Ny-vagnsägare, känns ovant...men kul!

Nu är det gjort. Kreditkortet är draget i kortläsaren och därmed har vagnen, Baby Jogger City Select, övergått i vår ägo. Fast vi hämtar den imorgon eller på måndag. Tjihoo! Ska bli spännande att se om vardagen förändras :-)

Jag och maken (OK vi är inte gifta, men efter 9 år och 2 barn känns det liksom bättre att kalla honom maken) bunkrade upp med frukt och smoothie till både stora och små och begav oss till Babyproffsen på Hornsgatan idag. Vagnen skulle provköras. Tvååringen stretade emot till en början, det fanns så roliga leksaker överallt. Ett trotsutbrott var snubblande nära, men jag lyckades lirka och locka ner honom i ett säte och sedan körde jag lite race i affären för att hålla hans intresse uppe. Lillebror fick snart göra honom sällskap och när de satt vända mot varandra gav båda upp små glädjetjut. Det bådar ju gott!

Vagnen var mycket lättkörd, även med båda barnen i. Framtung såklart när tvååringen satt längst fram, men jag kunde "tippa upp" den över en låtsastrottoarkant utan större problem.

Fruktstund, blöjbyte och kisspaus utgjorde betänketiden. Försäljaren passade på att bjuda på ett regnskydd under tiden. Så vi slog till :-) Inte för att regnskyddet fällde avgörandet, ha ha, men det tackade vi såklart för.

Hoppas maken kan plocka upp vagnen imorgon så att jag har den till dagislämningen på måndag.

Tävlingsdags igen!

Nej, det gick inte så bra för mig i EllenKantarellens tävling. I alla fall så vann jag inget :-) Men nu är det dags igen. Denna gång är det Jennyn som har en tävling tillsammans med Geggamoja, där man kan vinna ett presentkort på hela 1000 kr!

Så, here goes!

" Jag tävlar om presentkort värde 1000 krfrån GEGGAMOJA i samarbete med WWW.JENNYN.SEVar med och tävla HÄR du också! "

Jennyn har för övrigt en jättetrevlig blogg. Lades till min favoriter-lista igår :-)

Jag kastar in handduken!

Jag ger upp. Erkänner mig besegrad. Det gick inte som jag hade tänkt mig.

När jag var gravid med andra barnet hävdade jag envist att någon syskonvagn, nehedu, det skulle inte JAG behöva i alla fall. Barn mår bra av att röra på sig, så stora M kan gott gå eller åka ståbräda. Skulle han bli trött kan lillsyskonet stoppas i den fantastiska Beco-selen.

Nu, sex månader efter lillebrors ankomst till världen ger jag upp. Jag överger den ärvda Emmaljungapråmen med den dyra nyinköpta ståbrädan. Nu ska tvååringen spännas fast och bebisen ska slippa hänga och sova i selen. Här ska handlas syskonvagn.

Hela höstens dagishämtningar har skett med Brio-sulky till storebror M och med lillebror H i sele. Men de senaste veckorna har H börjat knorra i selen. Han uppskattar inte att spännas fast mot min kropp. (Han uppskattar heller inte att sitta i selen när jag brottas med M för att få på honom kläderna på dagis.) Då inhandlades ståbrädan (en helt egen historia) för att H skulle kunna åka vagn och M stå på bräda. Men M vägrar brädan. Han ålar och vrålar. Trots att alla kompisarna på dagis är gröna av avund vill han INTE stå på brädan. Jag får släpa honom, lägga honom tvärs över vagnen eller tvinga upp honom på brädan och hålla kvar honom där med en hand medan jag manövrerar Emmaljunga med den andra. Och han ålar och vrålar. I 20 minuter på tunnelbanan vrålar han. När han inte smiter.

Den senaste veckan har jag knölat ner M i vagnen bredvid H. Alltsomoftast blir resultatet detta:

Så, efter en särskilt besvärlig hämtning igår deklarerade jag att jag tänkte dagislämna/-hämta per bil hädanefter tills dess att vi skaffar syskonvagn…

Bebislunch

Alltså, lite pretto får man vara. När min första son skulle börja äta puréer lagade jag eget mos med stor entusiasm. Vilket inte mottogs med några stående ovationer från sonen. Tvärtom kväljde och kräktes han gång på gång. Efter tre veckor med smakportioner köpte jag en burk potatis- och majspuré, som han slukade. Det var då jag insåg att det inte var fel på hans sväljreflexer utan det var mitt mos som inte dög.

