Bebislunch

Alltså, lite pretto får man vara. När min första son skulle börja äta puréer lagade jag eget mos med stor entusiasm. Vilket inte mottogs med några stående ovationer från sonen. Tvärtom kväljde och kräktes han gång på gång. Efter tre veckor med smakportioner köpte jag en burk potatis- och majspuré, som han slukade. Det var då jag insåg att det inte var fel på hans sväljreflexer utan det var mitt mos som inte dög.

Döm om min förvåning när det var dags för son nr två att börja smaka, och han gillade det på en gång. Smakportionerna blev på bara ett par dagar till riktiga portioner. Snacka om ego-boost för hemmamamman som inte får så mycket beröm för vardagliga prestationer. Så jag har börjat mixa och mosa så det står härliga till. Och det är precis så enkelt och roligt som alla äppelkäcka hemmamosare vill hävda! Halleluja, jag sjunger istärningslådans lov.

Bilden ovan föreställer en lunch bestående av: Ljusgula tärningar=spaghetti, orange tärningar=morot och palsternacka (kokta med lagerblad och kryddpeppar som tas bort innan man mixar) och grön tärning=broccoli. Värm försiktigt i mikron, tillsätt ca en matsked smör och ett par tsk rapsolja.

Behöver jag nämna att alla råvaror såklart är KRAV-märkta? Förutom lagerblad och kryddpeppar, då.

Fruktmos: Banan och äpple.

Jag är i mitt esse just nu. Går på ångorna. Är egentligen galet trött efter en månads väldigt sporadisk nattsömn... Men de mogna bananerna krävde en åtgärd innan vi invaderas av bananflugor. Åtgärden blev banan- och äppelmos till minsta sonen. Han är fem månader nu och har ätit mos sedan ett par veckor tillbaka. Nog om det, nu till receptet (mitt eget påhittade):

2 mogna bananer (KRAV-märkta såklart)
2 svenska äpplen (fick bli lokalproducerat svenskt framför ekologiskt från världs ände. Så mycket mer smakrikt dessutom)

Äpplena skalades och allt fruktkött skars ner i lagom bitar i en mixerskål. Bananen var så mogen att den nästan föll sönder av sig själv. På med lite kallt kranvatten och så buzzzzzza igång mixerstaven. Minuter senare låg ett krämigt ljusgult mos i mixerskålen. Jag tjuvsmakade lite och det var supergott. Det ska lillen få imorgon. Men eftersom både äpplen och bananer blir bruna ute i luften (fenoloxidaser, men inte så mkt om det nu) frös jag omedelbart in moset i istärningslådor. Det hann faktiskt mörkna lite bara på tiden det tog att portionera ut det.

För tydlighets skull poängterar jag att äpplena var "råa", alltså inte kokta på något sätt. De mogna bananerna balanserar upp syran från äpplena. Svenska äpplen är så fantastiskt aromatiska så moset blev verkligen gott. Det ska bli spännande att se vad lilla H tycker om det imorgon!