Sportlov, del 1

Igår fick jag hem barnen och officiellt har jag sportlov nu. Alltså kunde vi sova till vi vaknade i morse, utan väckarklocka i ottan. S K ÖN T ! Storkillen, som vanligtvis är omöjlig att väcka vid sisådär 6:30, vaknade först och av sig själv ca kl 6:40. Jag och lilljocke, de morgonpigga, ville däremot ligga och dra oss. Vad är logiken i det?

Nuförtiden äger jag en TV och därmed kunde det förlovade Netflix agera barnvakt i någon halvtimme. Sen fixade jag frukost och vi åt i lugn och ro, tillsammans och småpratandes. Ingen stress och bara glada miner.

Barnen önskade sig att åka till Spårvägsmuséet. Jag hade haft en fundering i den riktningen och då fick det bli så! För vilken gång i ordningen vet jag inte. Barnen älskar det. Egentligen är det rätt sunkigt och slitet och lite murrigt och inget glättigt eller high tech á la Junibacken eller Tekniska. Men är barnen nöjda är jag nöjd. På vägen hem passerade vi Panduro och köpte lite "Looms" till barnen och en järnaffär och köpte en bågfil till mig. Jag har några rullgardiner som behöver kapas innan de kan sättas upp.

Igår impulsköpte jag den här fantastiska lampfoten på Stockholms Auktionsverk. Det är livsfarligt att surfa in där. Eller i alla fall dyrt... 

Jag har dessutom fått för mig att ett litet pelarbord och två små pallar skulle utgöra en perfekt frukostplats i köket (som inte ens ska ha en matplats, var det tänkt!). Vad gör man inte för att ha en anledning att lägga in en sökning på Blocket...

Love Stockholm Centralstation

Med risk för att reta upp alla som någon gång blivit ofrivilligt strandade på Centralstationen i Stockholm ska jag nu ge mig på en liten hyllning till denna plats. Igår skulle jag på jobbmöte i Uppsala. Jag åker gärna tåg av alla möjliga skäl och ett av dem är att nuförtiden känns Centralstationen i alla fall ett uns internationell. Jag förstår att alla som pendlar och två gånger varje dag nöter stengolvet med blicken stint fjärrskådande och tankarna på annat kanske inte ser samma magi som jag. 

Det byggs vid Centralen. Fortfarande. Hur många år har de hållit på, undrar jag. Men mycket är färdigt och här finns ett antal caféer och restauranger där man kan både sitta ner för att äta eller ta med sig. På tåget, till exempel. Förutom hela två stycken Pocket Shop finns andra små butiker som erbjuder viss förströelse mellan tågbyten och en Coop där man kan handla middagsmaten medan man väntar.

Jag hade planerat för att köpa frukost på stationen och äta på tåget. Det blev en ostsmörgås från Gateau och en smoothie från Barista, ett café som skyltar med rättvisemärkta råvaror och engångs"plast" av majsstärkelse.

Jag älskar känslan av "på väg" som finns på Centralen. Den som är 100% påtaglig på en flygplats. Alla är på väg någonstans. När jag klev ut på perrongen rullade det in ett tåg med destination Åre. Ungdomsgäng och familjer i olika konstellationer klev på med stora väskor och ett och annat skidfodral. Vilket äventyr de hade framför sig!

Här kommer en bild på mig där jag skaffat mig spegelöron. Inte tagen samma dag men jag hade samma frisyr på jobbmötet i alla fall. Inbakad fläta. Praktiskt när man inte ids tvätta håret!

Lite som Gollum

Ojojoj! ÄNTLIGEN är köksgolvet färdigt. Men vilken pärs det var! Jag ville inte dra ut mer på tiden så igår tejpade jag färdigt rutorna och idag målade jag. Två vändor med svart färg. Det tog sådan tid att det bara blev en kort paus mellan strykningarna för färgen hann torka under tiden.

Första strykningen kunde jag ändra arbetsställning ganska mycket. Inom ramen för sitta, stå på knä och alla fyra...

Jag hann visst leka lite trots att jag skulle hinna klart innan skymningen

Andra strykningen kunde jag bara stå på huk eller på alla fyra med en fot i varsin vit ruta och sedan vardera knäskål i respektive annan ruta. För att inte sabba det svarta jag just målat. När det var dags att dra tejpen var jag så stel och värkbruten att jag både rörde mig och lät som Gollum. Stönande och grymtande och ryckigt hukande och med händerna i golvet... Hungrig var jag också för jag hade inte hunnit äta på hela dagen. 

Men, simsalabim!!

Tänk så oändligt mycket jag har förberett mig och så noga jag har utfört varje moment. Alla timmar av jobb och all väntan däremellan. Och så känns det som att det är timmen när man drar tejpen som hela jobbet blir gjort. Fast det är SÅ värt allt slit. Knivskarpa kanter och sådan precision att till och med jag själv blir glatt överraskad!

