Motto

Om jag någon gång skulle få tummen ur och starta eget företag (har ingen aning om vilken typ än, bara) tycker jag att detta är ett bra motto:

"Det är inte de stora som äter de små, utan de snabba som äter de långsamma"

Jag har stulit det från systrarna Annica och Marie som äger familjeföretaget Bolon AB som tillverkar golv i vinyl.

Synda ekologiskt

Nog för att min blogg heter Sockerråttans, men det anspelar egentligen inte på att jag är något godismonster direkt. Tvärtom är jag mer en chips-missbrukare. Däremot är min man lite mer sötsaksgalning.

För ett tag sedan skulle jag köpa lunch i en mataffär. Vid kassan, lägligt placerade = försäljningstricks, sprang jag på ett ställ med askar med ekologiska geléhjärtan. Jag snabbläste innehållsförteckningen medan kunden framför fick sina varor inlästa av kassörskan. Innehållsförteckningnen fick godkänt och geléhjärtana fick bli en vardags-present till min man.

Innehållet är följande:

Ekologisk majssirap

Ekologiskt oraffinerat rörsocker

Ekologiskt gelatin

Citronsyra

Naturlig hallonarom

Fruktjuicekoncentrat från ekologiska hallon

Äppelpektin

Ekologiska fläderbär

- och mycket kärlek förstås

Det där sista står faktiskt med i innehållet.

De som saluför dessa godsaker, och en del andra också, i Sverige heter Sjölunda gård Ekogrossisten AB. Deras affärsidé är att fylla ett grönt hål på den svenska marknaden, nämligen godissortimentet. Svenskar är ett godiskonsumerande folk och istället för att fördöma söta synder är det bättre att det godis man stoppar i sig är ekologiskt än fullproppat med konstgjorda tillsatser såsom aromämnen, färgämnen och märkliga förtjocknings- och konserveringsmedel. Det tycker de på Sjölunda gård och det tycker även jag. I deras sortiment finns även smågodis, förpackat i påsar, med klassisk, syrlig och lakritssmak samt chokladkex.

Men hur smakar då dessa godsaker? I Sjölundas sortiment har jag bara testat geléhjärtana. Eftersom de inte innehåller syntetiska aromämnen är smaken lite "mildare" än godis man är van vid. Det är dock ingen nackdel i mitt tycke. De smakar som söt hallonsaft. Ska man någon gång introducera godis för sina barn, vilket ju är oundvikligt, är detta ett bra alternativ tycker jag.

Men än så länge har godiset varit förbehållet mig och min man. Vår tvååring får vänta ett tag till :-)

Klimatvegetarian

... fast det är egentligen fel ord. Äta klimatsmart är egentligen bättre. Men jag började säga klimatvegetarian för ett tag sedan, för att just betona hur klimatpåverkande det är att äta kött. Att äta klimatsmart och tillsatsfritt har varit en ambition i flera år, men det senaste halvåret har veckoplanering av maten gjort det lättare att verkligen efterleva ambitionen.

På vardagarna försöker vi att ha följande "indelning" (dock inte i samma ordning):
- 1 fiskrätt (absolut inte halvfabrikat som fiskpinnar!)
- 1 vegetarisk rätt
- 1 soppa (som i princip alltid är vegetarisk) med pannkaka/ostkaka/varma mackor
- 1 paj, pastagratäng eller liknande som är vegetarisk eller innehåller ett minimum av kött, tex strimlad skinka
- 1 kötträtt. Oftast i färsform, vilket innebär att "hela" djurkroppen kan nyttjas. Sällan kyckling och nästan aldrig gris.

Behöver jag tillägga att vi strävar efter att alltid ta ett KRAV-märkt alternativ om det finns? Och att så här års (vinterhalvåret) består grönsakerna huvudsakligen av rotfrukter och frysta grönsaker.

På helgerna vill vi gärna ta ut matlagningssvängarna lite och då blir det nya, spännande recept som styr vad vi äter.

Naturskyddsföreningen har en bra lista på hur man halverar sin klimatpåverkan från maten:
1) Gör varannan lunch och middag vegetarisk
2) Släng inte mat
3) Ät ekologiskt
4) Ät efter säsong och grövre grönsaker
Jag tycker att vi lyckas hyfsat, faktiskt. Naturskyddsföreningen har också en bra broschyr som man kan skriva ut och lägga lite diskret i fikarummet på jobbet.

För min del handlar det alltså inte om att helt sluta äta kött (tyvärr, det finns för mkt god husmanskost för att kunna avstå helt), men att noggrant välja vilket kött som inhandlas och hur ofta det sker. Eftersom gris och kyckling äter samma mat som vi människor känns det extra onödigt att äta kött från de djurslagen. (Jag skulle dock ha otroligt svårt att leva utan ägg). När det kommer till kor och får har de ju förmågan att omvandla gräs till kött och mjölk, vilket vi människor inte har. Därför är det OK att äta nöt- och lammkött tycker jag. MEN det ska vara från djur som har betat en stor del av sitt liv. Alltså KRAV-märkt eller naturbeteskött. En gödtjur som bara har levt på spannmål och knappt sett dagens ljus är precis lika illa som en gris. Ett annat syfte med just betandet är att hålla landskapet öppet och främa biologisk mångfald i naturen. Därför måste vi ha lite kor och får som går och betar och vars kött och mjölk vi får ta tillvara.

