"Gourmetmörad" del I

Ibland är det svårt. Att vara principfast och samtidigt uppfattas som en person det går att umgås med.

Midsommar. Grillning. Alla är stormförtjusta i det goda, saftiga, möra köttet. Kocken (grillmästaren) premieras. Marinaden (den inköpta, färdiga) lovordas. Och köttet hyllas. För det är egentligen köttet, eller "köttet", som spelar huvudrollen. Det är en fläskytterfilé, som man köper "gorumetmörad" som är så fantastiskt saftig och mör. Eller ska vi säga så fantastiskt full med vatten, salt och vätskebindande fosfater, att köttandelen i innehållsförteckningen endast är 90%. Hela 10% är annat än kött. Tio procent. På ett kilo är det 100 gram. Som INTE är kött. I köttet.

Redan när jag såg förpackningen ligga och tina på diskbänken reste sig nackhåren. (Bästa sättet att förstöra ett kött som ska grillas är förresten att frysa det först. Då pajjar man cellväggarna och köttsaften rinner ut när det tinar. Köttet blir givetvis skosule-segt av en sådan förbehandling. Dock inte en "gourmetmörad" köttbit. Den kan man misshandla hur mkt som helst...) Men är man inbjuden att bo i någons hem, fira midsommar tillsammans och dessutom bli bjuden på mat i flera dagar bär det emot att börja näpsa värdparet om vilken "mat" de bjuder på egentligen. Suck. Så fläskytterfilén, med sin gelékonsistens, inmundigas under tystnad.

När kött-hyllningarna nådde högsta nivåerna kunde inte mannen hålla sig utan satte servetten för munnen och hostade fram "Fast det är ju lite fusk, egentligen". Efter ett försiktigt klargörande konstaterade övriga sällskapet att det är precis som med julskinkan och att det är bra med lite fusk ibland. Huvudsaken att ingen kände sig trampad på tårna, men visst kunde man önska att insikten om fusket hade sjunkit lite längre in...

Solskydd 2010

Förra året skrev jag ett inlägg om det här med solskyddskräm och att jag skulle testa någon "grön" variant. Sen gick jag och blev gravid och då ska man ju inte vara i solen alls Så det blev inget testat. Nu har jag (förutom den nya bebisen, som INTE ska vara i solen) en tvååring som älskar att vara ute och leka. Solskyddskläder är förstås prio 1, men det finns fortfarande hudytor som kommer att exponeras för sol.

Därför har jakten på bra solskydd för barn börjat!

Nu ska jag ta tag i testandet för både min egen del och barnets. Men eftersom krämerna är VÄLDIGT dyra blir det nog bara en noga utvald sort som testas. Återkommer när jag har bestämt vilken!

Äntligen!

Nu finns ett ekologiskt alternativ till de som levererar färdiga middags-matkassar hem till dörren. Eller, nu och nu, de har ju funnits ett tag i alla fall, men jag har inte hittat dem förrän nu.

Ecoviva!

Jag har länge varit sugen på att testa någon av alla dessa "matkassar" som finns idag. Men hittills har det fallit på att det inte funnits någon med uttalat ekologiska förtecken. Eftersom vi i min familj väljer ekologiskt alternativ i så stor utsträckning som möjligt när vi handlar, känns det inte riktigt rätt att gå "tillbaka" till middagsmat som är o-ekologisk.

Vi veckoplanerar och veckohandlar vår middagsmat och det är just planeringen som känns trist och krystad ibland. Med en färdig matkasse slipper man just planeringsdelen. Man slipper även inköpsdelen, men för oss har inte det känts som något större problem. Hittills i alla fall.

Ecoviva har fått bra omdömen och utnämnts till tidingen Elle Mat och Vins middagsfavorit. Dessutom har de fått bra recensioner för sin mat på Eco Bride. Vilket inte heller är en nackdel om det skulle bli aktuellt att gifta sig någon dag. Jag alltså. Jag skulle gärna servera mina bröllopsgäster en ekologisk buffé.

