Sekelskiftesdröm för dyra pengar

I helgen var vi på inte mindre än två visningar. Vi har ju knappt flyttat ihop i huset vi har nu och det är alltså ingen brådska med att köpa något nytt. Men mitt hus är litet, fem rum och 98 kvadrat och därför får barnen än så länge dela rum. Pojkarna i det lilla och tjejerna i det större sovrummet. Eftersom de är i åldrarna 9, 7, 6 och 5 funkar det bra i några år till men rätt vad det är har man fyra tonåringar med lite andra krav på utrymme. Jag älskar hus och nu tänker jag börja samla på hus vi har spanat in för att ha det som ett referensbibliotek och inspirationsbank.

Första huset ut är en gul trävilla från 1922 som har byggts till i omgångar på ett väldigt bra sätt. Fönstren har massor av spröjs och glasrutorna är gamla och vågiga. Det är 7 rok fördelade på 162 kvm boyta, ca 50 kvm biyta och tomten är på ca 1166 kvm. Ett absolut DRÖMhus om ni frågar mig. 

Tyvärr är antalet sovrum för få för oss. Annars inte mycket att anmärka på. Köket är lite trist. Det är fräscht och vitt och neutralt och inget som förargar, men det var just det. Lite trist. Hela huset är vittvittvittvitt, vilket förstås är väldigt publikfriande men inte så mysigt och framförallt lite ängsligt. Inga problem för mig som ändå vill fixa och dona.

Utgångspris 7 775 000. I skrivande stund, dvs två dygn efter första visningen, är senaste budet 9,6 miljoner och det är 11 st budgivare (!!!). Sån är bostadsbristen för medelklassen i Stockholm, om någon undrar. Ska bli spännande att se vad huset går för. Om jag hinner bevaka det, vill säga. Det verkar gå undan i plånböckerna.

Men nog tjatat om det och över till det intressanta, bilderna!

Huset!

Grind och groventré. Vackert.

Huvudentré med veranda.

Verandan har gunga, som i amerikanska södern. Fint!

Stort och soligt trädäck. Jag är inte mkt för trädäck, men tomten sluttar rätt mkt och det här är verkligen bästa lösningen.

Alla tomter här är små, den här har söderläge och en del frukt- och prydnadsträd. OK.

Mumsiga björnbär!

Jag börjar med planritning, för orienteringens skull.

Mäklare gillar ju att föreslå mer eller mindre tokiga alternativa planlösningar för att göra hus och lägenheter än mer attraktiva. Men visst, med så stor andel sällskapsytor och relativt få sovrum behövs nog en modifiering. Själv hade jag gjort sovrum av matrummet och haft "biblioteket" som matrum. Då kan man duka riktigt långt långbord när det är fest plus att matrummet hänger ihop med vardagsrummet. På så sätt kluddar man inte ihop sällskapsytor och privata ytor. Men, mäklare vet ju bäst förstås...

Övre plan. En till sällskapsyta, för den som inte behöver så många sovrum. Här föreslås även att några garderober tas bort till förmån för sovalkov. Och ja, det sovrummet är inte stort. Men å andra sidan behöver man också någonstans att ha kläder. Med tanke på hur proppat det var i källaren är det en vansklig kompromiss att ta bort ännu mer förvaring i själva huset. Enda nedgången till källaren inomhus var genom en lucka i köket...

Tänk att ha så här fint kapprum och att barnens galonisar kan välkomna gästerna redan innan man har öppnat dörren åt dem!

Fin dörr! Ett plus för att trappen till övervåningen inte sammanfaller med smuts från skorna i hallen, som så ofta är fallet annars.

Kök med rätt OK planlösning, men lite fantasilöst och verkligen inte tidstypiskt för huset.

Rejäl matplats med plats för många. Vackraste fönster jag sett på många år!

Skapligt stort vardagsrum. Aningen svårmöblerat.

Trevligt med eldstad i vardagsrummet.

Vardagsrummet ansluter till "bibliotek" lite ospecificerat. Jag skulle hellre ha matplats här, med möjlighet till rejält långbord och stora kalas!

Väldigt fin trapp till övervåningen. Men den var så vit att man hade svårt att se trappstegen.

Fler fina fönster. Här fanns TV, vilket är skönt att separera från vardagsrummet tycker jag. 

Föräldrasovrum med fina detaljer som garderoberna och konsoler vid takfönstret. Övriga sovrum och badrummet på övre plan var som rum är mest.

Och innan jag hunnit skriva färdigt detta inlägg är huset sålt och det verkar ha blivit 9,6 miljoner som slutnota. Grattis till säljarna och grattis till banken och grattis till de som får dricka inflyttningsbubbel på den lilla balkongen! Eller de kanske väljer trädäcket.

Dagens program!

