Sol på burk

Egentligen borde detta sägas redan i oktober men bättre sent än aldrig. Det kommer knappast som en nyhet för kollektivet att solen lyser ganska mycket med sin frånvaro så här års. Sol behövs för att huden ska kunna bilda D-vitamin.

D-vitamin behövs för benstommen och den som lider av D-vitaminbrist sägs bli trött, lättirriterad och löpa högre risk att drabbas av depression. Trött och lättirriterad är tillstånd som jag tror att många kan känna igen sig i så här års. 

För mörkhyade är det livsviktigt med D-vitamintillskott om man bor i ett solfattigt land som Sverige. Pigmentet skyddar mot det UV-ljus som bränner en ljushylt person till kräfta (i ordets dubbla bemärkelse). Men samma UV-ljus bildar D-vitamin i huden. En mörkhyad person får på tok för lite sol i Sverige och om det är en kvinna som därtill bär täckande klädsel löper hon stor risk att förutom sina egna bristsymptom föda barn med autism.

D-vitamin finns naturligt i ägg, fisk och kantareller. Det är dock svårt att äta sådana mängder av detta att behovet täcks. För en mörkhyad person är det i princip omöjligt. 

Jag försöker givetvis äta så bra jag kan och när solen lyser tar jag gärna en promenad eller i vart fall står en stund med ansiktet mot solen. Om någon tidigare tvivlat på min präktighet fick jag väl tyst på hen nu i alla fall. 

En blek januarisol genom glasruta är inte tillräcklig så här års.

Sol på burk! Att knapra på, lite då och då under vinterhalvåret.

Gör någon glad - Django!

Min mamma har köpt några väldigt bra och lite annorlunda böcker till barnen genom åren. En av dessa är "Djangon" av Levi Pinfold, som har både skrivit och illustrerat. I höst har jag läst den för barnen många gånger och de tycker väldigt mycket om den.

Djangon handlar om en romsk pojke och är skriven med inspiration av gitarristen och jazzmusikern Django Reinhardt. Django var rom och på hans tid (liksom idag...) var fördomarna mot romer stora. Det var egentligen otänkbart att han skulle få spela "offentligt" men han var helt enkelt så enastående att fördomarna fick ge vika. 

På jobbet har jag en arbetskamrat med väldigt sofistikerad musiksmak. Det brukar vara mycket prat om soul och funk men även gynnare som just Django Reinhardt. Eftersom min arbetskamrat nu väntar tillökning i familjen kunde jag inte låta bli att köpa boken som en överraskning. Även om det dröjer flera år innan ett barn kan ta till sig av berättelsen ville jag inte riskera att boken tar slut på förlaget eller liknande. Det var dock en chansning, för någon annan kanske redan hade tänkt samma tanke. Själv var jag dessutom väldigt känslig och ville inte ha saker till bebisen innan den var ute men jag hoppades att min kollega skulle se mina goda avsikter.

Min oro var obefogad för min arbetskamrat blev väldigt glad!! Och jag blir glad om jag gör någon annan glad! Win win, liksom. Har du gjort någon glad nyligen?

Django Reinhardts musik finns på Youtube för den som är nyfiken. (Bilden har jag snott från min kollega)

The flying armpit

Jag har testat en ny deo i helgen. Eller, ny och ny, jag hittade den i mammas badrumsskåp. "Den där kan du ta, den luktar svett redan innan man har använt den!"

Eftersom mamma säger så om ALLA deodoranter förutom parfymfria eller de med "herrdoft" lät jag mig inte avskräckas utan norpade den snabbt. Den var nämligen utan aluminiumklorid och det tyckte jag lät bra! Meeeeen den ska ju funka också...

I helgen använde jag den när jag jobbade i huset och på kvällen, vid sänggång, fann jag det lämpligt att få en objektiv bedömning på deons effektivitet. I samma sekund som jag landade i sängen, bredvid en intet ont anande bokläsare, sa jag "Vi ska göra ett test! Här, lukta i min armhåla!" och sen snodde jag runt kvickt som bara den och lyckades få en perfekt träff med armhålan rätt på näsan på den nu väldigt förvånade mannen.

"Nå, vad tyckte du?" frågade jag förväntansfullt. Min älskade tittade på mig med någon slags skräckblandad förtjusning och sa bara "Du är helt galen!"

med betoning på varje ord. "Men visst, du har tagit på sig lite deo och den luktade ju gott." När jag förklarade att den varit med hela dagen, lade han ner boken och sa igen "Du är HELT galen. Hur kan man inte älska dig?!"

Alltså får deon godkänt!! Man kan köpa den online på apotea.se och säkert på något apotek.

Söndagsnöjd!!