Nu återstår bara att övertala mannen att testa Ecoviva. Friat har han gjort för längesedan, så där krävs ingen övertalning :-)

Motto

Om jag någon gång skulle få tummen ur och starta eget företag (har ingen aning om vilken typ än, bara) tycker jag att detta är ett bra motto:

"Det är inte de stora som äter de små, utan de snabba som äter de långsamma"

Jag har stulit det från systrarna Annica och Marie som äger familjeföretaget Bolon AB som tillverkar golv i vinyl.

Synda ekologiskt

Nog för att min blogg heter Sockerråttans, men det anspelar egentligen inte på att jag är något godismonster direkt. Tvärtom är jag mer en chips-missbrukare. Däremot är min man lite mer sötsaksgalning.

För ett tag sedan skulle jag köpa lunch i en mataffär. Vid kassan, lägligt placerade = försäljningstricks, sprang jag på ett ställ med askar med ekologiska geléhjärtan. Jag snabbläste innehållsförteckningen medan kunden framför fick sina varor inlästa av kassörskan. Innehållsförteckningnen fick godkänt och geléhjärtana fick bli en vardags-present till min man.

Innehållet är följande:

Ekologisk majssirap

Ekologiskt oraffinerat rörsocker

Ekologiskt gelatin

Citronsyra

Naturlig hallonarom

Fruktjuicekoncentrat från ekologiska hallon

Äppelpektin

Ekologiska fläderbär

- och mycket kärlek förstås

Det där sista står faktiskt med i innehållet.

De som saluför dessa godsaker, och en del andra också, i Sverige heter Sjölunda gård Ekogrossisten AB. Deras affärsidé är att fylla ett grönt hål på den svenska marknaden, nämligen godissortimentet. Svenskar är ett godiskonsumerande folk och istället för att fördöma söta synder är det bättre att det godis man stoppar i sig är ekologiskt än fullproppat med konstgjorda tillsatser såsom aromämnen, färgämnen och märkliga förtjocknings- och konserveringsmedel. Det tycker de på Sjölunda gård och det tycker även jag. I deras sortiment finns även smågodis, förpackat i påsar, med klassisk, syrlig och lakritssmak samt chokladkex.

Men hur smakar då dessa godsaker? I Sjölundas sortiment har jag bara testat geléhjärtana. Eftersom de inte innehåller syntetiska aromämnen är smaken lite "mildare" än godis man är van vid. Det är dock ingen nackdel i mitt tycke. De smakar som söt hallonsaft. Ska man någon gång introducera godis för sina barn, vilket ju är oundvikligt, är detta ett bra alternativ tycker jag.

Men än så länge har godiset varit förbehållet mig och min man. Vår tvååring får vänta ett tag till :-)

Klimatvegetarian

... fast det är egentligen fel ord. Äta klimatsmart är egentligen bättre. Men jag började säga klimatvegetarian för ett tag sedan, för att just betona hur klimatpåverkande det är att äta kött. Att äta klimatsmart och tillsatsfritt har varit en ambition i flera år, men det senaste halvåret har veckoplanering av maten gjort det lättare att verkligen efterleva ambitionen.

På vardagarna försöker vi att ha följande "indelning" (dock inte i samma ordning):
- 1 fiskrätt (absolut inte halvfabrikat som fiskpinnar!)
- 1 vegetarisk rätt
- 1 soppa (som i princip alltid är vegetarisk) med pannkaka/ostkaka/varma mackor
- 1 paj, pastagratäng eller liknande som är vegetarisk eller innehåller ett minimum av kött, tex strimlad skinka
- 1 kötträtt. Oftast i färsform, vilket innebär att "hela" djurkroppen kan nyttjas. Sällan kyckling och nästan aldrig gris.

Behöver jag tillägga att vi strävar efter att alltid ta ett KRAV-märkt alternativ om det finns? Och att så här års (vinterhalvåret) består grönsakerna huvudsakligen av rotfrukter och frysta grönsaker.

På helgerna vill vi gärna ta ut matlagningssvängarna lite och då blir det nya, spännande recept som styr vad vi äter.