Idag har yngste sonen ledigt från dagis pga planeringsdag. Under morgontimmarna, jag vaknade kl 5, har jag funderat lite på hur vi ska spendera dagen. Det blir inget perfekt-morsa-ta-barnet-på-rolig-aktivitet utan något som är anpassat för oss som inte har ett färdigt kök. 

Först lämna äldsta på skolan (sen köpa en frukt och lämna den på skolan), sen åka till Ekesiöö och prata med någon som kan köksfläktar. Därefter utflykt till IKEA Barkarby. Om sonen vill vara i "Småland" får han det. För mina barn är det som Leos lekland. Där har de aldrig varit så de vet inte vad de missar. På IKEA ska jag kolla på en tvättbänk till tvättstugan. Franke ska ha sjutusen spänn för sin (rena rånet!!!) och därför behöver jag tänka om.

Jag hoppas det går fort med allt och att vi kan hämta äldsta ganska tidigt i em. Det är sista kvällen med barnen för denna gång. 

First date...

Jag har ju träffat mina nya svärföräldrar ett par gånger nu men det har varit svårt att få till någon tid för att träffa min kärastes systrar med familjer. Påskhelgen gav i alla fall utrymme att träffa den ena systern med familj.

Och vad nervös jag var! Jisses. Man tror att sådant här bara känns läskigt när man är 17 år men det är lika gastkramande när man är tjugo år äldre kan jag intyga. Jag förstår ju att det är snälla och trevliga människor och jag vet att de är nyfikna på mig, men ändå... tänk om de tycker att jag är helknasig. Att syrran fotomodellade i Paris och Milano när hon var yngre och idag är advokat gjorde inte min prestationsångest mindre. Jag hade ont i magen innan vi for hemifrån, under resan hyperventilerade jag och väl framme trodde jag att jag skulle kräkas.

Jag lyckades med en riktig bedrift när jag skulle kliva ur bilen också. Jag hade visst lagt mina telefoner (ja, jag har två...) i knät och när jag steg ur bilen hörde jag ljudet av när de föll i gatan. Märkligt nog såg jag dem inte. D fick ställa sig på alla fyra i finbyxorna och kunde konstatera att telefonerna farit in UNDER bilen. Ganska långt dessutom. Den ena fick han fram genom att sträcka armen lååångt in. Sen fick han kliva in i bilen igen (den var parkerad och han hade hunnit låsa) och backa den så nära bilen bakom att bilarna nästan nuddade varandra. Trots det fick han kravla på alla fyra och sträcka sig låååångt in igen för att få fatt på den andra telefonen. Jag skämdes lite.

Jag, illamående och lite skämsig...

Även om jag höll på att avlida av skräck i hissen lyckades jag ta mig samman och hälsa på alla. Jag hade turen att få lilla E, snart fyra, som min personliga ledsagare på en gång. "Klä av dig nu då Åsa, du måste titta på bebisen!" sade hon uppfordrande och tog min hand. Vi hade en väldigt trevlig eftermiddag och D syster och hennes man var förstås väldigt roliga och trevliga människor och barnen var väldigt rara. Svärfar hade lagat en jättefin påskbuffé, alldeles själv.

Darling D med yngsta systerdottern

På väg hem fick jag någon märklig slags craving efter chips och läsk. Alla affärer var stängda, det var ju påskaftons kväll, så D fick köra en omväg till närmaste mack! Där högg jag även en påse lakrits innan jag betalade. När jag kom ut till bilen igen tittade D på samlingen av "hälsoprodukter" i min famn och frågade "Hur var det nu med brösten som ömmade häromdagen, vilken tid i månaden är det nu igen?" Well, you guessed it...PMS. Men hellre chips och lakritsbegär än ilskutbrott!

Fira in och fira ut

En toppenfredag! Förmiddagen spenderades hemma, framför datorn. Jobb på distans i väntan på spisen. The spis! Som ska stå i köket. Inte vidare upphetsande kanske de flesta tycker, men för mig som inte haft kök på ett år är det något ovant. Jag har inte packat upp den än, ska göra det imorgon.

Det har hänt mycket idag. Sockor har rockats och solen förmörkats. Det var också sista arbetsdagen för darling D. Vi har firat in helgen och ut jobbet med lite champagne, i väntan på att en mumsig linsgryta puttrade klart på (bänk)spisen. Den fick förstås D laga åt mig medan jag jäste i soffan. Närå, jag konverserar och är kuttersmycke! 

Rocka sockorna är en hyllning till alla som är annorlunda. Det hänger ihop med world Down syndrome day. Man ska ta på sig olika strumpor för att visa att man gillar olika. Den blivande inköpschefen ägde visst bara svarta strumpor så det fick bli en med hål i :-)

Ha en trevlig helg allihop!

Lyckolandet

"Åh, vad härligt det är på landet! Vi vill BO här!" gastar barnen, medan de gör sitt bästa för att vara på tomtens alla 6000 kvadratmetrar samtidigt. Solen skiner yrvaket och värmande och naturen är sådär brun och tillplattad av vintern som jag älskar.

