Torsdagmiddag på en bänkspis

Nu har jag levt så länge med provisoriskt kök att jag knappt har incitament att göra klart det riktiga. Jag har trimmat in vilka maträtter som barnen gillar och hur de bäst tillagas när man bara har en liten platta och en miniugn att tillgå.

Häng med på kvällens middag, fisk med frasigt täcke och risoni-pasta!

Tina fisk (torsk/kolja/hoki) i kylskåpet ett dygn. Sätt ugnen på 200 grader. 

- Smält smör i en kastrull, pressa i en vitlöksklyfta. 

- Tärna formbröd, 3-4 skivor, och blanda med vitlökssmöret. På med fryst hackad persilja. Ställ åt sidan. 

- Dela fisken i ca 3 cm breda bitar, försök hålla ihop "blocken". Salta och lägg med lite mellanrum i smord form.

- Täck fisken med krutongerna, skjuts in i ugnen. (Jag delade tomater och lade bredvid och petade ner lite blomkål)

- Ta lite vatten i en kastrull och sätt på plattan. Fyll vattenkokaren och slå på.

- Stäng av allt och slå till automatsäkringen som just löste ut. Koka upp vattnet, sätt SEN på ugn och spis igen...

- Häll i risoni och lite salt.

- Medan pastan kokar (11 min) hinner man duka och skära lite grönsaker, paprika och morot t ex.

- Pastan är klar samtidigt som fisken.

Total tidsåtgång drygt 30 min. Nyttigt och hemgjort. Allt ekologiskt utom pastan. Jag föredrar i och för sig potatis framför pasta men det gör inte barnen. 

Alla mätta och glada!!

För det är din da' idaaaaaaaa'!

Eller nåt åt det hållet.

Idag har vi haft lite kalas för mig och yngste sonen. I småbarnsföräldrarnas tecken hade vi tillåtit oss att vara lite rationella och  hade beställt smörgåstårtor på vårt all time favourite kondis Bananza. (Jag hade en tanke om att testa Smörgåstårteriet men var inte ute i så god tid. Förstås.) Allt annat som serverades var förstås hemgjort och ekologiskt.

Salladen på gröna blad, morot och sqash som toppades med rostade pumpa-, solros- och sesamfrön, olivolja och färskmalen svartpeppar...

"Vila vika"-brödet som är långsamjäst och gräddat på baksten så att skorpan blir tjock och frasig och innanmätet segt och bubbligt...

Tårtan som absolut skulle ha "jåsa" marsipan enligt yngste sonens önskemål. (OK, erkänner att locket är köpelock och inte det minsta ekologiskt. Vi  har provat att göra eget marsipanlock förut och det är svårt att få det att hålla ihop. Vi får öve lite mer...)

När en treåring och en trettiofemåring har gemensamt kalas får man improvisera lite:

Det är inte svårt...

...att laga supergod ekologisk vardagsmat!

http://m.recept.nu/markus_aujalay/varmratter/kott/lammfrikadeller_i_tomatsas_med_kapris_och_oliver/

This is some seriuos gourmet shit! (För att citera en känd Tarantino-film från -94)

Schyssta brön!!

I storstan kryllar det av bagerier och det finns till och med hotell där man kan hysa in sina egna gamla surdegar. Vilken tur att även semesterorten är utrustad med ett bageri och café, Espegards, sedan mer än ett halvsekel tillbaka.

Med cykeln svischar man enkelt dit på morgonkvisten. Klockan 6:30 slås bakdörren upp och då består kön i alla fall av en handfull piggögda själar. Och fler troppar in vartefter. Bagaren är upptagen med bak, så man tar själv sina frallor - många olika sorter finns - från plåtar och korgar. Betalning sköter man också själv, i burken. Sex kronor per styck.

Senare på dagen kan Gotlandslimpan (den stora rackaren på bilden) inhandlas. Då på vanligt vis, över disk.

