Sockerråttans eko-livsstilsblogg

Moomis eller muddi, kärt barn....

2011-10-18T10:57:00.001-07:00

I vår familj är vi lite dåliga på äta frukt. Barnen ÄLSKAR såklart frukt, men ibland tycker jag att vi är lite dåliga på att få fram den. Ett bra sätt att snabbt få stor variation på fruktintaget är smoothie! Kvällens kombo: Bär (jordgubbar hemplockade), mango, vindruvor fr växthuset, banan ( KRAV) och en himmelskt god juice fr Brämhults. När barnen hör mixern (inhandlad i Bolivia för 8 år sen) kommer de springandes till bordet!

Plötsligt händer det

2011-10-18T07:54:00.001-07:00

...att jag och mannen är hemma samtidigt från jobbet, sjuka, men barnen är på dagis. En mycket märklig känsla. Var det så här det var, innan barnen fanns? För snart 4 år sen. Sitta still en hel lunch, inget kladd, inget skrik, ingen som klättrar överallt. Märkligt.

T-blogg

2011-10-18T00:29:00.001-07:00

Passar på att premiärblogga i kollektivtrafiken. Dagen till ära är jag förkyld också. Dagisbacillerna som mannen har släpat på i 5 veckor har till slut hoppat över på mig. Ungarna har klarat sig otroligt bra. Lite hostiga o snörvliga men inte alls hängiga. Alltid nåt!

Ny-vagnsägare, känns ovant...men kul!

2010-10-22T13:20:00.000-07:00

Nu är det gjort. Kreditkortet är draget i kortläsaren och därmed har vagnen, Baby Jogger City Select, övergått i vår ägo. Fast vi hämtar den imorgon eller på måndag. Tjihoo! Ska bli spännande att se om vardagen förändras :-)

Jag och maken (OK vi är inte gifta, men efter 9 år och 2 barn känns det liksom bättre att kalla honom maken) bunkrade upp med frukt och smoothie till både stora och små och begav oss till Babyproffsen på Hornsgatan idag. Vagnen skulle provköras. Tvååringen stretade emot till en början, det fanns så roliga leksaker överallt. Ett trotsutbrott var snubblande nära, men jag lyckades lirka och locka ner honom i ett säte och sedan körde jag lite race i affären för att hålla hans intresse uppe. Lillebror fick snart göra honom sällskap och när de satt vända mot varandra gav båda upp små glädjetjut. Det bådar ju gott!

Vagnen var mycket lättkörd, även med båda barnen i. Framtung såklart när tvååringen satt längst fram, men jag kunde "tippa upp" den över en låtsastrottoarkant utan större problem.

Fruktstund, blöjbyte och kisspaus utgjorde betänketiden. Försäljaren passade på att bjuda på ett regnskydd under tiden. Så vi slog till :-) Inte för att regnskyddet fällde avgörandet, ha ha, men det tackade vi såklart för.

Hoppas maken kan plocka upp vagnen imorgon så att jag har den till dagislämningen på måndag.

Tävlingsdags igen!

2010-10-22T13:04:00.001-07:00

Nej, det gick inte så bra för mig i EllenKantarellens tävling. I alla fall så vann jag inget :-) Men nu är det dags igen. Denna gång är det Jennyn som har en tävling tillsammans med Geggamoja, där man kan vinna ett presentkort på hela 1000 kr!

Så, here goes!

" Jag tävlar om presentkort värde 1000 krfrån GEGGAMOJA i samarbete med WWW.JENNYN.SEVar med och tävla HÄR du också! "

Jennyn har för övrigt en jättetrevlig blogg. Lades till min favoriter-lista igår :-)

Jag kastar in handduken!

2010-10-20T12:50:00.000-07:00

Jag ger upp. Erkänner mig besegrad. Det gick inte som jag hade tänkt mig.

När jag var gravid med andra barnet hävdade jag envist att någon syskonvagn, nehedu, det skulle inte JAG behöva i alla fall. Barn mår bra av att röra på sig, så stora M kan gott gå eller åka ståbräda. Skulle han bli trött kan lillsyskonet stoppas i den fantastiska Beco-selen.

Nu, sex månader efter lillebrors ankomst till världen ger jag upp. Jag överger den ärvda Emmaljungapråmen med den dyra nyinköpta ståbrädan. Nu ska tvååringen spännas fast och bebisen ska slippa hänga och sova i selen. Här ska handlas syskonvagn.

Hela höstens dagishämtningar har skett med Brio-sulky till storebror M och med lillebror H i sele. Men de senaste veckorna har H börjat knorra i selen. Han uppskattar inte att spännas fast mot min kropp. (Han uppskattar heller inte att sitta i selen när jag brottas med M för att få på honom kläderna på dagis.) Då inhandlades ståbrädan (en helt egen historia) för att H skulle kunna åka vagn och M stå på bräda. Men M vägrar brädan. Han ålar och vrålar. Trots att alla kompisarna på dagis är gröna av avund vill han INTE stå på brädan. Jag får släpa honom, lägga honom tvärs över vagnen eller tvinga upp honom på brädan och hålla kvar honom där med en hand medan jag manövrerar Emmaljunga med den andra. Och han ålar och vrålar. I 20 minuter på tunnelbanan vrålar han. När han inte smiter.