Det finns en hemsida som heter Mat och Klimat som innehåller klimatsmarta mat-tips och recept. Men här får man se upp lite, för hemsidan är ett samarbete mellan Svenskt Sigill och LRF, dvs tunga representanter för svenska lantbrukare. Det är inget fel med det, jag älskar svenska bönder och deras livsmedelsframställning. Det är bara det att dessa organisationer kan inte riktigt uppmana folk att sluta äta kött eller peka ut ekologisk produktion som bättre än annan, för det skulle gå stick i stäv med deras ambition att gynna svenskt lantbruk som helhet. Där både bekämpningsmedel, konstgödsel och instängda djur utgör en stor del. Naturskyddsföreningen har alltså något mer objektiva tips för klimatsmart mat.

Järna mejeri

Knirk knark. Jag smyger igång lite försiktigt efter det långa höstuppehållet. En höst med dagisinskolning och tillhörande sjukor, storrenovering av ny lägenhet samt ett graviditetsillamående utan dess like. Därför prioriterades bloggandet ner.

MEN nu går graviditeten mot sitt slut och kanske kommer den stundande mammaledigheten ge lite mer utrymme för sådant som bloggande. (Ni som redan har två barn skrattar väl åt mig som tror att jag ska få tid över...)

I alla fall.

Hos svärföräldrarna i Nyköping finns en ICA-butik i bostadsområdet Stenkulla. En ICA som mycket föredömligt har en hel del lokalproducerade livsmedel i sitt utbud. Efter helgens visit hos svärföräldrarna stannade vi till vid ICA-butiken och köpte 2 liter mjölk, 1 liter fil och en ost. Allt från Järna Mejeri.

Det är en helt annan smak på dessa produkter än "vanlig" mjölk och fil. "Vanlig" i det här fallet betyder ju att den är både pastöriserad, separerad och homogeniserad. Separationen bestämmer fetthalten på mjölken. Mindre fett = mindre god. Homogeniseringen ser till att det fett som är kvar slås sönder till mindre fettpartiklar för att de ska flyta fritt i mjölken och inte lägga sig på ytan. Homogeniseringen ger en ganska stor smakförändring till "vanlig" mjölk. Jämfört med icke homogeniserad mjölk smakar den nästan beskt.

Järna-mjölken är pastöriserad, men inte mer än så. Den är alltså söt och god och med varierande fetthalt. Man kan skaka förpackningen lite innan man häller upp mjölken så blandar sig ytgrädden med resten. Järna-mjölken är givetvis KRAV-märkt. Och biodynamiskt "odlad".

Järna Mejeris produkter säljs i butiker i trakten av Järna/Gnesta/Vagnhärad. Men för oss som bor i Stockholm finns de hos Gryningen på Folkungagatan 68 på Södermalm. Lite längre ut från centrum är det Källan på Tunnlandsvägen 58 i Bromma som är alternativet.

Förbisprungen?

Tillbaka från ett datorfritt sommarlov passar det bra att fundera lite över att regeringen den 3:e september fattade beslutet att tillåta den nya motorvägen "Förbifart Stockholm".

Det vanligaste argumentet (om man frågar folk på stan) för Förbifarten är att "Stockholm är den enda huvudstaden i världen som inte har någon ringled. Ska man från Uppsala till Nyköping måste man köra in i Stockholm istället för runt".

Jag har alltid undrat vilken väg dessa personer brukar köra. För mig är nämligen Essingeleden en alldeles idealisk ringled. Vill jag in i stan och brottas, då kan jag ju välja Klarastrandsleden. Då kommer jag både innanför tullarna och får stanna vid ett antal rödljus. Betraktar man Eugeniatunneln som "genom stan" bör man nog plugga på lite på Stockholms geografi.

Att Eugeniatunneln och Essingeleden däremot är igenkorkade stora delar av dygnet är en helt annan sak. Det FINNS fortfarande led runt stan.

I samband med beslutet häromdagen intervjuades en behjärtansvärd man av folket, i sin bil, vad han tyckte. Han tyckte det var bra, såklart. Eftersom han bodde i Kungsängen och arbetade i Södertälje. Det var här jag kände att behjärtansvärd mer övergick till...korkad. Om man bor i Kungsängen, varför tar man jobb i Södertälje? Eller, om man jobbar i Södertälje, varför flyttar man till Kungsängen? Och har mage att gnälla om restiden! (Dessutom är motorvägen färdig om tio år, tidigast. Då har den korkade mannen kanske ändå bytt jobb.)

Själv bor jag, glad och lycklig, i en trång trea mitt på Södermalm, med 5 min till pendeltåget som tar mig till jobbet på 12 minuter. Min sambo har 10 min promenadväg till jobbet. Vi har valt bort radhus med trädgårdsplätt i förorten för att vi inte vill ha lång resväg till jobbet. Men vi gnäller inte över att vi saknar trädgårdsplätten. Inte gnäller vi över att vår son kommer att leva kortare än lantisungar, eftersom hans lungor utsätts för partiklarna från Hornsgatan, heller. Det beror på att vi har VALT det.