Naturskyddsföreningen har en bra lista på hur man halverar sin klimatpåverkan från maten:
1) Gör varannan lunch och middag vegetarisk
2) Släng inte mat
3) Ät ekologiskt
4) Ät efter säsong och grövre grönsaker
Jag tycker att vi lyckas hyfsat, faktiskt. Naturskyddsföreningen har också en bra broschyr som man kan skriva ut och lägga lite diskret i fikarummet på jobbet.

För min del handlar det alltså inte om att helt sluta äta kött (tyvärr, det finns för mkt god husmanskost för att kunna avstå helt), men att noggrant välja vilket kött som inhandlas och hur ofta det sker. Eftersom gris och kyckling äter samma mat som vi människor känns det extra onödigt att äta kött från de djurslagen. (Jag skulle dock ha otroligt svårt att leva utan ägg). När det kommer till kor och får har de ju förmågan att omvandla gräs till kött och mjölk, vilket vi människor inte har. Därför är det OK att äta nöt- och lammkött tycker jag. MEN det ska vara från djur som har betat en stor del av sitt liv. Alltså KRAV-märkt eller naturbeteskött. En gödtjur som bara har levt på spannmål och knappt sett dagens ljus är precis lika illa som en gris. Ett annat syfte med just betandet är att hålla landskapet öppet och främa biologisk mångfald i naturen. Därför måste vi ha lite kor och får som går och betar och vars kött och mjölk vi får ta tillvara.

Det finns en hemsida som heter Mat och Klimat som innehåller klimatsmarta mat-tips och recept. Men här får man se upp lite, för hemsidan är ett samarbete mellan Svenskt Sigill och LRF, dvs tunga representanter för svenska lantbrukare. Det är inget fel med det, jag älskar svenska bönder och deras livsmedelsframställning. Det är bara det att dessa organisationer kan inte riktigt uppmana folk att sluta äta kött eller peka ut ekologisk produktion som bättre än annan, för det skulle gå stick i stäv med deras ambition att gynna svenskt lantbruk som helhet. Där både bekämpningsmedel, konstgödsel och instängda djur utgör en stor del. Naturskyddsföreningen har alltså något mer objektiva tips för klimatsmart mat.

Järna mejeri

Knirk knark. Jag smyger igång lite försiktigt efter det långa höstuppehållet. En höst med dagisinskolning och tillhörande sjukor, storrenovering av ny lägenhet samt ett graviditetsillamående utan dess like. Därför prioriterades bloggandet ner.

MEN nu går graviditeten mot sitt slut och kanske kommer den stundande mammaledigheten ge lite mer utrymme för sådant som bloggande. (Ni som redan har två barn skrattar väl åt mig som tror att jag ska få tid över...)

I alla fall.

Hos svärföräldrarna i Nyköping finns en ICA-butik i bostadsområdet Stenkulla. En ICA som mycket föredömligt har en hel del lokalproducerade livsmedel i sitt utbud. Efter helgens visit hos svärföräldrarna stannade vi till vid ICA-butiken och köpte 2 liter mjölk, 1 liter fil och en ost. Allt från Järna Mejeri.

Det är en helt annan smak på dessa produkter än "vanlig" mjölk och fil. "Vanlig" i det här fallet betyder ju att den är både pastöriserad, separerad och homogeniserad. Separationen bestämmer fetthalten på mjölken. Mindre fett = mindre god. Homogeniseringen ser till att det fett som är kvar slås sönder till mindre fettpartiklar för att de ska flyta fritt i mjölken och inte lägga sig på ytan. Homogeniseringen ger en ganska stor smakförändring till "vanlig" mjölk. Jämfört med icke homogeniserad mjölk smakar den nästan beskt.

Järna-mjölken är pastöriserad, men inte mer än så. Den är alltså söt och god och med varierande fetthalt. Man kan skaka förpackningen lite innan man häller upp mjölken så blandar sig ytgrädden med resten. Järna-mjölken är givetvis KRAV-märkt. Och biodynamiskt "odlad".

Järna Mejeris produkter säljs i butiker i trakten av Järna/Gnesta/Vagnhärad. Men för oss som bor i Stockholm finns de hos Gryningen på Folkungagatan 68 på Södermalm. Lite längre ut från centrum är det Källan på Tunnlandsvägen 58 i Bromma som är alternativet.