Den senaste veckan har jag knölat ner M i vagnen bredvid H. Alltsomoftast blir resultatet detta:

Så, efter en särskilt besvärlig hämtning igår deklarerade jag att jag tänkte dagislämna/-hämta per bil hädanefter tills dess att vi skaffar syskonvagn…

Bebislunch

2010-09-28T04:03:00.000-07:00

Alltså, lite pretto får man vara. När min första son skulle börja äta puréer lagade jag eget mos med stor entusiasm. Vilket inte mottogs med några stående ovationer från sonen. Tvärtom kväljde och kräktes han gång på gång. Efter tre veckor med smakportioner köpte jag en burk potatis- och majspuré, som han slukade. Det var då jag insåg att det inte var fel på hans sväljreflexer utan det var mitt mos som inte dög.

Döm om min förvåning när det var dags för son nr två att börja smaka, och han gillade det på en gång. Smakportionerna blev på bara ett par dagar till riktiga portioner. Snacka om ego-boost för hemmamamman som inte får så mycket beröm för vardagliga prestationer. Så jag har börjat mixa och mosa så det står härliga till. Och det är precis så enkelt och roligt som alla äppelkäcka hemmamosare vill hävda! Halleluja, jag sjunger istärningslådans lov.

Bilden ovan föreställer en lunch bestående av: Ljusgula tärningar=spaghetti, orange tärningar=morot och palsternacka (kokta med lagerblad och kryddpeppar som tas bort innan man mixar) och grön tärning=broccoli. Värm försiktigt i mikron, tillsätt ca en matsked smör och ett par tsk rapsolja.

Behöver jag nämna att alla råvaror såklart är KRAV-märkta? Förutom lagerblad och kryddpeppar, då.

Fruktmos: Banan och äpple.

2010-09-22T12:48:00.001-07:00

Jag är i mitt esse just nu. Går på ångorna. Är egentligen galet trött efter en månads väldigt sporadisk nattsömn... Men de mogna bananerna krävde en åtgärd innan vi invaderas av bananflugor. Åtgärden blev banan- och äppelmos till minsta sonen. Han är fem månader nu och har ätit mos sedan ett par veckor tillbaka. Nog om det, nu till receptet (mitt eget påhittade):

2 mogna bananer (KRAV-märkta såklart)
2 svenska äpplen (fick bli lokalproducerat svenskt framför ekologiskt från världs ände. Så mycket mer smakrikt dessutom)

Äpplena skalades och allt fruktkött skars ner i lagom bitar i en mixerskål. Bananen var så mogen att den nästan föll sönder av sig själv. På med lite kallt kranvatten och så buzzzzzza igång mixerstaven. Minuter senare låg ett krämigt ljusgult mos i mixerskålen. Jag tjuvsmakade lite och det var supergott. Det ska lillen få imorgon. Men eftersom både äpplen och bananer blir bruna ute i luften (fenoloxidaser, men inte så mkt om det nu) frös jag omedelbart in moset i istärningslådor. Det hann faktiskt mörkna lite bara på tiden det tog att portionera ut det.

För tydlighets skull poängterar jag att äpplena var "råa", alltså inte kokta på något sätt. De mogna bananerna balanserar upp syran från äpplena. Svenska äpplen är så fantastiskt aromatiska så moset blev verkligen gott. Det ska bli spännande att se vad lilla H tycker om det imorgon!

Sötsaker

2010-06-28T04:33:00.000-07:00

Som nybliven mamma, även om det är för andra gången, drabbas man lätt av viljan att "boa". Som en gammal tik som rumstrerar om, typ. Alltså ska det virkas filt till nya bebisen. Storebror fick en (den påbörjades veckorna innan nedkomsten och blev färdig ett halvår senare) och då ska lillebror också ha en. Efter en sju åtta rutor börjar tankarna vandra. Tänk om jag skulle vilka roliga kanelbullar och muffins som storebror kan leka med vid sin leksaksspis. Svärmor har (på uppmaning av mig) sytt jättefina limpor och en princesstårta.

Lite google för att se om det finns mönster till virkade bakelse på nätet gjorde att jag snubblade över EllenKantarellens blogg och shop där hon saluför sina bedårande virkade bakelser, godbitar, figurer och mycket mycket mer.

Snabbt inser jag att det är bättre att jag köper några av henne. Så att sonen har bakelserna innan han har flyttat hemifrån, med tanke på i vilken takt jag virkar... En bra start är i alla fall att tävla om jordgubbsmilkshake!

"Gourmetmörad" del II

2010-06-28T01:57:00.000-07:00

Och här har vi den, den "gourmet"-mörade. Försedd med banderoller i svenska flaggans färger för att alla ska förstå hur bra och gediget det är. Och förstå att man inte behöver titta mer än så på förpackningen. För då skulle man upptäcka innehållsförteckningen...