Om man har valt att bo i Kungsängen och jobba i Södertälje har man dessutom möjligheten att kliva på pendeltåget och åka hela vägen. Kollektivt. Miljövänligt.

Själv är jag anhängare av Citybanan. Givetvis. När min familj en vacker dag bestämmer sig för att flytta till hus vill vi slå oss ner mitt i Sörmland. Drömmen vore att kunna ta tåget därifrån på säg 40 minuter till Stockholm City. Och det ska ju Citybanan göra möjligt. I framtiden. Kanske.

Mitt BÄSTA tygblöjetips!

Jag har gått och sugit på den här karamellen ett tag nu. För om man ska ge sitt absolut bästa tygblöjetips, så måste det ju verkligen vara bra. Så där bra så att även den mest tygblöjeskeptiska person skulle säga "Ja, men OK, om det är på det viset då kan jag också tänka mig att testa det här med tygblöjor". Typ.

Det finns ju ett oräkneligt antal olika varianter av tygblöjor, allt för att man ska kunna hitta de sorter som passar bäst för just ens egna barn och ens egen familj. Det är alltså inte den typen av tips jag tänker komma med. Även en tygblöjeskeptiker skulle nog snabbt hitta en blöjsort som känns smidig och bra. Att sätta på tygblöjan är inte heller någon raketforskning precis. Lite övning ger snabbt färdighet, så där finns det inte heller något behov av det enda, bästa, tipset.

Nej, jag tror att det är hanteringen av SMUTSIGA blöjor som en tygblöjeskeptiker ser som det största mentala, och praktiska, hindret. Nu börjar det brännas! Ja, här har vi det! Mitt BÄSTA tygblöjetips alla kategorier:

HÄNG DE SMUTSIGA BLÖJORNA PÅ TORK ISTÄLLET FÖR ATT ANVÄNDA BLÖJHINK

Överallt på forum och i "instruktioner" kan man läsa hur smutsiga blöjor ska stoppas i en hink med lufttätt lock (och sedan ligga och jäsa några dagar) i väntan på tvätt. Det skulle jag aldrig göra! Det måste stinka något oerhört, även om det är ursköljda blöjor som har legat i den där hinken, de sekunder man måste ta av locket och stjälpa in hela härligheten i tvättmaskinen.

Ända sedan vår första dag som tygblöjenoviser (för över ett år sedan) har vi gjort så här:
Kissblöjor: Hängs på tork i badrummet (utan att sköljas). I vårt fall på en gammal duschstång som inte används.
Bajsblöjor: Efter att rispapper med innehåll spolats i toaletten sköljer vi blöjan och gnuggar bort det mesta av färgen. Sen får den också hänga på tork.
Efter ca en dag har blöjan torkat och den läggs i tvättkorgen tillsammans med all vanlig tvätt. En svag doft kan anas ifall man trycker hela fejset i blöjan och tar ett djupt andetag. Men vem gör det?

Två andra tygblöjefamiljer i bekantskapskretsen tillämpar hink-metoden. Den ena frågade oss för över ett halvår sedan ifall våra blöjor fortfarande luktade kiss efter tvätten. Svar: Nej, våra blöjor luktar inte kiss ens INNAN tvätten. Den andra familjen hade vi lånat ut ett par blöjor till, för att hjälpa till med blöjstarten, så att säga. När vi fick tillbaka blöjorna (efter ett antal månader) upptäckte vi att när de blev våta började de stinka något förfärligt! De gick inte att ha i lägenheten överhuvudtaget. Det var då poletten verkligen trillade ner och jag insåg att vår tork-metod är 1000 gånger bättre än stink-, förlåt, hinkmetoden.

Därför är det mitt BÄSTA tygblöjetips! Och det är helt gratis!

Viva la Diva!

Lite mickel och lite mackel, men det gick förvånandsvärt lätt! Redan första gången. Jag ska inte lämna fler detaljer än så. Den som är nyfiken får testa själv :-)

Jag pratar om min nya kompis Diva. Jag kallar den så, eftersom jag bara inte kan förlika mig med ordet "menskopp". Jag kanske är pryd eller nåt, men det är bara FÖR fult. Märket heter i alla fall Diva Cup, därför kallar jag den min Diva från och med nu.

Den kändes inte heller. Ingenting alls. Jag trodde att det skulle kännas någonting i alla fall och att det var något som man skulle vänja sig vid. Men den var som försvunnen. Fast den gick att få tag på. Och ut kom den. Efter lite mickel och mackel.

Eftersom jag kände mig lite orutinerad och inte ville riskera något spill hade jag säkrat upp med en av mina fantastiskt fina färgglada tygbindor också. Första gången kom det en liten fläck, men jag hade nog misslyckats med att få Divan i exakt rätt position. Men hallå, det var ju FÖRSTA gången. Jag rätade till den och sedan var det inte mer med det!

Me like!