Dagens lunch

En helt vanlig tisdag fast ändå inte. Semestertisdag. Hemresan från landet hottades upp med ett lunchstopp på Taxinge Slott och deras world wide famous kakbuffé. Visst, vi beställde lite "vanlig" lunchmat också men det var lögn att försöka få barnen att äta något annat än det sockriga och gräddiga.

När barnen har somnat...

...förvandlas de sista jordgubbarna till en Strawberry daiquiri sänd från gudarna.

Jordgubbar
Is
Sockerlag
Fin rom
Lime

Mixa!

Här serverad i snyggaste cocktailglaset från Giarimi design på bricka av dito designer. Ja, glaset är fyllt to the brim.

My God!

Bästa bakisbaket

Vissa aftnar omfattas av mer firande än andra och därmed blir den dag som följer på aftonen ofta en stillsam historia, med fördel ackompanjerat av intag av pizza. Nyårsdagen och midsommardagen är typiskt sådana. Dagen efter årets midsommarafton var inget undantag. Det som däremot kändes som ett undantag var att pizzan inte inhandlades i kartong från närmaste kvarterspizzeria. Istället gjordes det fyr i den antika ugnen i gästhusets kök och vi serverades hemgjorda, fritt komponerade, vedugnsbakade pizzor.

Lyxmat!

Att äta ur frysen

Hela förra sommaren, hösten och vintern har de legat där och stirrat på mig. Varje gång jag öppnat högra frysdörren och rotat i översta lådan efter några nyttiga frysta bär har jag sett deras först uppfordrande och sedan uppgivna uttryck. Påsarna med fryst rabarber från säsong 2011.

Tanken med att frysa in rabarber är givetvis att kunna njuta av dem hela året. Men på något mystiskt vis blir de kvar i frysen och "sparas". Rätt vad det är, är det vår igen och pinfärska rabarber står som spön i backen. Då är det så dags att börja panikäta ur frysen för att ge plats åt en ny skörd. Det blir inte riktigt samma tjusning när årets "första" rabarberpaj egentligen är den femte på en månad.

Härom helgen gjorde jag i alla fall rabarbersmulpaj à la Leila Lindholm med hemgjord vaniljsås (mer om den imorgon).

250 g kallt smör tärnas i småbitar. Det nyps ihop med 1,5 dl råsocker, 1,5 dl kokosflingor och 2,5 dl vetemjöl till en smulig deg. 1,5 dl havregryn blandas försiktigt i. Halvtinade rabarberbitar läggs i en form, på med strösocker och ingefära, sen smuldegen. Skjuts in i ugnen 200 grader i 25 min. Klart!

Alla ingredienser fanns hemma i skåpen och alla, utom råsockret och ingefäran var ekologiska.

Fredagen den trettonde

Jag har lagat mat idag. Inget ovanligt kan tyckas, vi lagar mat ungefär lika ofta jag och maken. Ljuvlig korv stroganoff, barnvänlig kaviartorsk, perfekta pannkakor och allsmäktig spaghetti och köttfärssås. Typ.

Det jag vill säga är att vardagsmatlagningen kanske inte är den mest upphetsande. Dessutom kniper ofta maken de mer inspirerande helg- och festmatlagningstillfällena (han gör det bra, så no hard feelings egentligen). Men idag hade jag huvudet med mig redan i morse och tog fram två kycklingfiléer ut frysen. Väl hemma igen på kvällen lyckades jag få ihop tillräckligt med råvaror, utan att handla allt fanns hemma, för göra baconlindade kycklingfiléer kryddade med salvia och rödbetsrisotto. Det blev jättebra!

Visserligen ska erkännas att jag fick ett styng i hjärtat vid tanken på broilerkycklingen som fått plikta med sitt liv för vår middag. Ska man ändå använda kycklingfilé ska det göras med finess, så att kycklingens korta liv inte var förgäves. Alltså, inga torra, överstekta, trådiga rackare!