Innehåll:

Kotlett av gris 90%

Vatten

Salt

Antioxidationsmedel E325

Stabiliseringsmedel E451

E325: Natriumlaktat. Surhetsreglerande medel som förstärker antioxidanters verkan mot härskning och missfärgning.

E451: Natrim- och kaliumtrifosfater. Stabiliserings-, konsistens och vattenbindande medel. Behövs för att hålla kvar det insprutade vattnet i "köttet" och för att det ska upplevas som saftigt även efter att det har tillagats.

Mitt tips: Köp kött av bra kvalitet, förvara och förbered det på rätt sätt och lär dig tillaga det efter de förutsättningar som respektive köttslag har. Då får du en saftig köttbit på riktigt och slipper äta en sunkig kemikaliemix till middag.

"Gourmetmörad" del I

2010-06-28T01:28:00.000-07:00

Ibland är det svårt. Att vara principfast och samtidigt uppfattas som en person det går att umgås med.

Midsommar. Grillning. Alla är stormförtjusta i det goda, saftiga, möra köttet. Kocken (grillmästaren) premieras. Marinaden (den inköpta, färdiga) lovordas. Och köttet hyllas. För det är egentligen köttet, eller "köttet", som spelar huvudrollen. Det är en fläskytterfilé, som man köper "gorumetmörad" som är så fantastiskt saftig och mör. Eller ska vi säga så fantastiskt full med vatten, salt och vätskebindande fosfater, att köttandelen i innehållsförteckningen endast är 90%. Hela 10% är annat än kött. Tio procent. På ett kilo är det 100 gram. Som INTE är kött. I köttet.

Redan när jag såg förpackningen ligga och tina på diskbänken reste sig nackhåren. (Bästa sättet att förstöra ett kött som ska grillas är förresten att frysa det först. Då pajjar man cellväggarna och köttsaften rinner ut när det tinar. Köttet blir givetvis skosule-segt av en sådan förbehandling. Dock inte en "gourmetmörad" köttbit. Den kan man misshandla hur mkt som helst...) Men är man inbjuden att bo i någons hem, fira midsommar tillsammans och dessutom bli bjuden på mat i flera dagar bär det emot att börja näpsa värdparet om vilken "mat" de bjuder på egentligen. Suck. Så fläskytterfilén, med sin gelékonsistens, inmundigas under tystnad.

När kött-hyllningarna nådde högsta nivåerna kunde inte mannen hålla sig utan satte servetten för munnen och hostade fram "Fast det är ju lite fusk, egentligen". Efter ett försiktigt klargörande konstaterade övriga sällskapet att det är precis som med julskinkan och att det är bra med lite fusk ibland. Huvudsaken att ingen kände sig trampad på tårna, men visst kunde man önska att insikten om fusket hade sjunkit lite längre in...

Solskydd 2010

2010-06-07T01:56:00.000-07:00

Förra året skrev jag ett inlägg om det här med solskyddskräm och att jag skulle testa någon "grön" variant. Sen gick jag och blev gravid och då ska man ju inte vara i solen alls Så det blev inget testat. Nu har jag (förutom den nya bebisen, som INTE ska vara i solen) en tvååring som älskar att vara ute och leka. Solskyddskläder är förstås prio 1, men det finns fortfarande hudytor som kommer att exponeras för sol.

Därför har jakten på bra solskydd för barn börjat!

Nu ska jag ta tag i testandet för både min egen del och barnets. Men eftersom krämerna är VÄLDIGT dyra blir det nog bara en noga utvald sort som testas. Återkommer när jag har bestämt vilken!

Äntligen!

2010-06-01T02:18:00.000-07:00

Nu finns ett ekologiskt alternativ till de som levererar färdiga middags-matkassar hem till dörren. Eller, nu och nu, de har ju funnits ett tag i alla fall, men jag har inte hittat dem förrän nu.

Ecoviva!

Jag har länge varit sugen på att testa någon av alla dessa "matkassar" som finns idag. Men hittills har det fallit på att det inte funnits någon med uttalat ekologiska förtecken. Eftersom vi i min familj väljer ekologiskt alternativ i så stor utsträckning som möjligt när vi handlar, känns det inte riktigt rätt att gå "tillbaka" till middagsmat som är o-ekologisk.

Vi veckoplanerar och veckohandlar vår middagsmat och det är just planeringen som känns trist och krystad ibland. Med en färdig matkasse slipper man just planeringsdelen. Man slipper även inköpsdelen, men för oss har inte det känts som något större problem. Hittills i alla fall.

Ecoviva har fått bra omdömen och utnämnts till tidingen Elle Mat och Vins middagsfavorit. Dessutom har de fått bra recensioner för sin mat på Eco Bride. Vilket inte heller är en nackdel om det skulle bli aktuellt att gifta sig någon dag. Jag alltså. Jag skulle gärna servera mina bröllopsgäster en ekologisk buffé.

