Fredagen den trettonde

Jag har lagat mat idag. Inget ovanligt kan tyckas, vi lagar mat ungefär lika ofta jag och maken. Ljuvlig korv stroganoff, barnvänlig kaviartorsk, perfekta pannkakor och allsmäktig spaghetti och köttfärssås. Typ.

Det jag vill säga är att vardagsmatlagningen kanske inte är den mest upphetsande. Dessutom kniper ofta maken de mer inspirerande helg- och festmatlagningstillfällena (han gör det bra, så no hard feelings egentligen). Men idag hade jag huvudet med mig redan i morse och tog fram två kycklingfiléer ut frysen. Väl hemma igen på kvällen lyckades jag få ihop tillräckligt med råvaror, utan att handla allt fanns hemma, för göra baconlindade kycklingfiléer kryddade med salvia och rödbetsrisotto. Det blev jättebra!

Visserligen ska erkännas att jag fick ett styng i hjärtat vid tanken på broilerkycklingen som fått plikta med sitt liv för vår middag. Ska man ändå använda kycklingfilé ska det göras med finess, så att kycklingens korta liv inte var förgäves. Alltså, inga torra, överstekta, trådiga rackare!

Linda bacon runt filén och krydda med salvia och svartpeppar. Ugnen på 200 grader i en dryg halvtimme. Stick in en termometer och ta ut kycklingen vid en innertemp på 70 grader. Vila, tranchera!

Koka rödbetor separat. Det tar tiiiid. Hacka schalottenlök, riv parmesan och gör ca 0,75 l hönsbuljong. Fräs löken i olja, tillsätt arborioris (jag tog 2,5 dl idag och det blev för mycket), fräs lite till, tillsätt 0,5-1 dl torr vermouth. Låt det sugas upp av riset och tillsätt sedan buljongen i omgångar. Rör ibland. Mot slutet häller man i riven parmesan. Det ska vara krämigt. Häll av, skala och dela rödbetorna i lagom stora tärningar. Vänd ner i risotton lite varsamt så att inte allt blir rosa.

Jag lyckades få liv i en trött timjanplanta också, men på grönsaksfronten var det lite tunt...

Vårbruket 1 v efter sådd: Uppkomst

Här var det hjärtbladsstadium för nästan hela slanten. Jag räknar till 5 uppkomna av 6 sådda körsbärstomat Mei Wei, 2 av 6 körsbärstomat Gelbe Dattelwein, 4 av 6 tomat Tigrella. Moneymaker, tomat, och Ferenc Tender, paprika, lyser ännu med sin frånvaro.

Fuchsiasticklingarna har börjat sträcka på sig vilket kan indikera rotansättning. Ännu syns inga rötter i botten av krukan, dock.

För mig själv hoppar jag jämfota av förtjusning. Det är nog på våren som min agrara nördighet är som allra mest utpräglad.

En glad lax

En logistikmiss i påskmatsplaneringen gjorde att den gravade laxen blev färdig igår istället för på påskafton. Vi blev mätta ändå på den överdådiga påskbuffén hos svärföräldrarna och ingen större skada var skedd. Desto bättre var det att vi kunde äta gravad lax och dillstuvad potatis till middag ikväll istället.

Här vill jag nu ta tillfället i akt att tala allvar om lax. Odlad lax. Naturskyddsföreningen kom precis med en informationsfilm om hur fodret (fiskmjöl) till "vanliga" odlade laxar framställs. Det är så beklämmande att jag blir både illamående och ledsen. Tack och lov har vi bara köpt KRAV-märkt lax de senaste åren, varmed samvetet ändå är relativt gott på den här fronten. Men ska jag vara helt ärlig slinker det ner en och annan sushi (utan jätteräka, OBS OBS OBS!!) och det är ofta lax på menyn om jag äter lunch "ute". Den är garanterat inte ekologisk... Jag har dock redan gått över till vegetarisk sushi och jag får bli ännu kräsnare vid eventuella uteluncher.

Är då KRAV-odlad lax så himla mycket bättre, undrar skeptikern.

Jaaaaaaa! Det är den. KRAV-lax äter foder baserat på ekologiska vegetabilier där fiskinnehållet kommer från fiskrens. Fodret innehåller inte heller syntetiska färgämnen (om du undrar varför vanlig lax är neonorange, kanske du ska avstå från att stoppa den i munnen...) eller tillsatser. Odlingen sker på ett ekologiskt hållbart sätt och odlingskassen är rymligare än för vanlig lax. Praktverket nedan kommer från den fräscha fiskdisken på Coop Extra vid Medborgarplatsen. Där styckar personalen mer än gärna fram de bästa bitarna på en laxsida ifall man säger att man ska grava själv.

