Solokvist

Långfredag idag. Igår åkte man och barn till kusinerna från landet. Jag har alltså kunnat njuta av att vara helt ensam i lite mer än ett dygn nu. Det här är vad jag har gjort med den värdefulla tiden:

Igår åkte jag direkt från jobbet till Stadsteatern och köpte en biljett till en av två möjliga föreställningar för kvällen - Onkel Vanja av Anton Tjechov. Det var helt underbart! Bara atmosfären, att studera de andra i publiken, strosa omkring i pausen, läsa programmet. Föreställningen var bra. Sonjas hjärtskärande slutrepliker gick rakt in. Så vilsamt det var att se någonting riktigt, till skillnad från allt skval på TVn. Sen åkte jag hem och drack te, tog en macka, läste vid köksbordet och lyssnade på P1.

Imorse sov jag tills jag vaknade av mig själv och kunde summera totalt 10 timmars sömn. Lite frukost och en dusch gjorde mig redo för vidare transport ner på stan. Shopping är inget jättenöje egentligen, men när det sker så sällan är det OK. Jag behövde köpa lite till barnen och köpte två(!) par skor till mig själv. Och lite annat.

Innan hemfärd handlade jag lite mat, men affären (Hemköp i City) hade så dåligt utbud av ekologiska varor och ofräscha grönsaker så jag längtade till Konsum på Medborgarplatsen och ICA Maxi Lindhagen. Väl hemma förberedde jag lite inför middagen genom att skära aubergine i bitar och salta lätt för att de skulle rinna av under tiden som jag sprang en runda. Så härligt det var! RunKeeper räknade in 4,2 km, så det var OK. Jag blev både illamående och fick blodsmak i munnen. Av bara farten körde jag lite rumpa och planka på vardagsrumsgolvet.

Middagen blev perfekt! God, nyttig och vegetarisk. Auberginen åkte in i ugnen för att få färg och smak. Under tiden kokade jag trefärgad quinoa, tinade broccoli (ja, egentligen ville jag ha färsk, men den var så trist på Hemköp att fryst ekologisk var att föredra), tärnade fetaost och hettade upp soltorkade tomater i lite vatten och balsamvinäger. Sen skar jag auberginen i mindre bitar, fräste dem snabbt tillsammans med broccoli och färsk spenat i olivolja och vände därefter ner quinoa och soltorkade tomater. Allting toppades med fetaost, valnötter och cashewnötter.

Sen har jag läst lite, druckit te och ätit (mörk) choklad, lyssnat på Roxy Music (Avalon) och fipplat med telefonen. Nu natti natti.

EDIT: Solokvist brukar pappa säga istället för ensam. Jag har aldrig hört någon annan säga det.

Efterlängtade fröer

I fredags landade en efterlängtad försändelse av fröer i brevlådan. Vanligtvis handlar jag hos Impecta men jag har länge tänkt att jag skulle kolla in Runåbergs fröer eftersom de har ekologiskt frö.

Jag är ju inte med trädgård - än - men har alltid odlat hjälpligt på vårt landställe. Hjälpligt, för att det är svårt att odla på distans. Där finns i alla fall ett växthus, vilket stillar mitt värsta odlingsbegär.

Fröerna är alltså för växthuskultivering. Hela helgen försökte jag få loss en timme för att så dessa guldkorn men det var hela tiden någon annan aktivitet som var viktigare. Ikväll blev det dock äntligen dags att kavla upp ärmarna och begrava nävarna i myllan. Eller åtminstone i den gamla såjordspåsen som släpats hem från landet.

Tomater, paprika och fuchsiasticklingar är nu omhändertagna och placerade i sitt rätta element. Fuchsian är en historia för sig som jag tänker berätta om en annan gång!

Stoppa sabbet!

Minns ni? Kampanjen. På åttiotalet (when we were young and invincible). Telefonkioskerna som vandaliserades och Televerkets - bara smaka på det ordet, hur mycket skulle Knut Knutsson i Antikrundan inte ge för ett så fint ord - kampanj för att just stoppa sabbet.

Jag gick förbi denna sorgliga syn idag, utanför jobbet. Som från ingenstans tänkte jag på "Stoppa sabbet!". Otroligt ändå. Jag kan väl inte ha tänkt på det på tjugo år minst men så bara poppar det upp i huvudet. Ett blixtkort synintryck och något glömt veck i hjärnan triggas.

Nu är det på sin plats med en liten rekapitulation, allrahelst om det är någon som läser detta och är född efter 1986. Förr i tiden var telefoner stora och klumpiga och satt fast med en sladd i en vägg eller, för all del, en telefonkiosk. Till utseendet väldigt lika den stackare som syns nedan. Telefonkioskerna var talrika och försedda med myntinkast och behållare för förbrukad kosing. Just mynten var så åtråvärda att folk (ungdomar mest?) slog sönder kioskerna på löpande band. Antingen för att få tag på pengarna eller i frustration över att pengarna förblev oåtkomliga.