Nu återstår bara att övertala mannen att testa Ecoviva. Friat har han gjort för längesedan, så där krävs ingen övertalning :-)

Motto

2010-05-25T05:18:00.000-07:00

Om jag någon gång skulle få tummen ur och starta eget företag (har ingen aning om vilken typ än, bara) tycker jag att detta är ett bra motto:

"Det är inte de stora som äter de små, utan de snabba som äter de långsamma"

Jag har stulit det från systrarna Annica och Marie som äger familjeföretaget Bolon AB som tillverkar golv i vinyl.

Synda ekologiskt

2010-05-21T01:40:00.000-07:00

Nog för att min blogg heter Sockerråttans, men det anspelar egentligen inte på att jag är något godismonster direkt. Tvärtom är jag mer en chips-missbrukare. Däremot är min man lite mer sötsaksgalning.

För ett tag sedan skulle jag köpa lunch i en mataffär. Vid kassan, lägligt placerade = försäljningstricks, sprang jag på ett ställ med askar med ekologiska geléhjärtan. Jag snabbläste innehållsförteckningen medan kunden framför fick sina varor inlästa av kassörskan. Innehållsförteckningnen fick godkänt och geléhjärtana fick bli en vardags-present till min man.

Innehållet är följande:

Ekologisk majssirap

Ekologiskt oraffinerat rörsocker

Ekologiskt gelatin

Citronsyra

Naturlig hallonarom

Fruktjuicekoncentrat från ekologiska hallon

Äppelpektin

Ekologiska fläderbär

- och mycket kärlek förstås

Det där sista står faktiskt med i innehållet.

De som saluför dessa godsaker, och en del andra också, i Sverige heter Sjölunda gård Ekogrossisten AB. Deras affärsidé är att fylla ett grönt hål på den svenska marknaden, nämligen godissortimentet. Svenskar är ett godiskonsumerande folk och istället för att fördöma söta synder är det bättre att det godis man stoppar i sig är ekologiskt än fullproppat med konstgjorda tillsatser såsom aromämnen, färgämnen och märkliga förtjocknings- och konserveringsmedel. Det tycker de på Sjölunda gård och det tycker även jag. I deras sortiment finns även smågodis, förpackat i påsar, med klassisk, syrlig och lakritssmak samt chokladkex.

Men hur smakar då dessa godsaker? I Sjölundas sortiment har jag bara testat geléhjärtana. Eftersom de inte innehåller syntetiska aromämnen är smaken lite "mildare" än godis man är van vid. Det är dock ingen nackdel i mitt tycke. De smakar som söt hallonsaft. Ska man någon gång introducera godis för sina barn, vilket ju är oundvikligt, är detta ett bra alternativ tycker jag.

Men än så länge har godiset varit förbehållet mig och min man. Vår tvååring får vänta ett tag till :-)

Klimatvegetarian

2010-03-18T13:15:00.000-07:00

... fast det är egentligen fel ord. Äta klimatsmart är egentligen bättre. Men jag började säga klimatvegetarian för ett tag sedan, för att just betona hur klimatpåverkande det är att äta kött. Att äta klimatsmart och tillsatsfritt har varit en ambition i flera år, men det senaste halvåret har veckoplanering av maten gjort det lättare att verkligen efterleva ambitionen.

På vardagarna försöker vi att ha följande "indelning" (dock inte i samma ordning):
- 1 fiskrätt (absolut inte halvfabrikat som fiskpinnar!)
- 1 vegetarisk rätt
- 1 soppa (som i princip alltid är vegetarisk) med pannkaka/ostkaka/varma mackor
- 1 paj, pastagratäng eller liknande som är vegetarisk eller innehåller ett minimum av kött, tex strimlad skinka
- 1 kötträtt. Oftast i färsform, vilket innebär att "hela" djurkroppen kan nyttjas. Sällan kyckling och nästan aldrig gris.

Behöver jag tillägga att vi strävar efter att alltid ta ett KRAV-märkt alternativ om det finns? Och att så här års (vinterhalvåret) består grönsakerna huvudsakligen av rotfrukter och frysta grönsaker.

På helgerna vill vi gärna ta ut matlagningssvängarna lite och då blir det nya, spännande recept som styr vad vi äter.

Naturskyddsföreningen har en bra lista på hur man halverar sin klimatpåverkan från maten:
1) Gör varannan lunch och middag vegetarisk
2) Släng inte mat
3) Ät ekologiskt
4) Ät efter säsong och grövre grönsaker
Jag tycker att vi lyckas hyfsat, faktiskt. Naturskyddsföreningen har också en bra broschyr som man kan skriva ut och lägga lite diskret i fikarummet på jobbet.

För min del handlar det alltså inte om att helt sluta äta kött (tyvärr, det finns för mkt god husmanskost för att kunna avstå helt), men att noggrant välja vilket kött som inhandlas och hur ofta det sker. Eftersom gris och kyckling äter samma mat som vi människor känns det extra onödigt att äta kött från de djurslagen. (Jag skulle dock ha otroligt svårt att leva utan ägg). När det kommer till kor och får har de ju förmågan att omvandla gräs till kött och mjölk, vilket vi människor inte har. Därför är det OK att äta nöt- och lammkött tycker jag. MEN det ska vara från djur som har betat en stor del av sitt liv. Alltså KRAV-märkt eller naturbeteskött. En gödtjur som bara har levt på spannmål och knappt sett dagens ljus är precis lika illa som en gris. Ett annat syfte med just betandet är att hålla landskapet öppet och främa biologisk mångfald i naturen. Därför måste vi ha lite kor och får som går och betar och vars kött och mjölk vi får ta tillvara.