Linda bacon runt filén och krydda med salvia och svartpeppar. Ugnen på 200 grader i en dryg halvtimme. Stick in en termometer och ta ut kycklingen vid en innertemp på 70 grader. Vila, tranchera!

Koka rödbetor separat. Det tar tiiiid. Hacka schalottenlök, riv parmesan och gör ca 0,75 l hönsbuljong. Fräs löken i olja, tillsätt arborioris (jag tog 2,5 dl idag och det blev för mycket), fräs lite till, tillsätt 0,5-1 dl torr vermouth. Låt det sugas upp av riset och tillsätt sedan buljongen i omgångar. Rör ibland. Mot slutet häller man i riven parmesan. Det ska vara krämigt. Häll av, skala och dela rödbetorna i lagom stora tärningar. Vänd ner i risotton lite varsamt så att inte allt blir rosa.

Jag lyckades få liv i en trött timjanplanta också, men på grönsaksfronten var det lite tunt...

En glad lax

En logistikmiss i påskmatsplaneringen gjorde att den gravade laxen blev färdig igår istället för på påskafton. Vi blev mätta ändå på den överdådiga påskbuffén hos svärföräldrarna och ingen större skada var skedd. Desto bättre var det att vi kunde äta gravad lax och dillstuvad potatis till middag ikväll istället.

Här vill jag nu ta tillfället i akt att tala allvar om lax. Odlad lax. Naturskyddsföreningen kom precis med en informationsfilm om hur fodret (fiskmjöl) till "vanliga" odlade laxar framställs. Det är så beklämmande att jag blir både illamående och ledsen. Tack och lov har vi bara köpt KRAV-märkt lax de senaste åren, varmed samvetet ändå är relativt gott på den här fronten. Men ska jag vara helt ärlig slinker det ner en och annan sushi (utan jätteräka, OBS OBS OBS!!) och det är ofta lax på menyn om jag äter lunch "ute". Den är garanterat inte ekologisk... Jag har dock redan gått över till vegetarisk sushi och jag får bli ännu kräsnare vid eventuella uteluncher.

Är då KRAV-odlad lax så himla mycket bättre, undrar skeptikern.

Jaaaaaaa! Det är den. KRAV-lax äter foder baserat på ekologiska vegetabilier där fiskinnehållet kommer från fiskrens. Fodret innehåller inte heller syntetiska färgämnen (om du undrar varför vanlig lax är neonorange, kanske du ska avstå från att stoppa den i munnen...) eller tillsatser. Odlingen sker på ett ekologiskt hållbart sätt och odlingskassen är rymligare än för vanlig lax. Praktverket nedan kommer från den fräscha fiskdisken på Coop Extra vid Medborgarplatsen. Där styckar personalen mer än gärna fram de bästa bitarna på en laxsida ifall man säger att man ska grava själv.

Att grava lax själv är plättlätt (det kräver bara ett uns planering, som med all riktig matlagning): Laxen måste ha varit fryst minst två dygn. 1 dl socker och 0,5 dl salt blandas med 1 msk grovkrossad vitpeppar. Proportionerna varierar mellan olika recept, vi tar lite mer salt och peppar, till exempel. Gnid in laxköttet med blandningen och lägg över ett skapligt lager med grovhackad dill. Lägg slaksida mot ryggsida (tunna mot tjocka sidan) mot varandra med skinnsidorna upp, stoppa i plastpåse, lägg på ett fat och lägg en tyngd ovanpå. In i kylen i två dygn, vänd den fyra-fem ggr. Ta ut, skrapa av dillröran och skiva upp. Klart!

Dillstuvad potatis gör man på fast potatis som får koka klart, svalna något och skäras i bitar. Till stuvningen smälter man 2 msk smör, rör ner 2 msk mjöl, vispa ner 4 dl mjölk och koka upp tills det tjocknar. I med 1 dl hackad dill, salta och peppra. Häll stuvningen över potatisen och vänd runt. Klart!