Även om jag bor i villa "i stan" (thank God, I wouldn't last one day without...) behöver jag friheten och ensamheten som landet ger. 

Igår mitt på dagen åkte vi ut. På vägen passerade vi en ridskola i närheten för att kolla läget. Jag hoppas kunna intressera barnen för lite ridning framöver. Minstingen var pepp och ville både klappa och rida medan storan tyckte att stoppet var ett onödigt hinder på väg mot slutdestinationen. Det blev inget ridande denna gång, men nästa kanske!

Jag satt på trappen i solen (med jacka!) och läste och drack te medan barnen lekte på tomten. Marskvällen är fortfarande kall och mörk så vi fick tända brasa.

Kluriga, kreativa sjuåringen fixade sittplatser framför brasan. 

Det är så skönt att vara på landet. Dit når aldrig resten av världen. Vi hade det så bra jag och barnen, i vårt eget universum. Där finns allt man kan önska och ändå behövs där inget.

På kvällen var det Mellofinal. Det ivriga dansandet och sjungandet (mest barnen, men lite jag) mattades mot slutet och innan vinnaren var korad sov båda skruttarna i soffan på varsin sida om mig. När vi senare låg nedbäddade i stora sängen alla tre och jag lyssnade till deras snusande och snarkande, försökte jag att inte tänka på att de kommer att växa upp och flytta ifrån mig en dag.

Uppe med tuppen...f'låt T-Rex...

Jag vaknade kl 5:20 i morse. Av mig själv. På en lördag. Och kunde inte somna om. Jag försökte men efter en stund insåg jag att jag var både pigg och utsövd. Jag är brakförkyld och hostade och snöt mig. Men jag var pigg! Pigg på riktigt! En känsla jag inte haft sedan äldsta sonen föddes (sju år sedan, alltså).

Så här års, den 14 mars alltså, ljusnar det vid 5:20 (jippeee, wohooo!!! U N D E R B A R T!). Jag bestämde mig för att kliva upp.

På nedervåningen konstaterade jag att trädgården låg inbäddad i frost. Himlen var molnfri och ljust blå. Solen var inte uppe än men gryningsljuset belyste månen, som fortfarande var ganska högt på himlen. Trots allt detta vackra gick jag inte ut. Istället fixade jag te, min favoritsort Kalkstensdrömmar från Kränku på Gotland, greppade senaste numret av Sköna Hem och satte på ett avsnitt av Orange is the new black. Egentid!

Tio minuter senare hör jag steg i trappen. Äldste sonen har aldrig varit en sjusovare.  Inte ens när han somnar sent, som igår kväll. Den enda effekten en sen kväll har på honom är att han blir trött och grinig i minst en dag efteråt. Att försöka skaffa sig en sovmorgon genom att hålla honom vaken kvällen innan är ett projekt dömt att misslyckas. 

En ilning av missräkning for genom min kropp. Han brukar vara snar att avkräva frukost. I en ton som kommer av dåligt morgonhumör. Det är också så klassiskt, att man får draaaaaa honom ur sängen kl 7 på vardagar men en lördag efter en sen fredag vaknar han strax efter kl 6.

Nu blev det inte så. Han kröp upp i mitt knä och satt så en god stund innan han frågade om han kunde få en skorpa. Vi flyttade oss till bordet och han ville ha mig bredvid sig i kökssoffan. Han lutade sig mot mig och vi fikade tillsammans och småpratade.

Så sällsynta de är!! De stunderna. Jag tog vara på varenda liten sekund.

Sportlov, del 2 - regnskogen

Hej! Idag blev det utflykt till fjärilshuset. Vi var flitiga, var där riktigt länge, åt lunch och gick in en sväng till. 

Att se barnen knata runt i grönskan och fukten och titta på pilgiftsgrodor, fjärilar, sköldpaddor och ödlor fick mig att längta efter att ta med dem till en riktig regnskog. Jag har varit i några och även om det är helt fel klimat för mig är det en så fantastisk upplevelse. Framförallt det öronbedövande ljude från alla insekter.

Barnen är för små än. Det är dyrt och jobbigt att reda till regnskog och de ska vara tillräckligt gamla för att orka med och få ut något av det. Om tio år kanske... Tills dess får de nöja sig med att åka till fjärilshuset och att titta på mina resebilder.

Leguanhanne i Costa Rica

Red eyed green leaf frog - Costa Ricas nationaldjur. Jag har varit i regnskog i Ecuador, Peru, Bolivia och Vietnam och Västindien också men nu var Costa Rica-bilderna mest lättillgängliga :-)

Jag som sjöjungfru. Inte regnskog men väl tropikerna.

En krabat jag hälsat på.

Snorkla har barnen provat på lite redan. Eller i alla fall titta på fiskar med cyklop.