Det finns en hemsida som heter Mat och Klimat som innehåller klimatsmarta mat-tips och recept. Men här får man se upp lite, för hemsidan är ett samarbete mellan Svenskt Sigill och LRF, dvs tunga representanter för svenska lantbrukare. Det är inget fel med det, jag älskar svenska bönder och deras livsmedelsframställning. Det är bara det att dessa organisationer kan inte riktigt uppmana folk att sluta äta kött eller peka ut ekologisk produktion som bättre än annan, för det skulle gå stick i stäv med deras ambition att gynna svenskt lantbruk som helhet. Där både bekämpningsmedel, konstgödsel och instängda djur utgör en stor del. Naturskyddsföreningen har alltså något mer objektiva tips för klimatsmart mat.

Järna mejeri

2010-03-02T12:23:00.000-08:00

Knirk knark. Jag smyger igång lite försiktigt efter det långa höstuppehållet. En höst med dagisinskolning och tillhörande sjukor, storrenovering av ny lägenhet samt ett graviditetsillamående utan dess like. Därför prioriterades bloggandet ner.

MEN nu går graviditeten mot sitt slut och kanske kommer den stundande mammaledigheten ge lite mer utrymme för sådant som bloggande. (Ni som redan har två barn skrattar väl åt mig som tror att jag ska få tid över...)

I alla fall.

Hos svärföräldrarna i Nyköping finns en ICA-butik i bostadsområdet Stenkulla. En ICA som mycket föredömligt har en hel del lokalproducerade livsmedel i sitt utbud. Efter helgens visit hos svärföräldrarna stannade vi till vid ICA-butiken och köpte 2 liter mjölk, 1 liter fil och en ost. Allt från Järna Mejeri.

Det är en helt annan smak på dessa produkter än "vanlig" mjölk och fil. "Vanlig" i det här fallet betyder ju att den är både pastöriserad, separerad och homogeniserad. Separationen bestämmer fetthalten på mjölken. Mindre fett = mindre god. Homogeniseringen ser till att det fett som är kvar slås sönder till mindre fettpartiklar för att de ska flyta fritt i mjölken och inte lägga sig på ytan. Homogeniseringen ger en ganska stor smakförändring till "vanlig" mjölk. Jämfört med icke homogeniserad mjölk smakar den nästan beskt.

Järna-mjölken är pastöriserad, men inte mer än så. Den är alltså söt och god och med varierande fetthalt. Man kan skaka förpackningen lite innan man häller upp mjölken så blandar sig ytgrädden med resten. Järna-mjölken är givetvis KRAV-märkt. Och biodynamiskt "odlad".

Järna Mejeris produkter säljs i butiker i trakten av Järna/Gnesta/Vagnhärad. Men för oss som bor i Stockholm finns de hos Gryningen på Folkungagatan 68 på Södermalm. Lite längre ut från centrum är det Källan på Tunnlandsvägen 58 i Bromma som är alternativet.

Förbisprungen?

2009-09-08T04:17:00.000-07:00

Tillbaka från ett datorfritt sommarlov passar det bra att fundera lite över att regeringen den 3:e september fattade beslutet att tillåta den nya motorvägen "Förbifart Stockholm".

Det vanligaste argumentet (om man frågar folk på stan) för Förbifarten är att "Stockholm är den enda huvudstaden i världen som inte har någon ringled. Ska man från Uppsala till Nyköping måste man köra in i Stockholm istället för runt".

Jag har alltid undrat vilken väg dessa personer brukar köra. För mig är nämligen Essingeleden en alldeles idealisk ringled. Vill jag in i stan och brottas, då kan jag ju välja Klarastrandsleden. Då kommer jag både innanför tullarna och får stanna vid ett antal rödljus. Betraktar man Eugeniatunneln som "genom stan" bör man nog plugga på lite på Stockholms geografi.

Att Eugeniatunneln och Essingeleden däremot är igenkorkade stora delar av dygnet är en helt annan sak. Det FINNS fortfarande led runt stan.

I samband med beslutet häromdagen intervjuades en behjärtansvärd man av folket, i sin bil, vad han tyckte. Han tyckte det var bra, såklart. Eftersom han bodde i Kungsängen och arbetade i Södertälje. Det var här jag kände att behjärtansvärd mer övergick till...korkad. Om man bor i Kungsängen, varför tar man jobb i Södertälje? Eller, om man jobbar i Södertälje, varför flyttar man till Kungsängen? Och har mage att gnälla om restiden! (Dessutom är motorvägen färdig om tio år, tidigast. Då har den korkade mannen kanske ändå bytt jobb.)