Påsklämman? Det förstår väl alla! Den symboliserar citronklyftan, som inte kom med för att jag glömde köpa citron när jag handlade. En ny trend inom matlagningsfotografering, kanske. När det dyker upp i Allt om Mat, kom ihåg var ni såg det först!

Solokvist

Långfredag idag. Igår åkte man och barn till kusinerna från landet. Jag har alltså kunnat njuta av att vara helt ensam i lite mer än ett dygn nu. Det här är vad jag har gjort med den värdefulla tiden:

Igår åkte jag direkt från jobbet till Stadsteatern och köpte en biljett till en av två möjliga föreställningar för kvällen - Onkel Vanja av Anton Tjechov. Det var helt underbart! Bara atmosfären, att studera de andra i publiken, strosa omkring i pausen, läsa programmet. Föreställningen var bra. Sonjas hjärtskärande slutrepliker gick rakt in. Så vilsamt det var att se någonting riktigt, till skillnad från allt skval på TVn. Sen åkte jag hem och drack te, tog en macka, läste vid köksbordet och lyssnade på P1.

Imorse sov jag tills jag vaknade av mig själv och kunde summera totalt 10 timmars sömn. Lite frukost och en dusch gjorde mig redo för vidare transport ner på stan. Shopping är inget jättenöje egentligen, men när det sker så sällan är det OK. Jag behövde köpa lite till barnen och köpte två(!) par skor till mig själv. Och lite annat.

Innan hemfärd handlade jag lite mat, men affären (Hemköp i City) hade så dåligt utbud av ekologiska varor och ofräscha grönsaker så jag längtade till Konsum på Medborgarplatsen och ICA Maxi Lindhagen. Väl hemma förberedde jag lite inför middagen genom att skära aubergine i bitar och salta lätt för att de skulle rinna av under tiden som jag sprang en runda. Så härligt det var! RunKeeper räknade in 4,2 km, så det var OK. Jag blev både illamående och fick blodsmak i munnen. Av bara farten körde jag lite rumpa och planka på vardagsrumsgolvet.

Middagen blev perfekt! God, nyttig och vegetarisk. Auberginen åkte in i ugnen för att få färg och smak. Under tiden kokade jag trefärgad quinoa, tinade broccoli (ja, egentligen ville jag ha färsk, men den var så trist på Hemköp att fryst ekologisk var att föredra), tärnade fetaost och hettade upp soltorkade tomater i lite vatten och balsamvinäger. Sen skar jag auberginen i mindre bitar, fräste dem snabbt tillsammans med broccoli och färsk spenat i olivolja och vände därefter ner quinoa och soltorkade tomater. Allting toppades med fetaost, valnötter och cashewnötter.

Sen har jag läst lite, druckit te och ätit (mörk) choklad, lyssnat på Roxy Music (Avalon) och fipplat med telefonen. Nu natti natti.

EDIT: Solokvist brukar pappa säga istället för ensam. Jag har aldrig hört någon annan säga det.

Från visthusboden

På vårt landställe har vi fyra äppelträd. Två är gamla och bär nästan ingen frukt. Två är nya och bär nästan ingen frukt. Men de nya tar sig och ger mer och mer för varje år. De nya har jag gjort själv. Ympat en kvist på en grundstam, för tio år sedan. Fört en ojämn kamp mot älgar och rådjur på vintern.

Förra hösten gav de en helt skaplig skörd och med lite hjälp från de gamla träden fick vi ihop tillräckligt med äpplen för att göra mos som räckte ända till i morse!

Vi visste att moset började tryta och för att slippa köpa i affären kollade vi hur det var med svärmors förråd och jo, mycket riktigt, hon hade. Plenty, and more. Igår kom svärfar förbi i ett annat ärende men med sig hade han massa mos. I väntan på att vi skaffar eget hus, och frysbox, är det verkligen en förmån att kunna ta del av svärmors guldgruva.

Bäst före betyder inte giftigt efter!