Att grava lax själv är plättlätt (det kräver bara ett uns planering, som med all riktig matlagning): Laxen måste ha varit fryst minst två dygn. 1 dl socker och 0,5 dl salt blandas med 1 msk grovkrossad vitpeppar. Proportionerna varierar mellan olika recept, vi tar lite mer salt och peppar, till exempel. Gnid in laxköttet med blandningen och lägg över ett skapligt lager med grovhackad dill. Lägg slaksida mot ryggsida (tunna mot tjocka sidan) mot varandra med skinnsidorna upp, stoppa i plastpåse, lägg på ett fat och lägg en tyngd ovanpå. In i kylen i två dygn, vänd den fyra-fem ggr. Ta ut, skrapa av dillröran och skiva upp. Klart!

Dillstuvad potatis gör man på fast potatis som får koka klart, svalna något och skäras i bitar. Till stuvningen smälter man 2 msk smör, rör ner 2 msk mjöl, vispa ner 4 dl mjölk och koka upp tills det tjocknar. I med 1 dl hackad dill, salta och peppra. Häll stuvningen över potatisen och vänd runt. Klart!

Påsklämman? Det förstår väl alla! Den symboliserar citronklyftan, som inte kom med för att jag glömde köpa citron när jag handlade. En ny trend inom matlagningsfotografering, kanske. När det dyker upp i Allt om Mat, kom ihåg var ni såg det först!

Drakägg?

Naturens former är fascinerande och många gånger oefterhärmliga.

Just nu kläcks syrliga löften om goda pajer, desserter, saft och marmelad.

Vilken dag!

Sent igår kväll kom vi från svärföräldrarna till mina föräldrars landställe. Barnen stjälptes sovande direkt ner i sina sängar från bilen. När äldste sonen vaknade i morse hade han INTE ro att äta frukost. Han skulle ut och cykla på cykeln han ärvde från kusinerna igår. Inte förhandlingsbart. Det var bara att klä på sig ordentligt (minusgrader, sol och vindstilla), leta verktyg i snickarboden, justera sadeln och börja springa dubbelvikt på skogsvägen.

Efter ca en timme kunde vi äta frukostmackor, som maken levererade genom köksfönstret, på en stor sten i solen. Det var knäpptyst, så när som på småfåglarna som kvittrade öronbedövande och hackspettens trumsolo.

Resten av dagen förflöt i en blandning av ute och inne, lek och nyttiga projekt. Strax innan lunch råkade yngste sonen somna mitt i leken. Vi kollade att han inte låg i solgasset men lät honom ligga på liggunderlaget och sova, med en lastbil i famnen. Stora killen körde ett par pass till på cykeln och tredje omgången kunde han helt plötsligt cykla själv! Vilken triumf!

Vårtecknen har inte låtit vänta på sig. Första rekognoceringstruppen av sädesärla (min födelsedagsfågel) siktades, skogsmyrorna vårstädar stacken och under cykelträningen svischade vi förbi en blåsippa. På eftermiddagen gick jag en vända och plockade nässlor. Att späda nässlor inte sticks är en myt. De bränns inte lika ilsket som fullvuxna exemplar men det kändes rejält ibland. Men det är det värt!

Tittut!

Imorse bar det av till Nyköping och resten av familjen. Jag skulle åka tåg (och ersättningsbuss till Södertälje Syd pga arbeten med Citybanan, allt gick smidigt och välordnat, tack SJ) på morgonen så det blev inte mycket tid till pyssel innan jag for. Men jag var bara tvungen att springa förbi sålådan och kika.

Döm om min förvåning när jag ser att en av körsbärstomaterna, Mei Wei, redan kommit upp! Mindre än tre och ett halvt dygn efter sådd. Makalöst! OK, det krävs ett tränat öga och god fantasi för att se den tunna lilla vita stjälken med hjärtbladen fortfarande dolda i frökapseln. Huvudsaken är att jag ser. Den är i vänstra övre hörnet.

Glad Påsk!

Som grädde på moset på mitt dryga dygn av egentid väntade mig denna fina present på köksbordet när jag kom hem från teatern i fredags. Jag äter nästan aldrig godis men maken vet att jag är svag för mörk choklad, dock. Fin mörk choklad. Dessa praliner är av Valrhonachoklad. De kommer att räcka länge. En, max två, per kväll är lagom. Den vackra asken får bli förvaring för hårspännen.