My precious...

Och störst av allt är kärleken

Lördag och 14:e februari. Alla hjärtans. Kan det bli mer romantisk fullträff än så? Det äts fina middagar på vita dukar och tindras med ögon i stearinljussken runt om i hela landet. Ja, på större delen av klotet kanske!

Jag har barnvecka jag och har firat med mina hjärtan. Medan många fokuserat på blivande och varande partners har jag ägnat tankarna på kärleken till barnen. Och till vännerna. De riktiga vännerna.

När jag fick barn och drabbades av den kärlek som bara en förälder kan känna, insåg jag att hur mycket jag än älskar mina föräldrar kan det inte mäta sig med min kärlek till mina barn. I samma stund slogs jag av en gnutta sorg, för jag insåg att mina barn aldrig kommer att älska mig på det sätt som jag älskar dem. Men det är OK, så ska det vara!

Därför finns det inte ord för känslorna som väller upp när en knubbig barnhand stolt visar vad som knåpats ihop på dagis. Han har tänkt på mig och ansträngt sig. Bokstaverat fast han bara är fyra år. "Kram från Henning"

En annan person som varit hos mig idag, om än via elektronisk kommunikation och inte fysiskt, är kanske den finaste människan på jorden (och hon är min vän, wohoo!!). Hon känner mig bättre än jag själv och hon ger mig lika mycket kärlek som rak och svidande ärlighet. Hon håller mig på banan när jag vacklar och jag undrar hur hon orkar. Jag lär mig knappt av misstagen men outtröttligt påminner hon mig. Även fast vi är miles apart kan jag se henne spänna sina vackra blå ögon i mig och säga "Jag finns här för dig. Men ratten är din! Vart kör du?!"

Därför passar den här bilden så bra! Barnen upptäckte den igår och jag fotade. For no reason trodde jag då, men  idag fick jag givetvis användning av den. Jag tänker på dig min älskade vän!

Jag å barna

En produktiv dag har det varit idag! Förmiddagen ägnades åt städ och plock och tvätt. Barnen gick ut och lekte i snön medan jag lade handen vid det sista. Uppflugen i äppelträdet planerade storebror för sommarens kojbygge.

Efter lunch pysslade vi med kalasförberedelser inför imorgon. Jag klippte och barnen klistrade på rena ram löpande bandet:

Belöning för detta idoga arbete blev att testa sockervaddsmaskinen som mormor köpt till sjuåringen i födelsedagspresent. Två väldigt fina sockertoppar fick jag till på första försöket!

Eftersom vi hade ångan oppe meckade vi ihop pizza till middag. Och gräddade i bänkugnen. Det blev jättebra! Nästan för bra... Varför ska jag lägga en masa pengar på att göra klart köket? Haha!

Som avslutning på denna hälsodag kollar vi på mello och "myser". Dvs vräker i oss chips och läsk och godis...

Att fylla sju

Det är en riktig milstolpe att fylla sju. Inte är man väl ett småbarn längre då? Det märks redan på resonemang och funderingar att han börjar bli "stor". Den älskade äldste. 

Han har ögon som glittrar, ett leende som smälter glaciärer och ett pärlande skratt. Han är full av kreativa idéer och har en vilja av stål. Han har sådan energi! Är aldrig still. Smal som ett streck men stark som en oxe. Springer fort och klättrar högt och säkert. Han är så orädd att jag förstår att jag kommer att kallsvettas över framtida fallskärmshopp och djupdykningar. Många duster har vi haft genom åren och jag älskar honom vanvettigt.

Frukost på sängen med hembakta scones. Ja, kl sex i morse...

Bästa lillbrorsan bär paket och sjunger redigt.

Önskepresent. Han fick också en heldag med mamma på stan. Vi fikade och införskaffade kalasgrejer till på söndag.

Det tog nästan sex timmar för min äldsta son att födas, från första värk till han var ute. För mig att födas som mamma tog ungefär lika många år. Men det är en annan historia.

God natt, pappa!

Bytesdag idag och tillika VAB visade det sig. Äldsten är hängig, snorig och magkörig. Men vi har haft en mysig dag hemma. 

Jag hade möte på jobbet på morgonen och efter det åkte jag och hämtade upp storisen hos hans pappa. Vi hämtade upp lillen lite tidigare från dagis. Väl hemma kom D förbi med sina flickor för att hämta sin packning. Vi har lite logistik på onsdagarna.

Solnedgång, inte eldsvåda!

Nu är det sovdags. Vi ligger alla tre i sängen och medan barnen skickar god-natt-sms till sin pappa skriver jag. Och tänker på att mamma är på ett plan på väg till Argentina och Sydpolen.