Plötsligt händer det

...att jag och mannen är hemma samtidigt från jobbet, sjuka, men barnen är på dagis. En mycket märklig känsla. Var det så här det var, innan barnen fanns? För snart 4 år sen. Sitta still en hel lunch, inget kladd, inget skrik, ingen som klättrar överallt. Märkligt.

T-blogg

Passar på att premiärblogga i kollektivtrafiken. Dagen till ära är jag förkyld också. Dagisbacillerna som mannen har släpat på i 5 veckor har till slut hoppat över på mig. Ungarna har klarat sig otroligt bra. Lite hostiga o snörvliga men inte alls hängiga. Alltid nåt!

Ny-vagnsägare, känns ovant...men kul!

Nu är det gjort. Kreditkortet är draget i kortläsaren och därmed har vagnen, Baby Jogger City Select, övergått i vår ägo. Fast vi hämtar den imorgon eller på måndag. Tjihoo! Ska bli spännande att se om vardagen förändras :-)

Jag och maken (OK vi är inte gifta, men efter 9 år och 2 barn känns det liksom bättre att kalla honom maken) bunkrade upp med frukt och smoothie till både stora och små och begav oss till Babyproffsen på Hornsgatan idag. Vagnen skulle provköras. Tvååringen stretade emot till en början, det fanns så roliga leksaker överallt. Ett trotsutbrott var snubblande nära, men jag lyckades lirka och locka ner honom i ett säte och sedan körde jag lite race i affären för att hålla hans intresse uppe. Lillebror fick snart göra honom sällskap och när de satt vända mot varandra gav båda upp små glädjetjut. Det bådar ju gott!

Vagnen var mycket lättkörd, även med båda barnen i. Framtung såklart när tvååringen satt längst fram, men jag kunde "tippa upp" den över en låtsastrottoarkant utan större problem.

Fruktstund, blöjbyte och kisspaus utgjorde betänketiden. Försäljaren passade på att bjuda på ett regnskydd under tiden. Så vi slog till :-) Inte för att regnskyddet fällde avgörandet, ha ha, men det tackade vi såklart för.

Hoppas maken kan plocka upp vagnen imorgon så att jag har den till dagislämningen på måndag.

Tävlingsdags igen!

Nej, det gick inte så bra för mig i EllenKantarellens tävling. I alla fall så vann jag inget :-) Men nu är det dags igen. Denna gång är det Jennyn som har en tävling tillsammans med Geggamoja, där man kan vinna ett presentkort på hela 1000 kr!

Så, here goes!

" Jag tävlar om presentkort värde 1000 krfrån GEGGAMOJA i samarbete med WWW.JENNYN.SEVar med och tävla HÄR du också! "

Jennyn har för övrigt en jättetrevlig blogg. Lades till min favoriter-lista igår :-)

Jag kastar in handduken!

Jag ger upp. Erkänner mig besegrad. Det gick inte som jag hade tänkt mig.

När jag var gravid med andra barnet hävdade jag envist att någon syskonvagn, nehedu, det skulle inte JAG behöva i alla fall. Barn mår bra av att röra på sig, så stora M kan gott gå eller åka ståbräda. Skulle han bli trött kan lillsyskonet stoppas i den fantastiska Beco-selen.

Nu, sex månader efter lillebrors ankomst till världen ger jag upp. Jag överger den ärvda Emmaljungapråmen med den dyra nyinköpta ståbrädan. Nu ska tvååringen spännas fast och bebisen ska slippa hänga och sova i selen. Här ska handlas syskonvagn.

Hela höstens dagishämtningar har skett med Brio-sulky till storebror M och med lillebror H i sele. Men de senaste veckorna har H börjat knorra i selen. Han uppskattar inte att spännas fast mot min kropp. (Han uppskattar heller inte att sitta i selen när jag brottas med M för att få på honom kläderna på dagis.) Då inhandlades ståbrädan (en helt egen historia) för att H skulle kunna åka vagn och M stå på bräda. Men M vägrar brädan. Han ålar och vrålar. Trots att alla kompisarna på dagis är gröna av avund vill han INTE stå på brädan. Jag får släpa honom, lägga honom tvärs över vagnen eller tvinga upp honom på brädan och hålla kvar honom där med en hand medan jag manövrerar Emmaljunga med den andra. Och han ålar och vrålar. I 20 minuter på tunnelbanan vrålar han. När han inte smiter.

Den senaste veckan har jag knölat ner M i vagnen bredvid H. Alltsomoftast blir resultatet detta:

Så, efter en särskilt besvärlig hämtning igår deklarerade jag att jag tänkte dagislämna/-hämta per bil hädanefter tills dess att vi skaffar syskonvagn…

Bebislunch

Alltså, lite pretto får man vara. När min första son skulle börja äta puréer lagade jag eget mos med stor entusiasm. Vilket inte mottogs med några stående ovationer från sonen. Tvärtom kväljde och kräktes han gång på gång. Efter tre veckor med smakportioner köpte jag en burk potatis- och majspuré, som han slukade. Det var då jag insåg att det inte var fel på hans sväljreflexer utan det var mitt mos som inte dög.

Döm om min förvåning när det var dags för son nr två att börja smaka, och han gillade det på en gång. Smakportionerna blev på bara ett par dagar till riktiga portioner. Snacka om ego-boost för hemmamamman som inte får så mycket beröm för vardagliga prestationer. Så jag har börjat mixa och mosa så det står härliga till. Och det är precis så enkelt och roligt som alla äppelkäcka hemmamosare vill hävda! Halleluja, jag sjunger istärningslådans lov.

Bilden ovan föreställer en lunch bestående av: Ljusgula tärningar=spaghetti, orange tärningar=morot och palsternacka (kokta med lagerblad och kryddpeppar som tas bort innan man mixar) och grön tärning=broccoli. Värm försiktigt i mikron, tillsätt ca en matsked smör och ett par tsk rapsolja.

Behöver jag nämna att alla råvaror såklart är KRAV-märkta? Förutom lagerblad och kryddpeppar, då.

Fruktmos: Banan och äpple.

Jag är i mitt esse just nu. Går på ångorna. Är egentligen galet trött efter en månads väldigt sporadisk nattsömn... Men de mogna bananerna krävde en åtgärd innan vi invaderas av bananflugor. Åtgärden blev banan- och äppelmos till minsta sonen. Han är fem månader nu och har ätit mos sedan ett par veckor tillbaka. Nog om det, nu till receptet (mitt eget påhittade):

2 mogna bananer (KRAV-märkta såklart)
2 svenska äpplen (fick bli lokalproducerat svenskt framför ekologiskt från världs ände. Så mycket mer smakrikt dessutom)

Äpplena skalades och allt fruktkött skars ner i lagom bitar i en mixerskål. Bananen var så mogen att den nästan föll sönder av sig själv. På med lite kallt kranvatten och så buzzzzzza igång mixerstaven. Minuter senare låg ett krämigt ljusgult mos i mixerskålen. Jag tjuvsmakade lite och det var supergott. Det ska lillen få imorgon. Men eftersom både äpplen och bananer blir bruna ute i luften (fenoloxidaser, men inte så mkt om det nu) frös jag omedelbart in moset i istärningslådor. Det hann faktiskt mörkna lite bara på tiden det tog att portionera ut det.

För tydlighets skull poängterar jag att äpplena var "råa", alltså inte kokta på något sätt. De mogna bananerna balanserar upp syran från äpplena. Svenska äpplen är så fantastiskt aromatiska så moset blev verkligen gott. Det ska bli spännande att se vad lilla H tycker om det imorgon!