Själv bor jag, glad och lycklig, i en trång trea mitt på Södermalm, med 5 min till pendeltåget som tar mig till jobbet på 12 minuter. Min sambo har 10 min promenadväg till jobbet. Vi har valt bort radhus med trädgårdsplätt i förorten för att vi inte vill ha lång resväg till jobbet. Men vi gnäller inte över att vi saknar trädgårdsplätten. Inte gnäller vi över att vår son kommer att leva kortare än lantisungar, eftersom hans lungor utsätts för partiklarna från Hornsgatan, heller. Det beror på att vi har VALT det.

Om man har valt att bo i Kungsängen och jobba i Södertälje har man dessutom möjligheten att kliva på pendeltåget och åka hela vägen. Kollektivt. Miljövänligt.

Själv är jag anhängare av Citybanan. Givetvis. När min familj en vacker dag bestämmer sig för att flytta till hus vill vi slå oss ner mitt i Sörmland. Drömmen vore att kunna ta tåget därifrån på säg 40 minuter till Stockholm City. Och det ska ju Citybanan göra möjligt. I framtiden. Kanske.

Mitt BÄSTA tygblöjetips!

2009-06-16T12:28:00.000-07:00

Jag har gått och sugit på den här karamellen ett tag nu. För om man ska ge sitt absolut bästa tygblöjetips, så måste det ju verkligen vara bra. Så där bra så att även den mest tygblöjeskeptiska person skulle säga "Ja, men OK, om det är på det viset då kan jag också tänka mig att testa det här med tygblöjor". Typ.

Det finns ju ett oräkneligt antal olika varianter av tygblöjor, allt för att man ska kunna hitta de sorter som passar bäst för just ens egna barn och ens egen familj. Det är alltså inte den typen av tips jag tänker komma med. Även en tygblöjeskeptiker skulle nog snabbt hitta en blöjsort som känns smidig och bra. Att sätta på tygblöjan är inte heller någon raketforskning precis. Lite övning ger snabbt färdighet, så där finns det inte heller något behov av det enda, bästa, tipset.

Nej, jag tror att det är hanteringen av SMUTSIGA blöjor som en tygblöjeskeptiker ser som det största mentala, och praktiska, hindret. Nu börjar det brännas! Ja, här har vi det! Mitt BÄSTA tygblöjetips alla kategorier:

HÄNG DE SMUTSIGA BLÖJORNA PÅ TORK ISTÄLLET FÖR ATT ANVÄNDA BLÖJHINK

Överallt på forum och i "instruktioner" kan man läsa hur smutsiga blöjor ska stoppas i en hink med lufttätt lock (och sedan ligga och jäsa några dagar) i väntan på tvätt. Det skulle jag aldrig göra! Det måste stinka något oerhört, även om det är ursköljda blöjor som har legat i den där hinken, de sekunder man måste ta av locket och stjälpa in hela härligheten i tvättmaskinen.

Ända sedan vår första dag som tygblöjenoviser (för över ett år sedan) har vi gjort så här:
Kissblöjor: Hängs på tork i badrummet (utan att sköljas). I vårt fall på en gammal duschstång som inte används.
Bajsblöjor: Efter att rispapper med innehåll spolats i toaletten sköljer vi blöjan och gnuggar bort det mesta av färgen. Sen får den också hänga på tork.
Efter ca en dag har blöjan torkat och den läggs i tvättkorgen tillsammans med all vanlig tvätt. En svag doft kan anas ifall man trycker hela fejset i blöjan och tar ett djupt andetag. Men vem gör det?

Två andra tygblöjefamiljer i bekantskapskretsen tillämpar hink-metoden. Den ena frågade oss för över ett halvår sedan ifall våra blöjor fortfarande luktade kiss efter tvätten. Svar: Nej, våra blöjor luktar inte kiss ens INNAN tvätten. Den andra familjen hade vi lånat ut ett par blöjor till, för att hjälpa till med blöjstarten, så att säga. När vi fick tillbaka blöjorna (efter ett antal månader) upptäckte vi att när de blev våta började de stinka något förfärligt! De gick inte att ha i lägenheten överhuvudtaget. Det var då poletten verkligen trillade ner och jag insåg att vår tork-metod är 1000 gånger bättre än stink-, förlåt, hinkmetoden.

Därför är det mitt BÄSTA tygblöjetips! Och det är helt gratis!

Viva la Diva!

2009-06-09T12:20:00.000-07:00

Lite mickel och lite mackel, men det gick förvånandsvärt lätt! Redan första gången. Jag ska inte lämna fler detaljer än så. Den som är nyfiken får testa själv :-)

Jag pratar om min nya kompis Diva. Jag kallar den så, eftersom jag bara inte kan förlika mig med ordet "menskopp". Jag kanske är pryd eller nåt, men det är bara FÖR fult. Märket heter i alla fall Diva Cup, därför kallar jag den min Diva från och med nu.

Den kändes inte heller. Ingenting alls. Jag trodde att det skulle kännas någonting i alla fall och att det var något som man skulle vänja sig vid. Men den var som försvunnen. Fast den gick att få tag på. Och ut kom den. Efter lite mickel och mackel.

