Skördetid

Den lite halvdana sommaren har inte varit den bästa för tomaterna. De har inte riktigt vuxit som förväntat och fruktsättningen har varit lite mager.

Å andra sidan har den halvdana sommaren gjort att de överlevt i växthuset helt på egen hand med endast min mors sporadiska förbarmande med vattenslangen. Jag och familjen var ju på Gotland.

De första frukterna är nu skördade och ett gäng fick tjäna som gåbortspresent i lördags. Vännernas äldsta dotter, sex år, utbrast "De är så goda! Det är nästan som om det är socker på dem!" Det är helt sant. Körsbärstomaterna är så söta och goda att de knappt känns som en grönsak.

Jag kom inte till Provence...

... i år, så då får Provence komma till mig istället! (Så många å på rad! Igen!!)

Jag är helt såld på lavendel. Det kan bero på att jag ogillar tvättmedelsparfym - vad jag tycker om sköljmedel lämnar jag till ett helt annat blogginlägg - och hellre har lavendelpåsar i garderoben.

Lika rart och dyrt som det är att skaffa lavendelpåsar i Sverige, lika talrikt och billigt förekommer de i Frankrike. I Provence närmare bestämt. Det är några år sedan jag var där senast och just nu är inga resor inplanerade. Därför passade jag på att skörda lite lavendel när vi lämnade sommarhuset på Gotland.

Lavendeln är nu utspridd - glesare än på bilden såklart - på torkbrickor inhandlade på Ben Tanh marknaden i Ho Chi Minh-staden i Vietnam. Fina att titta på och doftar gott gör det!

Rökare, äckligare än andra?

Jag brukar undvika att ta vissa starka ord - vanliga hederliga svordomar slinker tyvärr ur titt som tätt - i min mun. Jag tycker till exempel att ordet "hata" säger mer om personen som använder det än den/det som ska beskrivas. Ett annat ord jag undviker är ordet "äckligt". Det både ser ut, låter och känns otrevligt.

Men.

Jag kommer till stranden, med skrindan fullastad med barn, leksaker, handdukar, badkläder och solskydd på längden och tvären. Glad i hågen och med solsken i blick ska jag slå upp dagens läger. Men snabbt bubblar ilskan och ordet "äckligt" upp inom mig.

Vart jag än vänder mig är fimpar nedstuckna i sanden! Där har de suttit, på sina rökande bakar och med berått mod struntat högaktningsfullt i att andra människor kanske inte är lika förtjusta i äckliga fimpar som de tycks vara. Satt de där och "vad härligt vi har det, sanden är varm och hela Östersjön breder glittrande ut sig framför oss. Kom! Låt oss storröka och sprida vårt gift och äckel till de som kommer efter oss!"

Jag tar min medhavda påse avsedd för skräp - jag är präktig som få - och börjar plocka fimparna. Lite annat skräp åker med av bara farten (det skyller jag inte rökarna för, det är de normalhänsynslösas). Hur ser det ut hemma hos rökare, undrar jag. Ligger fimparna i drivor på vardagsrumsgolvet?

Nä, alla som är rökare sprider kanske inte fimpar. Men en sak är säker det är i alla fall rökare som sprider fimpar. Överallt. Ingen plats är helig.

Schyssta brön!!

I storstan kryllar det av bagerier och det finns till och med hotell där man kan hysa in sina egna gamla surdegar. Vilken tur att även semesterorten är utrustad med ett bageri och café, Espegards, sedan mer än ett halvsekel tillbaka.

Med cykeln svischar man enkelt dit på morgonkvisten. Klockan 6:30 slås bakdörren upp och då består kön i alla fall av en handfull piggögda själar. Och fler troppar in vartefter. Bagaren är upptagen med bak, så man tar själv sina frallor - många olika sorter finns - från plåtar och korgar. Betalning sköter man också själv, i burken. Sex kronor per styck.

Senare på dagen kan Gotlandslimpan (den stora rackaren på bilden) inhandlas. Då på vanligt vis, över disk.

Andre kåppen

Förkylt! Med råge. En bra anledning att testa det senaste te-förvärvet från Kränku. Så gott att det kräver en kopp till enligt etiketten.

Innehåll: Svart te, jordgubbsbitar, fläderblom, kanelstång, tagetes, malva, pion. Och "arom". Man skulle kunna önska att ett te kunde bära sin smak utan aromämnen. Vi får heller inte veta mer om dessa än att de är (eller härmar?) kanel, bergamott, fläder, tropiska frukter och jordgubb.

Men idag är jag alltför sjuk för att orka bråka (med mig själv alltså) och blaskar i mig aromämnena med ett snorigt leende. Gott smakar de också. Jag tar en kopp till. Santé!

Skodd med omtanke

Idag företogs den årliga utflykten till Englunds skor i Roma (uttalas som det skrivs, inte "råma") på Gotland. En fantastiskt skobutik. Den är helt anspråkslös, inrymd i en eternitbeklädd gammal villa. Bara kvalitetsskor, från golv till tak bokstavligen. Skohyllor exponerar modellerna och runt dessa och längs väggarna står skokartongerna som skyskrapor.

Englund saluför märken som Clarks, Tretorn, Docksta, Converse, Björn Borg, Dr Martens och mycket mycket mer. Men bäst av allt är att här kan man köpa El Naturalista.

Mitt hjärta klappar varmt för El Naturalistas skor eftersom de tillverkas med omtanke om människor och natur. Ekologiskt garvat läder, bra villkor för de som tillverkar skorna och återanvänt gummi i sulan är bara några av de goda egenskaper skorna har. Och den fina, lite tokroliga designen. Förra året köpte jag ett par rätt neutrala skor men i år satsade jag på de här fina!

Rävgift?

Mot bättre vetande föll jag till föga för barnens tjat om att få varsin "Calippo shots" när glass skulle väljas på Gotlandsfärjan. Jag lobbade för en "vanlig" glass, men icke. Det finns många goda skäl att stå på sig i det här läget. Dels ska en tvååring manövrera ispärlorna ur det minimala hålet i locket, dels är det noll substans i eländet och det har alltså usel mellis-quality. Och så var det det här med vad den består av egentligen...

Väl tillbaka i hytten började ispärlorna rulla ner över soffa och heltäckningsmatta fortare än jag och maken hann linda av ark från toarullen. Att hälla ner dem i en pappmugg och skeda ur dem gjorde bara att de kunde sprätta iväg ännu längre. Till slut var det ändå fyraåringens bedrift som satte punkt för den mysiga glasstunden. Nog för att han skvimpade ur alla sina nu halvsmälta ispärlor så att de ändå var förbrukade, men det var inte det värsta.

Den gryniga sörja som de gula och rosa ispärlorna förvandlats till landade i fönsternischen i hytten. Nischen var av plåt lackad i en crèmevit (jag ba' skoja, solkbeige snarare) färg. Och issörjan färgade plåten gul!!! Trots att jag var överljudssnabb med att torka blev svagt gula fläckar kvar.

Först DÅ läser jag på innehållsförteckningen. Sunt förnuft och Mats-Eric Nilsson säger att om man inte kan tyda innehållsförteckningen på en produkt ska man inte heller äta den. Särskilt inte om den färgar båtplåt gul. Sötningsmedel istället för socker var det också, tvi vale! Idag har jag läst på lite om färgämnet, curcumin. Det utvinns ur gurkmeja och får väl vara OK antar jag men det är tillräckligt med skräp i Calippo Shots ändå för att det är värt att ta glas striden mot ungarna.