Äntligen har jag fått tummen ur och börja ta mig an köksgolvet. Det är några procedurer kvar innan det är färdigt men även myrsteg leder någonstans.

Golvet ska målas så småningom. Först ville jag dammsuga ur alla springor. Förutom att de innehåller försvarliga mängder byggdamm och intrampat spackel, känns det fräscht att bli av med gammalt damm och mög. Sådant som på mäklarspråk skulle beskrivas som bevarade originaldetaljer. Där det varit diskbänk och spis fanns dessutom smulor och sega saker som "Historieätarna" med lätthet skulle kunna göra ett helt julspecial om.

Återigen blev det till att utnyttja dagsljuset eftersom jag inte har någon el inkopplad. Min darling D har servat mig med lunch och fika samt sett till att jag tar paus ibland. Det ömmar lite i ryggen nu. Det får mig att känna mig tacksam för att jag ändå är frisk och stark och kan krypa runt och nagelfara golvspringor.

Kidsens hörselkåpor passar mig rätt bra. Hittade inte mina egna. Kortet tog jag genom att filma och ta en skärmdump. Jag fick bildbehandla i telefonen med en app, men det blev OK.

Golvspringor med spackel och mög.

Mina redskap: En mattkniv och byggdammsugaren.

Nu ska jag ta sista kvadratmetern. 

Hej på er!

Smarrig risotto

Vilken bra lördag det har varit! Först och främst: snö! Hoppas hoppas hoppas den får ligga.

Dagsljuset ägnades åt att röja i köket. Det riktiga. Som inte är färdigt. Golvet ska målas men det var en massa bråte och bös kvar sedan hantverkarna samt lite andra vilsna prylar som nu har burits ner i källaren. Byggdammsugaren gick varm.

På eftermiddagen åkte vi till second hand-butiken Refurn i Bergshamra för att titta på några stolar. De var givetvis redan bokade så vi kunde inte köpa dem. Men jag ställde mig i kö. Som nummer tio...

Till middag blev det risotto. Gudabenådad. Med bänkspis, och därmed endast en platta och liten ugn till förfogande, gjorde vi först buljong, sedan frästes champinjoner med vitlök och persilja i en stekpanna. Därefter gjordes själva risotton. Under tiden rostades aubergine-bitar i ugnen.

Buljongen bestod av Herbamare och vatten. Hackad schalottenlök frästes i olivolja och sedan på med ris och vitt vin. Buljong tillfördes vartefter. När riset fortfarande hade tuggmotstånd och var ganska lös tog jag av risotton från värmen. En försvarlig mängd finriven parmesan rördes i. Därefter vände jag ned aubergine och champinjoner, sen färska spenatblad. Vid servering lade jag mozzarella på toppen.

Nästan alla ingredienser var ekologiska, till och med vinet. Bara persiljan var o-eko.

Nu diskar min älskling medan jag ligger på soffan och skriver. "Köket" är i vardagsrummet och diskandet sker i badrummet.

Bonfire hearts

Days like these lead to...

Nights like this lead to

Love like ours.

You light the spark in my bonfire heart.

People like us—we don’t

Need that much, 

just someone that starts,

Starts the spark in our bonfire hearts

Trevlig helg, allihop!

JUST DO IT.

Bra pepp på träningsbrallorna! Och idag gjorde jag det. Bröt den tusenåriga träningsfastan. 

När jag råkade ut för livet sommaren 2013 behövde jag skala ner på en del saker för att få tillvaron att gå runt. Det är alltid viktigt att träna, men med allt jag hade att hantera då och fram till nu, alltså ca 1,5 år, var det ännu viktigare att vila. "Tvånget" att klämma in träning i den redan hårt pressade vardagen, och någon fritid fanns inte, skulle nog ha sänt mig in i utbrändhet. Jag kunde liksom inte skala bort jobbet och familjen. Men vänner och träning fick stryka på foten. Endast överlevnad gällde.

Nu har det ordnat upp sig med mycket och jag har möjlighet att prioritera träning igen. Så skönt! Jag smög igång med yoga i höstas (vilken lycka!) men under 2015 ska jag även lägga till löpning och styrketräning. Min stackars rygg behöver det...

Dagens mål var att bara komma ner till gymmet och känna in. Det höll på att gå i stöpet, för jag behövde leta fram träningskläder från tre olika flyttkartonger i morse och väl på jobbet insåg jag att jag glömt både gymkort och hänglås. Men jag blev insläppt på personnummer och kläderna tog jag med mig från omklädningsrummet. Det blev 1 km på löpbandet och några modesta övningar på pilatesboll. Ska bli spännande att se hur jag lyckas upprätthålla detta under våren och vad det ger för resultat.

Tills dess: I give you the Sillmjölke!