Eftersom jag kände mig lite orutinerad och inte ville riskera något spill hade jag säkrat upp med en av mina fantastiskt fina färgglada tygbindor också. Första gången kom det en liten fläck, men jag hade nog misslyckats med att få Divan i exakt rätt position. Men hallå, det var ju FÖRSTA gången. Jag rätade till den och sedan var det inte mer med det!

Me like!

Gå och rösta!

2009-06-02T14:22:00.000-07:00

Jag bara måste slå ett slag för demokratin. Även om man inte gillar EU, eller om man gillar EU men inte orkar sätta sig in i alla frågor, GÅ OCH RÖSTA!

Det är var och ens demokratiska rättighet, och skyldighet.

Det finns fortfarande miljontals människor i världen som inte ens är i närheten av att få tycka till om någonting och det är ett hån mot dessa att strunta det som vi tar för självklart.

Dessutom: I valet till Europaparlamentet är det viktigt att rösta på person och inte parti, eftersom det är väldigt individuellt vilka frågor som kandidaterna vill fokusera på att driva. Jag kommer själv att rösta på Isabella Löwin (mp) på grund av hennes engagemang i havs- och fiskefrågor. I EU kommer hon att strida hårt för ålen, som snart är helt utrotad.

Isabella har skrivit boken Tyst Hav, för vilken hon har tilldelats en rad priser och utmärkelser. T ex tilldelades hon år 2007 Stora Journalistpriset i klassen Årets berättare, med motiveringen "För hennes chockerande berättelse om vad människan gör med havet, och till vilket pris".

Inte nog med detta propagerande för att man bör gå och rösta, jag är själv så äppelkäck att jag drar mitt demokratistrå till stacken genom att till och med jobba som valförättare. Dagen efter en bröllopsfest (dock inte min egen). Så det så!

Gissningstävling

2009-06-01T22:13:00.000-07:00

Gissa vad det här är!?

OK, det är en penna. Det var ganka lätt.

Men det som ligger bredvid? Som upptar det mesta av fotot. Påminner om något kanske? Fast färgen är konstig. Och knappar?

Rätt gissat, det är en binda! I tyg. Färgen får man välja själv, och det finns en hel regnbåge att välja från. Wohoo! Det röda tyget är bambuvelour. Därunder finns en uppsugande kärna av bambufleece och som spärrskikt ett lager av filtad ull. Helt i naturmaterial. Efter användning sköljs den i kallt vatten och därefter tvättas i 60 grader och kan torktumlas. Fast mest miljövänligt är förstås hängtorkning.

Ska min son använda tygblöjor, ska väl jag använda tygbindor! OK, nästa fråga, vad är det här?

Ja, det finns inga glamorösa omskrivningar. Den är vad den heter, så att säga. En menskopp! Och då kan du snabbt lista ut ungefär hur den är tänkt att fungera. Den ersätter tamponger genom att samla upp blodet. Då och då tar man ut den, tvättar m lite mild tvål och stoppar tillbaka den igen.

De här söta små sakerna är nyinhandlade, så nu återstår bara att invänta nästa lingonvecka och börja testa. Jag planerar att recensera fortlöpande här på bloggen.

Grisrosa, kräftrött eller plommonlila

2009-05-11T23:48:00.000-07:00

Om man som jag är en blekfis med råttfärgat hår, är det lätt hänt att det blekfisiga övergår till en ännu mindre smickrande färgskala i röda toner när solen tittar fram.

Tur nog finns det solskyddskräm och tur nog finns det lite mer naturlig solskyddskräm än vad som normalt saluförs. Jag har hittat (tack vare tidningen Metro, får jag väl erkänna) tre svenska märken: Dermanord, Rosenserien och Green People/Strömberg & Co.

Nu återstår bara att inhandla och testa. Jag återkommer med omdömen i slutet av säsongen.

Födelsedagsmiddag

2009-04-24T12:10:00.000-07:00

Häromveckan fyllde jag år. Sin vana trogen fixade min kära M en hemlagad lyxmiddag till mig. Det här är vad jag fick: Senapspanerad stekt strömming med brynt kapris- och dillsmör och cognacslingon serverat med ett fluffigt potatismos. Kolla in!

Och det var i stort sett HELT ekologiskt och skapligt miljövänligt. Vad mer kan man önska på sin födelsedag?

Jag ska gå igenom alla ingredienserna:
Strömming = Grönt ljus på WWF fisklista
Crème fraîche - KRAV-märkt
Äggulor - från KRAV-märkta ägg
Grov skånsk senap och Dijonsenap - "Vanliga"
Smör och olja - KRAV-märkta
Rågmjöl - KRAV-märkt från Saltå kvarn
Frysta lingon - KRAV-märkta (kan lingon vara annat?)
Konjak - Ingen miljömärkning tyvärr.
Socker - KRAV-märkt
Kapris - Ingen miljömärkning
Dill - Ingen miljömärkning
Schalottenlök - Ingen miljömärkning
Potatis - KRAV-märkt
Grädde - KRAV-märkt

Av 14 ingredienser var 8 KRAV-märkta. Hade de övriga 6 funnits som KRAV-alternativ i vår affär hade givetvis de inhandlats istället. Glädjande nog var "storingredienserna" ekologiska. De oekologiska smaksättarna ingick inte i särskilt stor mängd.