Döm om min förvåning när det var dags för son nr två att börja smaka, och han gillade det på en gång. Smakportionerna blev på bara ett par dagar till riktiga portioner. Snacka om ego-boost för hemmamamman som inte får så mycket beröm för vardagliga prestationer. Så jag har börjat mixa och mosa så det står härliga till. Och det är precis så enkelt och roligt som alla äppelkäcka hemmamosare vill hävda! Halleluja, jag sjunger istärningslådans lov.

Bilden ovan föreställer en lunch bestående av: Ljusgula tärningar=spaghetti, orange tärningar=morot och palsternacka (kokta med lagerblad och kryddpeppar som tas bort innan man mixar) och grön tärning=broccoli. Värm försiktigt i mikron, tillsätt ca en matsked smör och ett par tsk rapsolja.

Behöver jag nämna att alla råvaror såklart är KRAV-märkta? Förutom lagerblad och kryddpeppar, då.

Fruktmos: Banan och äpple.

Jag är i mitt esse just nu. Går på ångorna. Är egentligen galet trött efter en månads väldigt sporadisk nattsömn... Men de mogna bananerna krävde en åtgärd innan vi invaderas av bananflugor. Åtgärden blev banan- och äppelmos till minsta sonen. Han är fem månader nu och har ätit mos sedan ett par veckor tillbaka. Nog om det, nu till receptet (mitt eget påhittade):

2 mogna bananer (KRAV-märkta såklart)
2 svenska äpplen (fick bli lokalproducerat svenskt framför ekologiskt från världs ände. Så mycket mer smakrikt dessutom)

Äpplena skalades och allt fruktkött skars ner i lagom bitar i en mixerskål. Bananen var så mogen att den nästan föll sönder av sig själv. På med lite kallt kranvatten och så buzzzzzza igång mixerstaven. Minuter senare låg ett krämigt ljusgult mos i mixerskålen. Jag tjuvsmakade lite och det var supergott. Det ska lillen få imorgon. Men eftersom både äpplen och bananer blir bruna ute i luften (fenoloxidaser, men inte så mkt om det nu) frös jag omedelbart in moset i istärningslådor. Det hann faktiskt mörkna lite bara på tiden det tog att portionera ut det.

För tydlighets skull poängterar jag att äpplena var "råa", alltså inte kokta på något sätt. De mogna bananerna balanserar upp syran från äpplena. Svenska äpplen är så fantastiskt aromatiska så moset blev verkligen gott. Det ska bli spännande att se vad lilla H tycker om det imorgon!

Sötsaker

Som nybliven mamma, även om det är för andra gången, drabbas man lätt av viljan att "boa". Som en gammal tik som rumstrerar om, typ. Alltså ska det virkas filt till nya bebisen. Storebror fick en (den påbörjades veckorna innan nedkomsten och blev färdig ett halvår senare) och då ska lillebror också ha en. Efter en sju åtta rutor börjar tankarna vandra. Tänk om jag skulle vilka roliga kanelbullar och muffins som storebror kan leka med vid sin leksaksspis. Svärmor har (på uppmaning av mig) sytt jättefina limpor och en princesstårta.

Lite google för att se om det finns mönster till virkade bakelse på nätet gjorde att jag snubblade över EllenKantarellens blogg och shop där hon saluför sina bedårande virkade bakelser, godbitar, figurer och mycket mycket mer.

Snabbt inser jag att det är bättre att jag köper några av henne. Så att sonen har bakelserna innan han har flyttat hemifrån, med tanke på i vilken takt jag virkar... En bra start är i alla fall att tävla om jordgubbsmilkshake!

"Gourmetmörad" del II

Och här har vi den, den "gourmet"-mörade. Försedd med banderoller i svenska flaggans färger för att alla ska förstå hur bra och gediget det är. Och förstå att man inte behöver titta mer än så på förpackningen. För då skulle man upptäcka innehållsförteckningen...

Innehåll:

Kotlett av gris 90%

Vatten

Salt

Antioxidationsmedel E325

Stabiliseringsmedel E451

E325: Natriumlaktat. Surhetsreglerande medel som förstärker antioxidanters verkan mot härskning och missfärgning.

E451: Natrim- och kaliumtrifosfater. Stabiliserings-, konsistens och vattenbindande medel. Behövs för att hålla kvar det insprutade vattnet i "köttet" och för att det ska upplevas som saftigt även efter att det har tillagats.

Mitt tips: Köp kött av bra kvalitet, förvara och förbered det på rätt sätt och lär dig tillaga det efter de förutsättningar som respektive köttslag har. Då får du en saftig köttbit på riktigt och slipper äta en sunkig kemikaliemix till middag.