Rävgift?

Mot bättre vetande föll jag till föga för barnens tjat om att få varsin "Calippo shots" när glass skulle väljas på Gotlandsfärjan. Jag lobbade för en "vanlig" glass, men icke. Det finns många goda skäl att stå på sig i det här läget. Dels ska en tvååring manövrera ispärlorna ur det minimala hålet i locket, dels är det noll substans i eländet och det har alltså usel mellis-quality. Och så var det det här med vad den består av egentligen...

Väl tillbaka i hytten började ispärlorna rulla ner över soffa och heltäckningsmatta fortare än jag och maken hann linda av ark från toarullen. Att hälla ner dem i en pappmugg och skeda ur dem gjorde bara att de kunde sprätta iväg ännu längre. Till slut var det ändå fyraåringens bedrift som satte punkt för den mysiga glasstunden. Nog för att han skvimpade ur alla sina nu halvsmälta ispärlor så att de ändå var förbrukade, men det var inte det värsta.

Den gryniga sörja som de gula och rosa ispärlorna förvandlats till landade i fönsternischen i hytten. Nischen var av plåt lackad i en crèmevit (jag ba' skoja, solkbeige snarare) färg. Och issörjan färgade plåten gul!!! Trots att jag var överljudssnabb med att torka blev svagt gula fläckar kvar.

Först DÅ läser jag på innehållsförteckningen. Sunt förnuft och Mats-Eric Nilsson säger att om man inte kan tyda innehållsförteckningen på en produkt ska man inte heller äta den. Särskilt inte om den färgar båtplåt gul. Sötningsmedel istället för socker var det också, tvi vale! Idag har jag läst på lite om färgämnet, curcumin. Det utvinns ur gurkmeja och får väl vara OK antar jag men det är tillräckligt med skräp i Calippo Shots ändå för att det är värt att ta glas striden mot ungarna.