Minst sagt dekadent...

Även solen har sina fläckar och även om jag försöker att konsumera ganska lite händer det att jag trillar dit. Häromdagen blev det en handväska som jag har gått och suktat efter i över ett års tid. OK, jag har inte tänkt på den varje dag, men när jag har haft vägarna förbi den har jag klämt och känt och hummat.

Det konstiga är att det kändes som ett impulsköp trots att jag velat ha den så länge. Jag har till och med visat den för maken och diskuterat om det verkligen kunde vara värt. Det som skaver mest är att den inte är framställd med någon tanke på miljön. Visst, det är skinn och inte plast, men skinnet har ju suttit på ett djur som man inte vet hur det har haft det och garvningen är tämligen giftig. Jag försvarar mig (inför mig själv alltså) med att jag kommer att ha den hela livet.

Här är den som "fin-bild"

 Och här är den hemma hos mig!