Gott land

Nu är det sommar på riktigt! Den ovanligt lätt packade V70'n (etanol och ja, det kan diskuteras men det är i alla fall inte fossilt som bensin och diesel eller en svindyr bil som gas och el) rullade av färjan i Visby i eftermiddags.

Sommaren har varit lite svajig, vädermässigt, hittills men nu hoppas vi på sooooooool!

Det var i alla fall vad som mötte oss.

Eko-reko underverk!

Jag fick tillfälle att shoppa lite magiska under häromdagen. Nöjt kunde jag konstatera att de större kedjor jag besökte hade en hel del fint i ekologisk bomull. Och det är ju bra, för det är säkert många som köper grejerna inte för att denne lite mer miljövänliga, utan helt enkelt för att de är snygga. Ok de är inte i klass med Agent Provocateur, men bra nära ;-)

Dagens lunch

En helt vanlig tisdag fast ändå inte. Semestertisdag. Hemresan från landet hottades upp med ett lunchstopp på Taxinge Slott och deras world wide famous kakbuffé. Visst, vi beställde lite "vanlig" lunchmat också men det var lögn att försöka få barnen att äta något annat än det sockriga och gräddiga.

Tättingar

På tok för sent hemkommen (till och med maken sover sen ett par timmar) efter sista jobbdagen före semestern. Dödstrött. Lite för varmt under täcket trots att jag sover i bara trosor. Skulle behöva sova tio timmar men får ihop fem (bra ändå!) innan äldste sonen står vid min sida i mörkret.

"Mamma, jag har kissat i min säng." Upp, få in sängkläderna i badrummet åtminstone, se till att han kissar ur sig resten och sen ner med honom i vår säng, pyjamaslös. Han kurar ihop sig intill mig och somnar om. Mitt utrymme blir begränsat och jag slumrar lite lätt, snarare än somnar.

En knapp timme senare kommer lillebror, utrustad med två snuttefiltar men utan pyjamaströja. Han kommer varje natt/morgon och på autopilot lyfter jag upp honom till mig, på min andra sida nu. Dubbelsäng i alla ära men 90 cm madrassbredd delas nu med två små spindelapor.

En vacker dag är de långa, stora, håriga, luktar svett och skulle aldrig komma på tanken att gå till sin mamma om natten. Därför passar jag på att njuta nu av deras doft - den ena vanilj och den andra mandelmassa - och småbarnsgosiga uppenbarelser. Det är det jag tänker när jag sömnbristig, i en ställning inte ens en ostbåge skulle mäkta med, ser gryningsljuset sippra fram bakom mörkläggningsgardinen.

Där ligger vi, med tufsiga kalufser, och jag vet inte var deras eller mina armar och ben börjar och slutar. Tätt ihop. Som det ska vara.

Guld, rökelse och myrra.

Ibland blir jag lite carried away, lagom är liksom inte min bästa gren. Yngste sonens favoritförskollärare kommer att vara mammaledig efter sommaren och våra barn ska dessutom byta dagis, så idag var sista gången för oss alla.

Alla i familjen tycker så fantastiskt mycket om henne! Och lille H, han är nog kär på riktigt. Vi flyttade till andra sidan stan för ett par år sedan men behöll dagis, bland annat för att vi tyckte så bra om just denna fröken. Hon är helt otrolig med alla barn och hon ser dem som de individer de är, redan från inskolningsdag 1. Om barnen skruvar upp sig och blir hispiga lugnar hon dem raskt genom att samla alla i en ring och göra lite "yoga". Det finns tusen bra saker till jag skulle kunna skriva, men då skulle alla som läser detta bli gröna av avund och det vill jag inte utsätta någon för.

Vi kände i alla fall att vi ville ge henne en hejdå-present. Något beständigt, användbart och miljövänligt som passar en blivande mor: Tygblöjor! Vad annars? Hon har redan bytt blöjor (tygisar, ja vi har "släpat" fram och tillbaka) på båda våra barn så handgreppet kan hon. Ett öppet sinnelag vet vi också att hon har.

Maken överlät uppgiften åt mig och, ja, det blev några olika... Det var ett tag sedan jag shoppade tygblöjor och jag tycker det är så roligt, ju! Lite blandat från Imse Vimse och, kronan på verket, en Emilitenblöja.

När maken såg traven som skulle bli fint paket log han och frågade milt om jag inte tagit i lite. Absolut inte! Endast det bästa är gott nog åt världens bästa förskollärare! Lite som guld, rökelse och myrra.

När barnen har somnat...

...förvandlas de sista jordgubbarna till en Strawberry daiquiri sänd från gudarna.

Jordgubbar
Is
Sockerlag
Fin rom
Lime

Mixa!

Här serverad i snyggaste cocktailglaset från Giarimi design på bricka av dito designer. Ja, glaset är fyllt to the brim.

My God!

Strawberry fields forever

Tjugofem grader, växlande molnighet, lite svalkande vind. Stadsråttorna är på frigång till lantligare breddgrader. Svärföräldrar och kusiner står för kost och logi.

Och jordgubbar.

Solvarma, blodröda, rubinglittrande. Hjärtformade, med lite god vilja. Så närodlat och obesprutat det någonsin kan bli.

Nu, på filten i gräset, vräker vi i oss tills vi storknar. Sen får vi med oss mängder att ha i frysen, till vinterns alla smoothies. Svärmor gör sylt och saft som levereras kontinuerligt resten av året.

En dag ska jag själv ha en trädgård med solvarma, egenodlade C-vitaminbomber. En dag.