Jag hittade en crème fraîche med bästföre-datum 17 februari (i år) i kylen alldeles nyss. I brist på en skvätt grädde till kvällens småbarnskulinariska middag korv stroganoff tänkte jag att crème fraîche kunde vara bra. Fram med en tesked, provsmaka, godkänna och vips hade en en månad "gammal" mjölkprodukt införlivats i familjens kvällsmat. Det blev smaskens!

Minns det mina vänner, att de mänskliga sinnena är betydligt bättre vägledning än ett datum tryckt på en förpackning när det gäller att bedöma ett livsmedels duglighet. Genom att inte köpa hem mer än vad som går åt, provsmaka "gammal" mat och ta tillvara rester gör man en stor insats för miljön och klimatet. Och för sin egen plånbok.

Provsmakning avklarad.


Kloff kloff!

Datumbeviset.

Lunchfräscht

Jag var utan matlåda idag, det blir så nu när vi är så sjuka och orkeslösa hela tiden. Räddningen blev en tripp till Hemköp på lunchen där jag köpte en fryst lax- och spenatpaj, ekologisk paprika och ekologisk avocado.

Ekologisk avocado är alltid en chansning eftersom den blir dålig snabbare än en giftbemängd "vanlig" avocado. Men jag hade tur och den var jättefräsch! Helt perfekt i konsistens och smak dessutom, vilket ju är en lyckträff bara det.

Vardagsmat=hälsomat=lyxmat

Gröt é gott! Mums filibaba! I höstas lyckades jag införa grötfrukost i den smörgåsdominerade familjen. Nu äter alla havregrynsgröt med kanel och hemgjort äppelmos (en lyx bara det!). Idag hottade jag upp den ytterligare genom att addera granatäpple.

Jag älskar granatäpple men har inte haft vidare framgång tidigare med att få ut kärnorna utan att skapa ett veritabelt blodbad i köket. Men på youtube finns "tutorials" för precis allting, inklusive hur man delar ett granatäpple. Jag provade att göra det genom att skära ett ytligt kryss i skalet, bända upp frukten i fyra bitar och sedan pilla ut kärnorna. Nästa gång ska jag prova att göra det under vatten. Det funkade jättebra utan vatten men jag är nyfiken på att se skillnaden.

Det här är nu bara ena halvan av min drömfrukost. I den andra halvan ingår kokt ägg och blodgrapefrukt. Med småbarn i familjen är jag glad om jag får frukost överhuvudtaget!

Köttfri måndag

På menyn ikväll stod pumpasoppa, bröd och böndipp. Jätteenkelt, jättegott, jättesnabbt och jättevegetariskt!

Men, OK, för att det ska bli jättesnabbt måste lite förberedas. Brödet är bakat förra helgen och ligger i frysen. Bönor kan man köpa men jag kokade storkok, också förra helgen, och frös in i 150-gramsportioner. I alla fall.

Pumpasoppan görs på butternutpumpa efter recept i Bonniers stora kokbok. Innehåller lök, vitlök, timjan, buljong och lite lite grädde.

Dippen är från kokboken Smaker från Saltå Kvarn. Den görs genom att stavmixa stora vita bönor, basilika, mild yoghurt, lite vitlök, olivolja, salt och peppar. I receptet ska det vara lite fetaost också men det blev så gott så ändå.

Moomis eller muddi, kärt barn....

I vår familj är vi lite dåliga på äta frukt. Barnen ÄLSKAR såklart frukt, men ibland tycker jag att vi är lite dåliga på att få fram den. Ett bra sätt att snabbt få stor variation på fruktintaget är smoothie! Kvällens kombo: Bär (jordgubbar hemplockade), mango, vindruvor fr växthuset, banan ( KRAV) och en himmelskt god juice fr Brämhults. När barnen hör mixern (inhandlad i Bolivia för 8 år sen) kommer de springandes till bordet!

