Sötsaker

Som nybliven mamma, även om det är för andra gången, drabbas man lätt av viljan att "boa". Som en gammal tik som rumstrerar om, typ. Alltså ska det virkas filt till nya bebisen. Storebror fick en (den påbörjades veckorna innan nedkomsten och blev färdig ett halvår senare) och då ska lillebror också ha en. Efter en sju åtta rutor börjar tankarna vandra. Tänk om jag skulle vilka roliga kanelbullar och muffins som storebror kan leka med vid sin leksaksspis. Svärmor har (på uppmaning av mig) sytt jättefina limpor och en princesstårta.

Lite google för att se om det finns mönster till virkade bakelse på nätet gjorde att jag snubblade över EllenKantarellens blogg och shop där hon saluför sina bedårande virkade bakelser, godbitar, figurer och mycket mycket mer.

Snabbt inser jag att det är bättre att jag köper några av henne. Så att sonen har bakelserna innan han har flyttat hemifrån, med tanke på i vilken takt jag virkar... En bra start är i alla fall att tävla om jordgubbsmilkshake!

"Gourmetmörad" del II

Och här har vi den, den "gourmet"-mörade. Försedd med banderoller i svenska flaggans färger för att alla ska förstå hur bra och gediget det är. Och förstå att man inte behöver titta mer än så på förpackningen. För då skulle man upptäcka innehållsförteckningen...

Innehåll:

Kotlett av gris 90%

Vatten

Salt

Antioxidationsmedel E325

Stabiliseringsmedel E451

E325: Natriumlaktat. Surhetsreglerande medel som förstärker antioxidanters verkan mot härskning och missfärgning.

E451: Natrim- och kaliumtrifosfater. Stabiliserings-, konsistens och vattenbindande medel. Behövs för att hålla kvar det insprutade vattnet i "köttet" och för att det ska upplevas som saftigt även efter att det har tillagats.

Mitt tips: Köp kött av bra kvalitet, förvara och förbered det på rätt sätt och lär dig tillaga det efter de förutsättningar som respektive köttslag har. Då får du en saftig köttbit på riktigt och slipper äta en sunkig kemikaliemix till middag.

"Gourmetmörad" del I

Ibland är det svårt. Att vara principfast och samtidigt uppfattas som en person det går att umgås med.

Midsommar. Grillning. Alla är stormförtjusta i det goda, saftiga, möra köttet. Kocken (grillmästaren) premieras. Marinaden (den inköpta, färdiga) lovordas. Och köttet hyllas. För det är egentligen köttet, eller "köttet", som spelar huvudrollen. Det är en fläskytterfilé, som man köper "gorumetmörad" som är så fantastiskt saftig och mör. Eller ska vi säga så fantastiskt full med vatten, salt och vätskebindande fosfater, att köttandelen i innehållsförteckningen endast är 90%. Hela 10% är annat än kött. Tio procent. På ett kilo är det 100 gram. Som INTE är kött. I köttet.

Redan när jag såg förpackningen ligga och tina på diskbänken reste sig nackhåren. (Bästa sättet att förstöra ett kött som ska grillas är förresten att frysa det först. Då pajjar man cellväggarna och köttsaften rinner ut när det tinar. Köttet blir givetvis skosule-segt av en sådan förbehandling. Dock inte en "gourmetmörad" köttbit. Den kan man misshandla hur mkt som helst...) Men är man inbjuden att bo i någons hem, fira midsommar tillsammans och dessutom bli bjuden på mat i flera dagar bär det emot att börja näpsa värdparet om vilken "mat" de bjuder på egentligen. Suck. Så fläskytterfilén, med sin gelékonsistens, inmundigas under tystnad.

När kött-hyllningarna nådde högsta nivåerna kunde inte mannen hålla sig utan satte servetten för munnen och hostade fram "Fast det är ju lite fusk, egentligen". Efter ett försiktigt klargörande konstaterade övriga sällskapet att det är precis som med julskinkan och att det är bra med lite fusk ibland. Huvudsaken att ingen kände sig trampad på tårna, men visst kunde man önska att insikten om fusket hade sjunkit lite längre in...

Solskydd 2010

Förra året skrev jag ett inlägg om det här med solskyddskräm och att jag skulle testa någon "grön" variant. Sen gick jag och blev gravid och då ska man ju inte vara i solen alls Så det blev inget testat. Nu har jag (förutom den nya bebisen, som INTE ska vara i solen) en tvååring som älskar att vara ute och leka. Solskyddskläder är förstås prio 1, men det finns fortfarande hudytor som kommer att exponeras för sol.