Det jag vill komma till är att det är så otroligt enkelt att välja ekologisk och man behöver inte äta trist mat bara för det.

PS Jag fick födelsedagspresenter också. Bl a en spikmatta. Men den änker jag inte skriva om, för då tror alla att jag har en riktigt alternativ livsstil. Men den är i alla fall skööööön!

Att synda

2009-04-12T13:17:00.001-07:00

Man kan äta hur många ekologiska grönsaker som helst, men när man sätter sig i ett flygplan...då kan man lätt bli betraktad som hycklare. Ifall man gör anspråk på att leva någorlunda miljömedvetet.

Fast MEDVETEN är jag ju. Om att det dåligt att flyga flygplan.

Flygtrafiken står för 2 procent av världens utsläpp av koldioxid. Om man räknar in kväveoxider och vattenånga, som också påverkar klimatet, står flyget för 3,5 procent av människans totala klimatpåverkan. Enligt IPCC.

Dessvärre är det inte bara så att jag flyger någon enstaka gång per år. Jag använder datorer också. Både i jobbet och hemma. Och enligt tidnigen Ny Teknik står IT-industrin (routrar, servrar, kylanläggningar mm) för 2 procent av världens koldioxidutsläpp. Samma som flyget! (Minus kväveoxiderna och vattenångan, då...) Det tål att tänkas på. För den som "eko-bloggar".

Jag har i alla fall tvättat samvetet genom att klimatkompensera och köpa utsläppsrätter. För 20 spänn per person och resa (Stockholm-Nice). Det känns för billigt för att vara sant. Om det är så billigt, varför bakar de inte bara in det i priset? Jag bjussar hela resesällskapet på det.

Pimp my skin

2009-04-03T13:26:00.000-07:00

Är det något som är späckat med läbbiga kemikalier så är det smink och "hudvårdande" produkter. Nu är inte jag så fanatisk att jag INTE sminkar mig bara för det. Det är för att jag är för trött på morgonen som jag inte sminkar mig.

Men jag avstod faktiskt från smink och hudkräm mm när jag var gravid. (Deo gick an. Kände inte för att bli helt avsocialiserad.) Varför då, då? Jo, för ett par år sedan kom min själsfrände M hem från ett seminarium som någon "sminkexpert" på Naturvårdsverket hållit. OK, seminariet handlade inte om smink, det handlade om miljöfarliga ämnen. Men i alla fall.

"Om vi ska skaffa barn får du under inga omständigheter använda smink eller hudkrämer när du är gravid. Smink är undantaget från kravet på innehållsdeklaration och det som finns i smink går rakt genom huden och lagras både här och där i kroppen. Och i foster."

Jag gick osminkad i 9 månader.

Nu samlar jag på mig allt jag hittar om eko-smink. För att ha till hands någon dag när köplustan och önskan att bli lite vacker faller på. Håll till godo:

Ren skönhet har Logona, Santé och några andra märken.
E-beautyshop har Nvey Eco från Australien och danska Tromborg.
Hud och kosmetik har svenska Dermanord och lite till.

Det får räcka så länge. Dags för skönhetssömn. Helt ekologiskt!

Som karameller!

2009-04-01T13:49:00.000-07:00

Aaaah! I Vällingby finns en tjej och syr de mest fantastiska tygblöjor. Jag hittade henne via Tradera. Hon gör dem av noga utvalda tyger, köpta begagnade. Kan inte bli mer miljövänligt. Mer snyggt. Mer eget.

Synd bara att jag redan har ett överflöd av tygblöjor för jag skulle gärna köpa ett par av hennes. Tur nog har hon en blogg också. Så jag kan kika in då och då och se om det dyker upp några nya färgsprakande läckerbitar. Ögongodis.

Kanske skulle sy något själv? Ska nog sticka färdigt de där ullblöjbyxorna först...

Icke vållande

2009-03-24T02:32:00.000-07:00

Om man bor i storstan och aldrig åker bil, men ändå behöver en bil (det är en sk paradox) känns det lite bättre för samvetet om den har etiketten miljöbil (här kommer paradox #2, för generellt sett finns det miljövänligt med en bil). Etanolbil i vårt fall. Eftersom gasbil blev för dyrt.

Men även etanolbilar kan bli påkörda när de står parkerade och få sin backspegel kvaddad. Därför var jag tvungen att gå upp i svninottan och köra vår svarta diamant till verkstaden igår morse. Innan jobbet. Och jag känner mig givetvis jätteduktig!

Galapremiär!

2009-03-20T05:47:00.000-07:00

Messenger, Facebook och nu en blogg. Hur ska allt hinnas med? Det blir nog inget twittrande i alla fall. Så viktig är jag ändå inte.