Bebislunch

Alltså, lite pretto får man vara. När min första son skulle börja äta puréer lagade jag eget mos med stor entusiasm. Vilket inte mottogs med några stående ovationer från sonen. Tvärtom kväljde och kräktes han gång på gång. Efter tre veckor med smakportioner köpte jag en burk potatis- och majspuré, som han slukade. Det var då jag insåg att det inte var fel på hans sväljreflexer utan det var mitt mos som inte dög.

Döm om min förvåning när det var dags för son nr två att börja smaka, och han gillade det på en gång. Smakportionerna blev på bara ett par dagar till riktiga portioner. Snacka om ego-boost för hemmamamman som inte får så mycket beröm för vardagliga prestationer. Så jag har börjat mixa och mosa så det står härliga till. Och det är precis så enkelt och roligt som alla äppelkäcka hemmamosare vill hävda! Halleluja, jag sjunger istärningslådans lov.

Bilden ovan föreställer en lunch bestående av: Ljusgula tärningar=spaghetti, orange tärningar=morot och palsternacka (kokta med lagerblad och kryddpeppar som tas bort innan man mixar) och grön tärning=broccoli. Värm försiktigt i mikron, tillsätt ca en matsked smör och ett par tsk rapsolja.

Behöver jag nämna att alla råvaror såklart är KRAV-märkta? Förutom lagerblad och kryddpeppar, då.

Fruktmos: Banan och äpple.

Jag är i mitt esse just nu. Går på ångorna. Är egentligen galet trött efter en månads väldigt sporadisk nattsömn... Men de mogna bananerna krävde en åtgärd innan vi invaderas av bananflugor. Åtgärden blev banan- och äppelmos till minsta sonen. Han är fem månader nu och har ätit mos sedan ett par veckor tillbaka. Nog om det, nu till receptet (mitt eget påhittade):

2 mogna bananer (KRAV-märkta såklart)
2 svenska äpplen (fick bli lokalproducerat svenskt framför ekologiskt från världs ände. Så mycket mer smakrikt dessutom)

Äpplena skalades och allt fruktkött skars ner i lagom bitar i en mixerskål. Bananen var så mogen att den nästan föll sönder av sig själv. På med lite kallt kranvatten och så buzzzzzza igång mixerstaven. Minuter senare låg ett krämigt ljusgult mos i mixerskålen. Jag tjuvsmakade lite och det var supergott. Det ska lillen få imorgon. Men eftersom både äpplen och bananer blir bruna ute i luften (fenoloxidaser, men inte så mkt om det nu) frös jag omedelbart in moset i istärningslådor. Det hann faktiskt mörkna lite bara på tiden det tog att portionera ut det.

För tydlighets skull poängterar jag att äpplena var "råa", alltså inte kokta på något sätt. De mogna bananerna balanserar upp syran från äpplena. Svenska äpplen är så fantastiskt aromatiska så moset blev verkligen gott. Det ska bli spännande att se vad lilla H tycker om det imorgon!

"Gourmetmörad" del II

Och här har vi den, den "gourmet"-mörade. Försedd med banderoller i svenska flaggans färger för att alla ska förstå hur bra och gediget det är. Och förstå att man inte behöver titta mer än så på förpackningen. För då skulle man upptäcka innehållsförteckningen...

Innehåll:

Kotlett av gris 90%

Vatten

Salt

Antioxidationsmedel E325

Stabiliseringsmedel E451

E325: Natriumlaktat. Surhetsreglerande medel som förstärker antioxidanters verkan mot härskning och missfärgning.

E451: Natrim- och kaliumtrifosfater. Stabiliserings-, konsistens och vattenbindande medel. Behövs för att hålla kvar det insprutade vattnet i "köttet" och för att det ska upplevas som saftigt även efter att det har tillagats.

Mitt tips: Köp kött av bra kvalitet, förvara och förbered det på rätt sätt och lär dig tillaga det efter de förutsättningar som respektive köttslag har. Då får du en saftig köttbit på riktigt och slipper äta en sunkig kemikaliemix till middag.