Därför har jakten på bra solskydd för barn börjat!

Nu ska jag ta tag i testandet för både min egen del och barnets. Men eftersom krämerna är VÄLDIGT dyra blir det nog bara en noga utvald sort som testas. Återkommer när jag har bestämt vilken!

Äntligen!

Nu finns ett ekologiskt alternativ till de som levererar färdiga middags-matkassar hem till dörren. Eller, nu och nu, de har ju funnits ett tag i alla fall, men jag har inte hittat dem förrän nu.

Ecoviva!

Jag har länge varit sugen på att testa någon av alla dessa "matkassar" som finns idag. Men hittills har det fallit på att det inte funnits någon med uttalat ekologiska förtecken. Eftersom vi i min familj väljer ekologiskt alternativ i så stor utsträckning som möjligt när vi handlar, känns det inte riktigt rätt att gå "tillbaka" till middagsmat som är o-ekologisk.

Vi veckoplanerar och veckohandlar vår middagsmat och det är just planeringen som känns trist och krystad ibland. Med en färdig matkasse slipper man just planeringsdelen. Man slipper även inköpsdelen, men för oss har inte det känts som något större problem. Hittills i alla fall.

Ecoviva har fått bra omdömen och utnämnts till tidingen Elle Mat och Vins middagsfavorit. Dessutom har de fått bra recensioner för sin mat på Eco Bride. Vilket inte heller är en nackdel om det skulle bli aktuellt att gifta sig någon dag. Jag alltså. Jag skulle gärna servera mina bröllopsgäster en ekologisk buffé.

Nu återstår bara att övertala mannen att testa Ecoviva. Friat har han gjort för längesedan, så där krävs ingen övertalning :-)

Motto

Om jag någon gång skulle få tummen ur och starta eget företag (har ingen aning om vilken typ än, bara) tycker jag att detta är ett bra motto:

"Det är inte de stora som äter de små, utan de snabba som äter de långsamma"

Jag har stulit det från systrarna Annica och Marie som äger familjeföretaget Bolon AB som tillverkar golv i vinyl.

Synda ekologiskt

Nog för att min blogg heter Sockerråttans, men det anspelar egentligen inte på att jag är något godismonster direkt. Tvärtom är jag mer en chips-missbrukare. Däremot är min man lite mer sötsaksgalning.

För ett tag sedan skulle jag köpa lunch i en mataffär. Vid kassan, lägligt placerade = försäljningstricks, sprang jag på ett ställ med askar med ekologiska geléhjärtan. Jag snabbläste innehållsförteckningen medan kunden framför fick sina varor inlästa av kassörskan. Innehållsförteckningnen fick godkänt och geléhjärtana fick bli en vardags-present till min man.

Innehållet är följande:

Ekologisk majssirap

Ekologiskt oraffinerat rörsocker

Ekologiskt gelatin

Citronsyra

Naturlig hallonarom

Fruktjuicekoncentrat från ekologiska hallon

Äppelpektin

Ekologiska fläderbär

- och mycket kärlek förstås

Det där sista står faktiskt med i innehållet.

De som saluför dessa godsaker, och en del andra också, i Sverige heter Sjölunda gård Ekogrossisten AB. Deras affärsidé är att fylla ett grönt hål på den svenska marknaden, nämligen godissortimentet. Svenskar är ett godiskonsumerande folk och istället för att fördöma söta synder är det bättre att det godis man stoppar i sig är ekologiskt än fullproppat med konstgjorda tillsatser såsom aromämnen, färgämnen och märkliga förtjocknings- och konserveringsmedel. Det tycker de på Sjölunda gård och det tycker även jag. I deras sortiment finns även smågodis, förpackat i påsar, med klassisk, syrlig och lakritssmak samt chokladkex.

Men hur smakar då dessa godsaker? I Sjölundas sortiment har jag bara testat geléhjärtana. Eftersom de inte innehåller syntetiska aromämnen är smaken lite "mildare" än godis man är van vid. Det är dock ingen nackdel i mitt tycke. De smakar som söt hallonsaft. Ska man någon gång introducera godis för sina barn, vilket ju är oundvikligt, är detta ett bra alternativ tycker jag.

Men än så länge har godiset varit förbehållet mig och min man. Vår tvååring får vänta ett tag till :-)