First date...

Jag har ju träffat mina nya svärföräldrar ett par gånger nu men det har varit svårt att få till någon tid för att träffa min kärastes systrar med familjer. Påskhelgen gav i alla fall utrymme att träffa den ena systern med familj.

Och vad nervös jag var! Jisses. Man tror att sådant här bara känns läskigt när man är 17 år men det är lika gastkramande när man är tjugo år äldre kan jag intyga. Jag förstår ju att det är snälla och trevliga människor och jag vet att de är nyfikna på mig, men ändå... tänk om de tycker att jag är helknasig. Att syrran fotomodellade i Paris och Milano när hon var yngre och idag är advokat gjorde inte min prestationsångest mindre. Jag hade ont i magen innan vi for hemifrån, under resan hyperventilerade jag och väl framme trodde jag att jag skulle kräkas.

Jag lyckades med en riktig bedrift när jag skulle kliva ur bilen också. Jag hade visst lagt mina telefoner (ja, jag har två...) i knät och när jag steg ur bilen hörde jag ljudet av när de föll i gatan. Märkligt nog såg jag dem inte. D fick ställa sig på alla fyra i finbyxorna och kunde konstatera att telefonerna farit in UNDER bilen. Ganska långt dessutom. Den ena fick han fram genom att sträcka armen lååångt in. Sen fick han kliva in i bilen igen (den var parkerad och han hade hunnit låsa) och backa den så nära bilen bakom att bilarna nästan nuddade varandra. Trots det fick han kravla på alla fyra och sträcka sig låååångt in igen för att få fatt på den andra telefonen. Jag skämdes lite.

Jag, illamående och lite skämsig...

Även om jag höll på att avlida av skräck i hissen lyckades jag ta mig samman och hälsa på alla. Jag hade turen att få lilla E, snart fyra, som min personliga ledsagare på en gång. "Klä av dig nu då Åsa, du måste titta på bebisen!" sade hon uppfordrande och tog min hand. Vi hade en väldigt trevlig eftermiddag och D syster och hennes man var förstås väldigt roliga och trevliga människor och barnen var väldigt rara. Svärfar hade lagat en jättefin påskbuffé, alldeles själv.

Darling D med yngsta systerdottern

På väg hem fick jag någon märklig slags craving efter chips och läsk. Alla affärer var stängda, det var ju påskaftons kväll, så D fick köra en omväg till närmaste mack! Där högg jag även en påse lakrits innan jag betalade. När jag kom ut till bilen igen tittade D på samlingen av "hälsoprodukter" i min famn och frågade "Hur var det nu med brösten som ömmade häromdagen, vilken tid i månaden är det nu igen?" Well, you guessed it...PMS. Men hellre chips och lakritsbegär än ilskutbrott!