten. Marskvällen är fortfarande kall och mörk så vi fick tända brasa.

Kluriga, kreativa sjuåringen fixade sittplatser framför brasan. 

Det är så skönt att vara på landet. Dit når aldrig resten av världen. Vi hade det så bra jag och barnen, i vårt eget universum. Där finns allt man kan önska och ändå behövs där inget.

På kvällen var det Mellofinal. Det ivriga dansandet och sjungandet (mest barnen, men lite jag) mattades mot slutet och innan vinnaren var korad sov båda skruttarna i soffan på varsin sida om mig. När vi senare låg nedbäddade i stora sängen alla tre och jag lyssnade till deras snusande och snarkande, försökte jag att inte tänka på att de kommer att växa upp och flytta ifrån mig en dag.