På Wikipedia får man reda på att skolbarn ritade teckningar som blev framsida på telefonkataloger. Kampanjen finansierade även en sedelärande film där Paolo Roberto slår sönder en telefonkiosk, men senare när hans lillebror skadas och hjälp behöver tillkallas går inte det eftersom närmaste telefonkiosk är trasig. Illa.

Det här var ju innan det fanns både dumma och smarta mobiltelefoner. På den tiden fick man gå in i närmaste tobaksaffär eller blomsterhandel och be att få låna deras telefon för att ringa hem och fråga om man fick gå hem till bästisen istället för till fritids.

Visst är den fin!

Måndag=soppdag i familjen. Vegetariskt och bra. Idag serveras potatis- och jordärtskocksoppa.

När jag skulle skala jordärtskockorna fick jag dock hejda mig i steget. De var så vackra! Jordiga och knöliga, och mitt i alltihop en liten lilavit knopp. Och en till. Ett löfte om något nytt. Livets förunderlighet kom över mig.

Det är så fascinerande med naturen och årstidernas växlingar. Det som ser brunt och dött ut kan helt plötsligt börja spira i skira färger. Som amatörodlare behöver man inte sörja en misslyckad säsong, för du får alltid en chans till. Nästa år.

April, april!

I morse var det min tur att ha sovmorgon. Den överenskommelsen slöts redan igår kväll. Lika bra det, för det är en diskussion man varken vill ha, eller gå förlorande ur, klockan halv sex på morgonen. Dessutom sov yngste sonen ända till halv nio, vilket var en bonus för hela familjen. Maken och äldste sonen hade utnyttjat sin morgon väl genom att baka scones. Med tanke på hur våra helgmorgnar brukar te sig är det lätt att tro att dagens sovmorgon och lyxfrukost var ett aprilskämt men, nej, det var på riktigt!

Min dag i övrigt vigdes åt Det Stora Barnklädessorteringsprojektet. Kläder som växes i och ur, kombinerat med byte av årstid och spridda skurar av ärvda persedlar skapar lätt ett oöverblickbart kaos. Till slut var i alla fall samtligt insorterat i lådor, noggrant uppmärkta, och barnens garderober uppdaterade med senaste aktuell storlek. Det tog nästan hela dagen.

Maken tillbringade dagen med att jaga ut ungarna i parken, montera badrumsskåp, måleripyssla med barnen och baka ännu mer bröd.

Dagen kröntes med den äktenskapliga prövningen att få badrumsskåpet på plats. Det skulle monteras högt upp på väggen, i huvudhöjd (över huvudet på mig, alltså). Jag frågade maken ifall vi skulle prata igenom en strategi innan vi lyfte, men han föreslog att "vi gör väl som vanligt, att jag skäller på dig oavbrutet tills skåpet är på plats". Tur för mig blev det inte så utan proceduren fortlöpte utan missöden. Däremot passade barnen på att, när vi föräldrar stod fångade på gästtoaletten med armarna fjättrade av tyngden från skåpet, vräka ut varenda liten leksakspryttel på golvet i sitt rum. Barnens far lät åskan mullra över dem i ett försök att få dem att städa men det slutade i alla fall med att deras curlingmorsa fick lägga 45 min egentid (ha ha nä jag bara skoja, jag har inte haft egen tid på snart fem år nu) på ännu mer städning den här helgen.

Förra helgen kom mamma och pappa förbi med söndagmiddag och en jättefin narciss. Narcissen var inhandlad på Rosendals trädgård. Den var inte utslagen då men det är den nu. "Femtiotalsgul" (enligt uppgift), dvs ljusgul, på pip och bräm med klassisk påskliljegul kant på pipen. Vi avslutar första april med att njuta av den!

Dagens goda gärning

Äntligen kom jag iväg till återvinningsstationen med den kökkenmödding som tillfälligt lagrats (och kontinuerligt vuxit till) i gränslandet mellan köket och hallen.

Maken hittade lite pantflaskor i städskåpet också. Det blev givetvis biståndsknappen.

Aprilväder

Det är sista mars idag men vi har redan fått en försmak av april de senaste dagarna. Sol och snö, omvartannat. Härligt, om du frågar mig!

Nu viner snöblandat regn utanför fönstret. Jag älskar den här tiden på året. När vinter och vår träter om övertaget. Alla vet vem som går segrande ur drabbningen, men vi måste ändå beundra vintern för att han kämpar så väl. Inte ger sig utan strid.

Jag älskar även snö och vinter men så här års är det helt OK att lojaliteten förskjuts åt vårens håll. Därför har jag tagit in körsbärskvistar för att kunna njuta av blommor på bar kvist långt innan det är dags "på riktigt".